Quantcast
Channel: Öl är gott, resor är kul.
Viewing all 514 articles
Browse latest View live
↧

SBWF 2014, torsdag 2/10

October 8, 2014, 2:22 am
$
0
0
Nu när krutet har lagt sig och jag har hunnit hämta mig är det återigen dags att skriva några rader om SBWF 2014, denna gången om torsdag 2/10.

Var ute i normaltid då jag anlände till Nacka kring 11:40, portarna öppnade 12:00. Kön var inte alltför lång så det tog inte så många minuter innan jag var inne efter att det magiska klockslaget slagit.



Hade inga direkta planer för dagen annat än att jag skulle ha lite extrafokus på svenska småbryggerier. Tycker att det är perfekt att kunna prova en del öl från dessa bryggerier samtidigt som man kan växla ett ord eller två med folk i de olika montrarna.

Dagen första stopp blev Gotlands Bryggeri. I vanlig ordning var deras monter stor och den innehöll en hel del öl. Tre av dessa var mer eller mindre helt nya, alla provades. Gotlands Mors Lilla Bulldog Blåbärs IPA smakade helt klart lite blåbär tillsammans med grapefrukt. Helt klart en annorlunda blåbärsöl. Kul att bryggerier vågar leka även om det inte alltid blir alldeles fantastiskt gott.



Sleepy Bulldog Cream Amber Ale var lätt med småkakor, citrus och torkad frukt. Munkänslan var krämig, en helt ok öl. Godast av de tre nya var utan tvekan Gotlands Great White Bulldog Wheat Ale. Skönt frisk med mycket tropisk frukt som mango, ananas och citrus. Skulle med all säkerhet fungera alldeles ypperligt om sommaren.

Hos Nynäshamns Ångbryggeri passade jag på att prova några skvättar Nynäshamns Sotholmen Extra Stout Svensk Ek som är lagrad på fat från Mackmyra. Tillsammans med Jämtlands Bryggeri, Poppels Bryggeri och Närke Kulturbryggeri har Nynäshamns fått fat från Mackmyra att lagra öl i. När ölen är uppdruckna skickas sedan faten tillbaka till Mackmyra där resterna får ge karaktär åt whiskyn. Onekligen ett intressant projekt som det blir spännande att följa.



Ölet var gott, att det legat i fat kändes. Choklad, lakrits, lite alkohol. Avslutningen var torr och ganska salt. För den som missade ölet i Nacka kan jag meddela att ölet kommer till Systembolaget i november, det är bara att ge sig till tåls.

Oppigårds Bryggeri bjuder alltid på intressanta och goda öl, inget undantag i år. Deras Everyday IPA på blygsamma 4,6% tyckte jag om. Gillar smakrika öl som inte är alltför starka. Välhumlad med ananas, aprikos och lite hö. Typ bara att hälla i sig, fint! Samarbetsölet Närke/Oppigårds Ädelweiss fick jag tips om att prova. Frukt, banan, belgisk jäst och gräs. Ingen wow-känsla men en klart duglig öl.



Nils Oscar är en veteran bland de nya bryggerier, ett besök i deras monter är förstås alltid givet. Kanske var det inbillning men jag upplevde att Hop Yard smakade lite godare nu när den bryggs i det relativt nya bryggverket. Nils Oscar Pandemonium är en Scotch Ale (förövrigt en ölstil som jag vill se oftare bland svenska bryggerier) som hade smak av kola, nötter, rostad malt och lite humle. Ölet togs fram av Chris Kirk som sommarjobbade hos Nils Oscar den gångna sommaren. Chris har bland annat jobbat hos Great Divide i Colorado. Ölet vann förresten guld i stilen "speciell ale i brittisk stil". Har vi tur så finns ölet att köpa på Systembolaget i februari 2015.



Efter att ha botaniserat bland ovanstående bryggerier var det dags att gå längst in i stora hall 1 där Elixir Wine hade sin stora monter. På vägen dit blev det ett kort stopp hos Malmö Brygghus där jag passade på att prova Malmö Petite Souris. Bra balanserad och härligt uppfriskande. Äpplen, citron och en bra syrlighet. Ack ja, Malmö Brygghus, så bra!

Förutom den stora mängden öl från olika danska bryggerier hade Elixir i år med sig en del intressant från Spanien och Kanada. Spaniens högst rankade öl på Ratebeer är Nomada Royal Porter, den fanns på fat hos Elixir. Jodå, den var trevlig. Ganska söt med kaffe, lakrits, torkad frukt med en lång rostad avslutning. Munkänslan var åt det krämiga hållet.



Le Trou du Diable Dulcis Succubus var en härlig öl. Funkig med vitt vin, ek, hö, frukt i en bra balanserad syrlighet. Det jobbas på att få ett fåtal flaskor till Systembolaget, hoppas att så blir fallet. Finns det något roligare än att bli glatt överraskad av ett bryggeri som man tidigare inte stiftat bekantskap med?



I hall 3 fanns en samlingsmonter där ett flertal svenska småbryggerier var samlade. Här blev jag stående ganska länge då det fanns en hel del att fresta smaklökarna med. Sthlm Brewing är ett bryggeri som jag inte ser så ofta ute på stan, på mässan fanns en ny öl som heter Södermalm Sour. Ölet är en Berliner Weisse på 1,5%. Passade perfekt som palettrensare efter att ha provat några andra öl.



Westerbottens Bryggeri var för mig helt okänt. Tre öl hade de med sig, Hummelholm, Malgomaj och Röbäck. Rent generellt var samtliga öl snälla och lätta att få sig. Inga som direkt fastnade på näthinnan men en duglig start.



Dykes Brewery är beläget på Alnö utanför Sundsvall. I montern fanns far och son Dykes som var mycket trevliga och intresserade av öl- och matkombinationer. Ölen höll blandad klass, upplevde toner av infektion i en del av ölen men den bästa var Dykes Brewery's Stout. En mild öl med choklad, lätt rostad malt och sot. Intressant nog hade etiketten tips på maträtter som ölet med fördel kunde kombineras med. Det är en detalj som man sällan ser hos andra.


London Calling var samlingsnamnet för Spendrups satsning på bryggerier från London. Jag är långtifrån någon expert på engelsk öl så samtliga var för mig helt nya. Fourpure Session IPA var en öl som jag lade märke till. Snäll och behaglig med humle, citrus, ananas och hö i en balanserad förpackning. Får se om ölet senare kommer till Systembolaget, till en början är ambitionen att få in öl från de sex bryggerierna till krogar.



Torsdagens final började närma sig, några smakprover här och där togs innan det var dags för kvällens sista stopp hos Craftbeer. Deras monter är alltid värd ett besök eller två. Evil Twin Luksus One är en Berliner Weisse som jag fattade ett visst tycke för. Bär, vinäger och lite rödbeta. Avslutningen var riktigt syrlig.



Ytterligare några öl blev det hos Craftbeer innan det var dags att ägna en stund åt den pågående prisutdelningen. 125 medaljer delades ut i ett högt tempo. Verkligen imponerande jobbat av öldomarna med huvuddomaren Janko i spetsen. Runt 1800 öl var med i öltävlingen så det var några öl som dessa domare fick provsmaka.


↧
Search

SBWF 2014, fredag 3/10

October 12, 2014, 11:30 am
$
0
0
Egentligen kan man tycka att det är lite knäppt att mer eller mindre bara åka hem och sova innan det återigen var dags att åka till Nacka för ett sista lite kortare fredagspass på mässgolvet. Jämfört med 2013 då salongen öppnade 12:00 öppnades dörrarna klockan 14:00 i år så det var lite mer vila trots allt. Trots de extratimmarna var det lite småsegt och torsdagen kändes en aningen i benen, armar och huvudet. Men vad gör man inte för konsten?

Hade faktiskt inga direkta planer för dagen annat än att jag var tvungen att ta det ganska lugnt och inte vara kvar alltför länge då jag skulle upp mycket tidigt på lördagen.

Eller nu ljög jag på direkten, planen var att börja i Wicked Wines monter och prova Founders KBS, världens tolfte högst rankade öl på Ratebeer. En sådan raritet ville ju för allt i världen inte missas, särskilt inte då det var första gången som ölet lämnat USA. (förutom på Nackamässan fanns ölet på fat på Bishops Arms Folkungagatan)



Hype eller inte men ölet var verkligen bra. Så väldigt fint balanserad med en massa härliga dofter och smaker som choklad, vanilj, bourbon, kaffe och torkad frukt. Är riktigt glad över att äntligen fått möjlighet att prova ölet.

Ett stop i CAP:s monter kändes också given då de hade bytt ut de flesta ölen. Stabila grejer rakt av, ja det är kul att ha fått ett till svenskt bryggeri att följa lite extra då jag upplever att deras öl är bättre i år jämfört med tidigare. Undrar förresten om det bara är jag som kommer att tänka på Mumintrollet då jag tittar på denna etikett?



Precis som den första torsdagen gick jag omkring på mässgolvet det mesta av tiden med Tomäven Jonas den gamle ubåtsspanaren hängde med oss en hel del.

Något som jag gjort i några år nu är att gå förbi Två Bryggares monter och prova något exotiskt, i år blev det en Tomelilla Farfars Svagdricka. Någon expert på svagdricka är jag inte men särskilt god var den inte om jag ska uttrycka mig diplomatiskt. Som man brukar säga, "kul att ha provat".



Ett besök i hall III blev det också då jag kände att jag inte riktigt var klar hos småbryggerierna. Öl precis överallt så det var lite svårt att veta vad man skulle prova. Dalarado Brewery är ett bryggeri beläget i Malung. Tidigare har jag beställt hem ett par av deras öl men på mässan fanns det några som jag inte sett tidigare, en av dessa var Dalarado Black IPA. Helt ok öl med lakrits, lite grapefrukt och lätt rostad malt. Hade den haft mer humle så hade den säkert varit betydligt intressantare.



När man går omkring under flera dagar på en ölmässa så blir det förstås mycket samtalande med andra öldårar, det var flera som pratade om Eskilstuna Äppelsäsong, en öl där man tillsatt äppelmust. Det visade sig vara en riktigt uppfriskande öl med mycket äpplesmak. Vi får se om den dyker på Systembolaget vad det lider, nu var den med som en experimentdryck för att pejla vad folk tycker. Med tanke på att de allra flesta tyckte om ölet så ser det ljust ut.

En annan öl som jag inte vill missa att prova då chansen ändå fanns var Ballast Point Habanero Sculpin. Vanliga Sculpin är som färsk synnerligen trevlig så undrade förstås hur varianten med habanero kunde tänkas smaka? Tyvärr var den alldeles för stark, det enda som kändes var habaneron, kändes nästan som att halsen skulle brinna upp. Ibland undrar man varför det måste överdrivas så? Marknadsföring, ja vem vet?



Som tur är fanns det andra öl att prova hos Craftbeer. Kändes nästan som att varje gång man gick förbi där så var flera av fatölen utbytta mot andra, kan det bli bättre?  Lyckades lugna smaklökarna med Evil Twin Imperial Doughnut Break som är en massiv och kraftig sötare Imperial Stout.

Tillbaka till Wicked Wine, eller närmare bestämt den lilla Sierra Nevada-montern som var belägen alldeles bredvid. Sierra Nevada är en modern klassiker, jag är nog inte ensam om att ha upptäckt "riktig"öl mycket tack vare dem. I montern hade de fyra fatöl som tidigare inte funnits i Sverige, bara en sådan sak. Godast tyckte jag att Sierra Nevada Beer Camp Guildy Pleasures var. En tämligen enkel IPA men den kändes färsk och behagligt lättdrucken. Man kan inte bara gå omkring och dricka extrema öl hela tiden, därför kändes den så stabil.



Tidsbrist är aldrig bra särskilt inte då man vill hinna med att prova flera öl. Det var bara att slänga in mer kol i ugnen och öka takten. Ett snabbare besök hos Mohawk blev det. De presenterade fyra kranar där ölen roterade, vidare fanns det några olika flasköl.



Av någon anledning hade jag tidigare inte druckit Mohawk Brown is the new Brown. En småtrevlig Brown Ale som smakade choklad, kaffe, lite karamell och citrus. Mjuk och lättdrucken.

Innan det var dags att börja tänka på refrängen stannade jag till hos Beer Enthusiast, ville se vad de hade att bjuda på. En drös med gamla bekanta öl men även en hel del nytt, precis som det ska vara. Till de nya hörde Slottskällans Rum Quad. Det var en öl som legat på romfat i tre månader. Stark och intensiv med sina 11,5%. Gissar att den kommer att bli betydligt bättre om den får vila några år, nu var det lite väl mycket alkohol för min smak.



Kvällens sista stopp blev i Brills eminenta monter. Känns alltid värdigt att både börja och avsluta ölfestivalen hos dem. Passade på att prova några öl från Siren, ett modernt engelskt bryggeri som för det mesta gör trevliga grejer.



Siren 7 Seas är en trevlig Black IPA som kändes balanserad med bra nyanser av lakrits, grapefrukt och lätt rostad malt. Sista ölet blev Siren Odyssey 001 vilket är en Imperial Stout på 12,4%. Tjock kropp och med en lång ganska het eftersmak där det fanns alkohol, dock ingen störande sådan. En öl jag gärna skulle dricka senare i höst eller varför inte i vinter?

I år besöktes mässan tre dagar. Visst hade fler öl kunnat provas men det går verkligen inte att hinna med allt. Man vill ju inte titta för djupt i glaset.


↧
↧

SBWF 2014, några sista rader

October 15, 2014, 9:19 am
$
0
0
Årets Stockholm Beer and Whisky Festival var den tolfte som jag besökt. Från de första åren minns jag att mitt huvudfokus låg på whisky, öl var en bisak. Från 2006 eller så blåste det andra vindar och öl blev det som intresserade mig mest.



Tycker att festivalen bara blir bättre och bättre, särskilt nu då det inte bara finns öl och whisky utan även andra drycker som säkerligen attraherar besökare. Antalet besökare på de sex dagarna i Nacka blev 37000, minst sagt imponerande. Den första årgången hade 143 ölsorter, i år var det 4000.



Precis som tidigare år är det alltid bäst att gå på de bägge torsdagarna. Då är det klart lugnast med nästan inga köer alls till toaletterna, en nog så viktig aspekt på en dryckesfestival. En annan ack så viktig detalj med torsdagarna är att det då för det mesta finns bra chanser att få sig en pratstund med folket i de olika montrarna. När det är full fart så fungerar det inte alls lika bra.



Ölmässigt var 2014 riktigt bra. Man tror att det inte ska gå att erbjuda än fler och mer intressanta öl än tidigare år men när man väl befinner sig på plats och ser det gigantiska utbudet kan man inte annat är förbluffas. Undrar om inte årets festival var den bästa hittills, ja det känns så. Ölutbudet var minst sagt varierat med en massa godingar. Till mina absoluta favoriter i år hörde Malmö Framboise, Founders KBS och Le Troi du Diable Dulcis Succubus. Att få se KBS på Systembolaget känns som en utopi. Malmö Framboise lär inte heller dyka upp men det är bara att hålla tummarna att Elixir Wine lyckas lägga beslag på några flaskor Le Troi du Diable Dulcis Succubus.

Några + och - med SBWF 2014: 

+Min något skeptiska inställning till engelsk öl fick sig ännu en törn. Årets festival hade fler intressanta brittiska bryggerier än tidigare. Gillade särskilt Spendrups satsning med "London Calling" där sex för mig oprövade bryggerier från London erbjöd en massa olika öl.

+Toalettvagnen som fanns utomhus mellan de bägge byggnaderna gjorde att toalettköerna blev än kortare än tidigare, hoppas att den återkommer nästa år.

+Alla trevliga utställare som jobbade så hårt och tappert. Bäst av alla var tvillingsystrarna i Craftbeers monter. Kände mig nästan som en fågelunge, så fort glaset var tomt kom "mamma" med ny dryck.

+Öldomarna som så tappert provar igenom alla de otaliga öl som varje år är med i öltävlingen. I år var det 1600 öl som var med och tävlade.

+Festivalledningen med Marianne Wallberg i spetsen måste förstås hyllas då de år efter år arrangerar en så härlig festival där det mesta flyter på riktigt bra. 

+Humlegårdens nybryggarmonter där 14 småbryggerier var samlade. Ett par av dem hade jag inte ens hört talas om tidigare. Ett riktigt fint initiativ då de 14 bryggerierna var så små att det är tveksamt om de haft möjlighet att ställa ut i en egen monter. 

+Avsaknaden av bråk och svårare fylleri. Såg ingen som såg ut att vara svårt berusad eller störande. Tänk om det kunde vara likadan ute på stan säg en fredagskväll. 

+Att ha öl som hobby är inte enbart trevligt för smaklökarna (ok, inte alltid) utan det är fint att denna hobby gör att man lär känna så många med samma intresse. Då man går omkring i lokalerna i Nacka träffar man nästan hela tiden bekanta ansikten. Vissa av dessa träffar jag bara i Nacka varje höst men i många av fallen känns det som att det sker oftare än så, en trevlig känsla.



-Tycker att det borde finnas en rökruta där folk med den lasten får stå och göra det de ska. Nu var många av matställena placerade utomhus, givetvis bland folk som puffade på cigaretter och cigarrer. Var inte så trevligt att sitta/stå och äta samtidigt som personen bredvid rökte.

-Avsaknaden av sittplatser. Ok, jag inser att det är svårt att ordna fler sådana med tanke på att festivalområdet är såpass trångt redan som det är. Men man kan ju alltid drömma.

-Maten var liksom tidigare år inget att hänga i julgranen, dessutom dyr. Vore kul att veta vilka vinstmarginaler de olika matförsäljarna kan tänkas ha. Bäst av de olika matställena var "pizzerian", inga kulinariska mästerverk men helt ok.

-Att tiden går så snabbt då man har trevligt. Hade gärna provat några öl till men tiden tog helt enkelt slut. Drömmen vore att få tillbringa en natt eller två i helt tomma festivallokaler där man fick prova det man vill. I år hann jag inte ens gå förbi Mjödhamnens monter, pinsamt värre!

Sist men inte minst måste jag passa på att säga grattis till Hantverksbryggeriet i Västerås som vann den prestigefyllda titeln "bästa öl oavsett kategori" med deras barley wine Baronen.(tyvärr lyckades jag aldrig fånga den på bild)

↧

Måndagsbesök på Cantillon

October 17, 2014, 1:56 am
$
0
0


På måndagen i förra veckan åkte jag till Bryssel, mitt fjärde besök i den belgiska huvudstaden. Precis som vanligt åkte jag med SAS, väl framme togs tåget från flygplatsen in till stan. Min slutstation var Brussel Zuid, tågresan gick mycket smidigt och den tog runt 20 minuter till kostnaden 8.50 EUR.

Anledningen till att jag klev av vid Zuid och inte Centraal var att mitt hotell låg fem minuter från den förstnämnda stationen. Mercure Brussels Centre Midi visade sig vara ett helt ok hotell, rent och lagom stort. Det kanske bästa med hotellet var att det låg ungefär 400 meter från ett visst Brasserie som heter Cantillon.



Tidigare har jag besökt Cantillon vid två tillfällen, första gången var på en lördag i oktober 2009 andra besöket var på en fredag i mars 2012.

Kunde direkt konstatera att det hänt en del sedan mitt senaste besök, ett helt ny bardel har tillkommit. Cantillon är både ett i högsta grad levande bryggeri med samtidigt ett museum där man på egen hand kan gå runt och titta på gammal bryggeriutrusning, ölfat, flaskor med mera. Rundturen kostar 7 EUR och då får man en broschyr med lite information om bryggeriet och dess utrustning. I priset ingår även ett par provsmak. Noterbart är att 2009 kostade samma rundtur 5 EUR och att man då kunde gå runt till några fler platser än vad man nu kunde. Kunde även notera att det nu inte låg lika många udda Cantillon utspridda inne i bryggeriet som då.



Det bästa med att kliva in på Cantillon som förövrigt ligger i ganska tråkig del av Bryssel är dofterna som möter en. Det är verkligen fantastiskt, ni som varit där vet vad jag pratar om. Någon gång måste jag besöka bryggeriet under den kalla årstiden då bryggningen pågår för fullt. Den perioden brukar vara november till mars. Under den varma årstiden sker endast jäsning.

Som jag skrev ingick det ett par provsmak efter rundturen, Cantillon Jonge Lambik och Cantillon Rosé De Gambrinus. Förstnämnda hade jag inte provat tidigare. Det är en mycket ung öl som serverades ur en kanna. Ingen kolsyra och med funk, lite äpplen och citrus. Riktigt kul att prova då den var udda. Måste dock säga att jag helt klart föredrar den vanliga, klassiska Gueuzen. Rosé De Gambrinus var som alltid riktigt härlig med den sköna tonen av hallon. Ja en förförisk rackare det är det.



Då jag ändå var på plats på Cantillon kunde jag inte motstå frestelsen att köpa en flaska Cantillon Zwanze 2014 som jag tidigare drack ett glas av på Akkurat då det var Zwanze Day. En minst sagt sympatisk öl, synd att det inte gick att köpa med sig en flaska eller två av den eller de andra Zwanzeölen som fanns till konsumtion i baren. Priset var som alltid anmärkningsvärt lågt, 14 EUR.



En väldigt stor skillnad mot tidigare besök är att det trots att det var eftermiddag och måndag så var det fullt med besökare på bryggeriet. Från en större grupp ryssar, inhemska pensionärer och skolungdomar. Undrar vad de anställda egentligen tycker om att det är så mycket folk? Det känns verkligen bra att Cantillon kommer att kunna brygga mer öl inom en snar framtid, intresset för deras öl tycks onekligen vara större än någonsin tidigare. Under lördagsbesöket 2009 var Eddan och jag nästan ensamma inne på bryggeriet, det var tider det.



Bland besökarna var ett par trevliga yngre damer från Sverige som jag naturligtvis bjöd ett varsitt glas Zwanze. De hade aldrig druckit något liknande tidigare, de visste ingenting om Cantillon annat än det de läst i en guidebok. Månne har ytterligare två nya lambikälskare skådat det berömda ljuset?

Innan det var dags att lämna den magiska platsen som är Brasserie Cantillon köpte jag några flaskor, närmare bestämt fyra Cantillon Fou Foune och tre flaskor Cantillon Mamouche. Blev även en t-shirt liksom sex stycken glas. Allt som allt kostade kalaset 105 EUR, inte så mycket att bråka om.



Något som jag länge drömt om är att åka till Cantillon med en skåpbil eller liknande, hur fint vore det inte att kunna gå loss ordentligt då man ändå är på plats?
↧

Chez Moeder Lambic Fontainas, Bryssel

October 20, 2014, 12:26 am
$
0
0
Efter att ha lämnat flaskorna och det övriga inköpet som jag gjorde på Cantillon på hotellrummet var det läge promenera iväg till de mer centrala delarna av Bryssel. Från hotellet tog det ungefär 20 minuter till Grote Markt, den stora berömda handelsplatsen. Det är verkligen ett vackert torg med byggnader som härstammar från 1400-talet.



Några stenkast från Grote Markt ligger ölbutiken Bier Tempel. Utbudet var som vanligt mycket stort även om det inte fanns några direkta rariteter. Jag köpte bara en handfull buteljer "vanliga" belgiska öl.



När shoppingen var avklarad var det läge att gå till närbelägna Delirium Café, det visade sig vara fullsatt av berusade och mycket högljudda amerikanska och andra länders ungdomar. Mitt besök varade i ungefär en minut, attraheras verkligen inte av dårhus.

Ett ställe som jag inte besökt var La Porte Noir. Det visade sig vara den raka motsatsen till Delirium Café, väldigt lugnt och skönt. Lokalerna var mörka då de låg nere i en källare. Påminde en del om Monks Porterhouse i Stockholm. Ölutbudet var helt ok, runt 100 olika flaskor och åtta olika fatöl. En öl intogs, De la Senne Brusseleir Zwet IPA, en öl som jag tidigare druckit.



När ölet var slut knallade jag vidare, denna gången till kvällens sista destination, Chez Moeder Lambic Fontainas som låg ungefär 10 minuter från La Porte Noir. Tidigare besöktes Chez Moeder Lambic i mars 2012. Då som nu är det ett trevligt ställe med 46 fatöl och runt 150 flasköl. En liten skillnad mot tidigare är att de längre inte har några riktigt exklusiva flaskor från Cantillon, dyrast på ölmenyn var 3 Fonteinen Geuze Millenium 1998 för 200 EUR. Någon sådan blev det förstås inte då jag inte riktigt var överens om priset.



Även här var det ganska stimmigt till en början då ett större sällskap nordamerikanska ungdomar höll hov. Vad är det med Bryssel och ungdomar från USA och Kanada? Skönt nog skulle de efter en stund gå vidare mot fortsatta äventyr i ölets tecken så det blev mer måndagslugnt i salongen.

Gillar man lambik är de bägge Moeder Lambic-barerna i Bryssel fina ställen att besöka. Då jag tidigare på dagen besökt Cantillon avstod jag frestelsen och började med att beställa ett glas Jandrain-Jandrenouille IV Saison. En snäll Saison som var åt det torra hållet med hö, citrus, mild funk och en lätt kryddighet. Långtifrån fantastisk men en klart duglig öl på en måndagskväll.

Kände att magen kurrade en aning trots att det tidigare på kvällen hade ätits en lättare måltid, ja det kanske var därför som magen kurrade? Hur som helst så är det enklare tilltugg och rätter som gäller på Moeder Lambic. Jag beställde in en tallrik med korv, pastej och skinka. Det ingick även en liten bit ost liksom bröd. Enkelt men gott.



Noterbart är att barpersonalen bröt kraftigt då de pratade engelska, de jag pratade med tycktes vara från Italien eller Spanien. Trevliga och glada trots att de fick arbeta rätt hårt kvällen till ära. Kanske är det därför som Moeder Lambic Fontainas alltid tycks ha en del öl från Italien? Inget undantag under mitt besök. Nästa öl blev en Montegioco Miss Sour.



Rejält syrlig med bär, vinäger, ek och en lätt brödighet. Avslutningen var torr och syrlig. Helt ok öl ven den. En annan öl som också var från Italien men några steg godare var Toccalmatto Zona Cesarini, en IPA som kändes färsk med sköna toner av apelsin och ananas. Fint drickbar och med en stabil bitterhet. En del brukar ibland säga till mig att det inte finns några bra italienska öl, så fel de har!



Det är verkligen fint att då och då vara ledig några vardagar och kunna åka iväg på en kortare tur. Bryssel är en perfekt stad att besöka i ölets tecken då staden inte har så många andra "sevärdheter" som man måste besöka. Tiden kan alltså nästan helt ägnas åt det centrala i livet.
↧
↧

Mikkeller nummer 300

October 21, 2014, 3:14 pm
$
0
0
I förra veckan bjöd jag in herrarna Eddan och Eirik till ett brådskande ärende, det var nämligen dags att dricka min Mikkeller nummer 300. I mars dracks nummer 250 så det har rullat på ganska stabilt under året trots noll besök till Köpenhamn sedan CBC i maj.

Precis som vanligt då vi ses blir det några buteljer. Denna gången var det en ganska "enkel" provning utan några direkta rariteter även om det för den delen inte gick någon nöd på oss.

Kvällens bästa öl var en kär gammal bekant, Cantillon Fou Foune buteljerad i augusti 2014. Verkligen en härlig öl som bara tycks bli bättre och bättre.

Kvällens sämsta var en flaska Bourbon från Brasserie de Bourbon beläget på Reunion. Den var verkligen vedervärdig med kokta grönsaker, majs, mögel och örter. Väldigt tunn och väldigt odrickbar. Helt enkelt en sådan där öl man inte kan annat än garva åt. Tack dock till Thomas (Nisse666 på Ratebeer) som skickade flaskan till mig i ett litet byte.



Innan det var dags för Mikkeller nummer 300 provades två andra öl från Mikkeller. Mikkeller SpontanCherryFrederiksdal (Malaga Wine Edition) och Mikkeller SpontanCherryFrederiksdal (Chardonnay Edition). Bägge två minst sagt trevliga även om jag föredrog den förstnämnda. Fint syrlig och välgjord med fina toner av körsbär. Helt klart en öl som jag måste försöka få tag på några flaskor till av.



I ärlighetens namn hade jag inga direkta planer på vilken Mikkeller som skulle få äran att bli min nummer 300 men efter att ha varit och rotat i förrådet fick jag syn på en Mikkeller Sour Bitch. Lite lätt bortglömd stackare till flaska då den köptes på Mikkeller & Friends i Köpenhamn i april 2013. Nu skulle den äntligen få hamna i rampljuset.



Mikkeller Sour Bitch är en fruktlambik med tillsatt kinesisk stenfrukt, Litchi (Lychee på engelska). Ölet hade premiär i november 2011 och är en hyllning till ägaren av Lakeview Liquors i Chicago.

Tycker att ölet var behagligt. Bra syrlighet och med en tydlig ton av fat och litchi. Finishen var torr. I det stora hela en avslappnad och "lättdrucken"öl. Nog har jag druckit godare öl från Mikkeller men visst var det en värdig nummer 300, ja det tycker jag allt. 


↧

Lördagsbesök på NK ölbar

November 7, 2014, 7:17 am
$
0
0
För ett par lördagar sedan var jag inne i stan på ärenden. Tycker normalt sett att det urtråkigt med shopping och att besöka affärer men det finns ett lysande undantag i Stockholm, nämligen Nordiska Kompaniet på Hamngatan.

Längst nere i varuhuset vid saluhallen ligger NK Ölbar, en liten oas som fortfarande tycks vara relativt okänd för många trots att de alltid har ett trevligt och varierat utbud av öl. Mat och vin finns också för den intresserade. Personalen är mycket trevlig och ger alltid en fin service. Priserna är bland de lägsta i Stockholm, bara en sådan sak.

Öl från Danderyds Bryggeri hade jag aldrig tidigare provat så jag passade på att testa tre olika. Började med Danderyds IPA.



Ölet var grumligt med ett stort vitt skum. Aromen bjöd på humle, hö och lite småkakor. Smaken innehöll grapefrukt, hö, småkakor och lite ananas. Avslutningen var medelbitter. En rätt snäll och behaglig öl som var ganska bra.

Som nummer två blev det en Danderyds Black Lemon, en öl som minst sagt var speciell. När jag doftade och smakade ölet kunde jag inte göra annat än att börja tänka på finsk citronlakrits (något som var och är obligatoriskt att köpa då båten till Finland tas). Smaken dominerades alltså totalt av lakrits och citron, fanns även en gnutta ingefära och lime. En kul och udda öl fast det är nog lämpligt att dela en flaska på två.



Sist men inte minst blev det en flaska Danderyds Himmelsk Stout. Svart med ett stort ljusbrunt skum. Rostad malt, vanilj, kaffe, mörk choklad och lite gräs. Avslutningen var medelbitter. Inte så tung utan i sammanhanget lättdrucken.



Det är verkligen kul att under samma tillfälle prova några olika öl från ett svenskt bryggeri som man tidigare inte har stiftat bekantskap med. Öl från lilla Danderyds Bryggeri är helt klart värda att dricka igen.

Skulle fler varuhus ha en ölbar med ett seriöst utbud och synnerligen trevliga priser så skulle jag med all sannolikhet ägna mer tid på varuhus. NK ölbar är verkligen lite av en pärla.
↧

Två mörka svenska öl

November 13, 2014, 6:24 am
$
0
0
För en vecka sedan, torsdag 6/11 var det inte bara Gustav Adolfsdagen utan även den internationella stoutdagen. Numera är det så många dagar för både det ena och det andra att det är svårt att hänga med. Att dricka stout är en trevlig sysselsättning men tyvärr missade jag helt att dricka en sådan i torsdags. Dock drack jag ett par stycken dagarna innan. Bägge beställdes hem via Systembolaget för så länge sedan som augusti.



Började med en Fängelset Midnight Porter från Bryggeri Fängelset i Västervik. Ölet var nästan svart med ett stort skum. Enligt Ratebeer är ölet en Imperial/Strong Porter. En hel del choklad, kaffe och rostad malt i både doft och smak. Även spår av bourbon och lite vanilj. Tyckte mig även ana en gnutta torkad frukt i smaken liksom lite värmande alkohol. Kolsyran var livlig. Ölet var gott men inte fantastiskt.



Öl nummer två var Modernist Svartkropp från det i Stockholm belägna Modernist Brewery. Ölet var helt svart med ett fint brunt skum. Ganska söt med rostad malt, kaffe och bitter choklad. Även toner av lakrits och något som påminde om havre. Munkänslan var åt det krämiga hållet. Tycker att Svartkropp var lite godare än Midnight Porter.

När jag drack de ovanstående två ölen kunde jag inte undvika att börja tänka på folk som aldrig dricker svarta/mörka öl då de är så "otroligt mättande och smakrika". Tycker att det är både ledsamt och lite....nåväl, det är som det är.
↧
Search

Lyxmåndag

November 19, 2014, 3:35 am
$
0
0
I måndags bjöd jag in grabbarna till en provning med arbetsnamnet "lyxmåndag". Tanken var att äta något gott och dricka några väl utvalda öl med fokus på kvalitet och inte kvantitet. (det var ju trots alla måndag) Maten var en Coeur de filet Provencale, kanske min favoritvariant av oxfilé med stora mängder vitlök. Till efterrätt gjordes en chokladtårta med egengjord porterchokladsås, hallon och vaniljglass.



En öl som jag köpte i april 2013 på Mikkeller & Friends var Hill Farmstead Anna. Det visade sig vara en öl värd att vänta på. Riktigt god och frisk med grape, vindruvor, lätt funk i en balanserad förpackning. Tyvärr har jag inte provat många öl från Hill Farmstead, det tycks verkligen vara ett bryggeri som motsvarar hypen och förväntningarna.



Nästa öl var inte den mest exklusiva till ölstilen men däremot väldigt svår att få tag på då den normalt sätt bara serveras ombord på SAS interkontinentala flygningar i Business Class. Mikkeller Sky-High Wit var godare än jag vågade hoppas på. "Blommig" med koriander, fläder och en lätt humlighet. Uppfriskande och lättdrucken. Skulle lätt kunna tänka mig att dricka en burk eller två under längre flight med SAS. Ett kul samarbete som jag inte kan annat än ge tummen upp för.



Qvänum Ekfatslagrad Ambassadörsporter är en öl som av vissa har kallats för nya "Kaggen". Riktigt det vill jag inte hålla med om även om ölet var riktigt bra. Avslappnad och balanserad med fina smaker och dofter av bourbon, vanilj, kaffe, ek och choklad. Skoj att ett litet bryggeri som Qvänum Mat & Malt kan ta fram en sådan öl, det visar på stort kunnande och mod. Respekt!



Kvällens sista öl blev en flaska som jag köpte på Toronado i San Francisco i augusti 2013. Firestone Walker PNC fick dessutom äran att vara kvällens godaste öl. Utan jämförelse det godaste tequilalagrade ölet som jag druckit. Härlig blandning av tequila, lakrits, Kahlua, choklad och torkad frukt. Avslutningen var skönt värmande.



Ett par andra öl som vi tidigare druckit dracks också, bägge fullt dugliga, Westvleteren 12 och Cantillon Mamouche. Ja det är synd att klaga.

Nu ska man förstås vara försiktig med att berömma sig själv men jag vill faktiskt påstå att det var en lyckad kväll. Maten och efterrätten var perfekta liksom ölen som alla höll stabil klass. En kul måndagskväll i november nådens år 2014.


↧
↧

Malmö Brygghus fyller 4 år

November 21, 2014, 1:39 am
$
0
0
Imorgon lördag 22/11 firar Malmö Brygghus fyra år. Det blir fest i bryggeriets festvåning på Bergsgatan 33, Malmöbandet Alabama Moonshine Co står för musikunderhållningen samtidigt som ölen lär flöda. Det är ingen vanlig fyraåring utan i mitt tycke Sveriges just nu allra bästa och mest intressanta bryggeri, mycket tack vare att de hela tiden vågar ta fram ovanligare ölstilar samtidigt som bassortimentet håller väldigt hög klass. Det blir inte sämre av att folket bakom bryggeriet, med ägaren Anders Hansson i spetsen, alltid är så trevliga och inte har drabbats av hybris. Att få dricka en ny öl från Malmö Brygghus är alltid lika intressant samtidigt som några av ölen som funnits ett tag redan är moderna klassiker, Canned Wheat någon?



Första gången som jag stiftade bekantskap med Malmö Brygghus var på Stockholmskrogen Man In the Moon, det var i mars 2011. Då drack jag en Malmö Cacao-Porter. Läser jag äldre anteckningar så kan jag notera att jag tyckte om ölet även om jag inte ansåg det vara fantastiskt. Idag är läget annorlunda, att dricka en Cacao-Porter i dagens utformning är en synnerligen trevlig upplevelse. Någon dessert behövs inte då det bara är att låta ölet få all uppmärksamhet.

Minns även att jag under ett besök till Malmö i april 2012 köpte en flaska Malmö Beerssons IPA på Systembolaget. Gav den 1.1/5 i betyg. Ölet var en smörbomb av den värsta sorten, faktiskt mer eller mindre odrickbar. Då var jag nog inte ensam om att undra hur det egentligen skulle gå för det nya bryggeriet?

Det visade sig som tur är att saker och ting skulle hända, positiva sådana. En ny huvudbryggare, Thomas Fransson, äntrade scenen och ölen började direkt hålla betydligt högre klass samtidigt som nya intressanta stilar togs fram.

Sedan dess har det rullat på, märkligt nog känns det som att Malmö Brygghus har varit med längre än "bara" fyra år. Ibland är det bra lustigt hur tiden bara rullar på. Under senare år har jag besökt Malmö vid ett antal tillfällen, självklart har då bryggeripuben på Bergsgatan besökts eller bryggeriets öltrådgård, Hamnmästaren, som öppnade våren 2013. (Sistnämnda är förresten till salu). Det tillhör helt enkelt vanligt normalt folkvett att ta en sväng till bryggeriet och njuta en öl eller två.

Med den pågående ölrevolutionen i Sverige är det svårt att hinna med att följa allt som händer så man får helt enkelt ta och välja några som man kan spana lite extra på. Som ni som kloka läsare säkert förstått är Malmö Brygghus ett bryggeri som jag följer extra noga. En intressant resa har det varit och förhoppningsvis kommer att vara i många, många år till.

Ser verkligen fram emot morgondagens fest. Under hela veckan har det kopplats på nya roliga öl på fat, imorgon ryktas det rentav om att vi kanske kommer att få se en "Skaro", vilket är en skånsk variant på en belgisk sötad lambic. Bara en sådan sak.


Utgår ifrån att det blir full fart imorgon klockan 18:00 då dörrarna öppnar för allmänheten. Från Stockholm blir vi en "delegation" på åtta personer som jag på något sätt ska försöka "leda".
↧

En härlig lördag i Malmö

November 28, 2014, 2:12 am
$
0
0
Förra lördagen blev snudd på perfekt i Malmö. Sammanlagt var vi åtta personer från Stockholm/Uppsala som flög ner till härliga Malmö för att bland annat vara med på Malmö Brygghus fyraårsfest. Halva truppen började med att besöka Köpenhamn för att senare på kvällen ansluta vid Malmö Brygghus. (kombinationen Malmö/Köpenhamn är verkligen något som kan rekommenderas då ingen av städerna behöver skämmas över utbudet av öl och roliga ölställen)

Mitt sällskap började vistelsen i Malmö väldigt traditionellt med att äta Sveriges godaste gyros på Gyros Pita. (beläget på samma gata som Malmö Brygghus, Bergsgatan) Vet inte hur många gånger jag nämnt att det är det bästa gyrosstället i Sverige, har tappat räkningen. Vissa saker tål i alla fall att upprepas år efter år.



Mätta och belåtna knallade vi mot Radisson, ett hotell som jag stiftat bekantskap med rätt många gånger nu, första gången var redan 2003. Innan vi checkade in passade vi på att ta dagens första lilla påfyllning av vätska på Bishops Arms Gustav Adolfs Torg, ett stycke Bishops Arms som jag tycker tillhör en av kedjans bästa.

Hade noterat att de några dagar tidigare kopplat på öl från det nya skånska bryggeriet, Remmarlöv Gårdsbryggeri beläget i Eslöv. (det är dags för Sveriges bryggerier att uppdatera sin karta över aktiva svenska bryggerier) Remmarlöv The Crimson Red Ale var ölet som fanns på fat. Ölet var mjukt och fint drickbart. Balanserad med kola, torkad frukt, lite citrus och förstås en del malt. Lite lustigt var det att då jag satt med glaset klev Hampus Olofsson in genom dörren, bryggare på just Remmarlöv Gårdsbryggeri. Ibland är världen bra liten. En stabil början vill jag hävda, ja det ska bli kul att följa bryggeriet och se vad de kan tänkas hitta på i fortsättningen. Värt att lägga på minnet att deras basutbud, nämnda The Crimson Red Ale tillsammans med The Holley Blonde Ale och The Jeenius IPA kommer att kunna beställas till landets samtliga Systembolag från och med 2:a januari 2015 via Systembolagets hemsida. Ölen kommer även att finnas på hyllorna i några butiker i Skåne, bland annat Hansa i Malmö.



Innan Biskopen lämnades provades även Brekeriet d'Agge. Det är en suris där de finurliga pågarna hos Brekeriet tillsatt krusbär i ölet. Ölet var speciellt, även för att komma från Brekeriet. Syrligheten ökade ju varmare vätskan blev, krusbär kunde anas liksom funk, hö, en touch citrus och något som påminde en aning om grön paprika. Udda och rätt lattjo.

Klockan 15 skulle festligheterna på Malmö Brygghus börja så det fanns inget annat att göra än att gå till hotellet och checka in. En kortare vilostund hanns med innan vi ivrigt knallade iväg till Malmö brygghus, en bensträckare som tog ungefär 23 minuter från hotellet.



Väl framme vid brygghuset gick vi upp för trapporna till maltsalen där festligheterna hade startat. Åtta öl på fat erbjöds liksom några på flaska. Fem av fatölen var nya för mig, Malmö Alpha Beach var den av de nya som jag tyckte mest om.



Den var färsk och frisk med mycket humle, citrustoner och ananas. Bitterheten var påtaglig men inte överdriven, helt enkelt en skön öl att sitta och njuta av. Jubileumsportern Malmö 4 fanns redan på ölmässan i Nacka i september men tyckte att den nu var aningen godare, kanske blir den ännu bättre med ytterligare lagring? Det är alltid lika intressant att följa hur en öl utvecklas.

Något som gav festligheterna en extra dimension var den sköna stämningen, inte blev det sämre av att jag kände ganska många av de andra gästerna. Som alltid så hinns det inte med att prata med alla, ja det är som det är med den saken. Plockmat bars också in så det gick verkligen ingen nöd på oss gäster.

När stämningen var hög och vi alla var nöjda och glada rullades nästa överraskning in, ett fat med körsbärsöl, Malmö Bischo. Vet inte om det var munterheten som gjorde det men spontant sa jag till grabbarna att det är det godaste ölet som Malmö Brygghus hittills skapat. En synnerligen sympatisk öl som var rejält syrlig och hade massor av körsbär. Väldigt, väldigt uppfriskande och bara så bra! En viss pappa Balder var först framme och fick det första glaset, undrar vad oddset var på det?



Klockan 18 fick allmänheten tillträde till festligheterna och det fylldes på med mera folk. Det lokala bandet Alabama Moonshine Co började spela. Vi kände att vi även ville besöka ett par andra ställen när vi ändå var i stan men några öl till från Malmö Brygghus ville vi prova.



En av dessa var Malmö Fruit Break, en öl med tillsatt durianfrukt. Vem kommer ens på en sådan idé? Vilka lirare! Durianfrukten har som många säkert vet en mycket speciell lukt. Detsamma kan sägas om ölet, särskilt då vätskan rördes runt. Det luktade faktiskt lite "äggmök". Smaken var betydligt bättre än lukten, frisk med citrus, funk och hö. En mycket speciell öl som kändes som natt och dag.

Tänk om alla fyraårskalas kunde vara som Malmö Brygghus? Jag kan inte nog tacka för generositeten och det väl utförda arrangemanget. Ett kalas som jag kommer att minnas länge.

Kvällen var ännu inte över, från Malmö Brygghus är det inte långt att gå till Beer Ditch, ett ställe som öppnade i somras. Besökte stället för första gången i juli i år och blev då direkt förtjust. Då kunde man sitta utomhus nu var det av förklarliga skäl inomhus som gällde. Måste säga att jag gillar Beer Ditch, det bästa med stället förutom alla goda ölen som hela tiden ändras är den härliga sköna familjära stämningen. Ett ställe som tidigare fanns i Köpenhamn, Plan B, är ett av få andra ställen som haft samma känsla även om jag rankar Beer Ditch högre. Publiken på Beer Ditch kändes relativt ung, en del satt till och med och virkade. Har aldrig sett någon göra det på Akkurat i Stockholm.



På fat fanns en Raasted Inkognito Stout anno 2011, självklart provades en sådan. Ölet var sött och lent med lätta rostade toner, vanilj, lakrits och kola. En trevlig sak att sitta och smutta på samtidigt som det lyssnades på livebandet Urban Ninjas som spelade kvällen till ära. Beer Ditch är ett relativt litet ställe, under vårt besök var det mer eller mindre fullsatt. Det är kul att se att folk hittar dit och att det rullar på. Skulle väldigt gärna kunna besöka ett liknande ställe i Stockholm, så synd att inget finns.

Vid det här laget började vi känna och nöjda och belåtna, det var dags att vandra tillbaka mot hotellet och se om kvällen kunde bjuda på ytterligare något kul. Ett snabbstopp på en stor amerikansk hamburgerkedja blev det (ja det är lika pinsamt varje gång det sker). Några i sällskapet var nöjda så de valde att ta kväll, själv var jag inte riktigt där ännu så jag valde att gå till Hamnmästaren där några andra stockholmare satt och filosoferade. Hamnmästaren är även det ett bra ställe, lite spännande är det att se vilka som kan tänkas ta över det nu när stället är till salu.



Som vanligt hade de en hel del intressant på både fat och flaska. Malmö Veneta liksom Brekeriet Sorbré var bägge två behagliga och med en hel del karaktär även om jag personligen inte tycker att de är de godaste ölen som de respektive bryggerierna har producerat.

En flaska Mission Dark Seas Imperial Stout satt som ett smäck, det var tur att jag fick hjälp med att dricka den. Vill minnas att den hade trevliga toner av värmande alkohol.

Innan hotellet äntrades stannades det till vid grillen utanför Malmö Centralstation, även det är lite av en tradition. En sista sängfösare blev det på rummet innan det var hög tid att släcka lampan vid halvfyratiden på morgonen.

En härlig lördag det var det verkligen. Malmö blir bara bättre och bättre som öldestination, saken blir inte sämre av att det är lugnare och framförallt billigare än i Stockholm. Med den allra största säkerheten kommer jag att återkomma många gånger till.
↧

Julöl 2014, del 1. Tre öl från S:t Eriks Bryggeri.

December 1, 2014, 1:45 am
$
0
0
Måste börja med att erkänna att jag tar det här med julstress med ro, kan man bara planera lite är den så kallade "julstressen" en räkmacka.

Julöl är även det en sak som jag aldrig riktigt blivit uppeldad av. Vad är egentligen ett "julöl"? Precis som fallet varit de senaste åren har Systembolaget även i år så många olika julöl i en massa olika stilar att det är svårt att hänga med.



Hittills har jag köpt ett tiotal olika, samtliga nya för året. I helgen som var passade jag på att prova tre av årets julöl, samtliga från S:t Eriks Bryggeri beläget i Arlandastad.



Började med att prova S:t Eriks Winter Session IPA. Ölet har en alkoholhalt på 4,1%, något som märks i ölets kropp då den kändes tunn. Ganska söt med inslag av gräs, citrus och karamell. Kunde även känna en lätt maltighet liksom svaga toner av kåda. Humligheten var inte överdrivet stor. Lättdrucken och inte dålig på något sätt men inte så spännande.

Måste säga att jag är värdelös på att ge öltips till julmaten då jag för egen del alltid föredragit att dricka vatten till mat, öl dricker jag hellre före och efter maten då jag fullt ut kan koncentrera mig på drycken.



S:t Eriks & Mathias Dahlgen Winter DIPA var av förklarliga skäl beväpnad med lite mera tryck. Humle, grapefrukt, lite ananas samt en lätt touch av karamell. Tyvärr även spår av såpa vilket drog ned siffrorna. Tycker även att alkoholen slog igenom på slutet. Som helhet en intressantare öl än förstnämnda.



Sist men inte minst dracks en S:t Eriks Orange Imperial Porter. Ganska mycket mörk choklad, rostad malt, lätt ton av kaffe liksom små, små toner av apelsin. Munkänslan var medel och ölet var åt det krämiga hållet. Tycker att den var den bästa av de tre.

Sammanfattningsvis vill jag hävda att alla tre ölen var drickbara och ok men det stora lyftet kom aldrig. Det är ungefär så jag brukar uppleva de allra flesta ölen från S:t Eriks Bryggeri. 


↧

Julöl 2014, del 2. Liefmans Glühkriek, varm eller kall?

December 6, 2014, 10:04 am
$
0
0
Något förvånade noterade jag häromdagen att jag aldrig skrivit några kommentarer om Liefmans Glühkriek, varken på bloggen eller privat. Det är ett julöl som hittat till Systembolaget under flera år. Det intressanta med ölet är att det på pappret som omsluter flaskan står att ölet med fördel kan serveras varmt, närmare bestämt 70 grader.



Kände att det inte fanns något annat att göra än att prova, dels ett kallt glas och ett med öl som var uppvärmt till ovanstående 70 grader.

Börjar med det kalla glaset, några noteringar:

-vätskan var grumlig
-doften och smaken var söt med tydliga inslag av körsbär
-tyckte mig även uppfatta smak av lingon
-en lätt kolsyra
-fanns en viss syrlighet

Det varma glaset, några noteringar:

-vätskan var klar, skummet mindre
-nästan ingen kolsyra
-inte riktigt lika söt, däremot med mer smak av alkohol
-kryddorna fick en mer framträdande roll

I det stora hela en ok öl även om jag tycker att den är sötsliskig och med kryddor som inte är mina största favoriter (kanel och ingefära). Den varma vätskan påminde en hel del om glögg, en dryck som jag aldrig lärt att uppskatta.

Som experiment en intressant jämförelse, undrar om det finns andra öl som kan värmas utan att de förstörs? Kan det vara läge att i vetenskapens syfte värma en "vanlig"öl för att se vad som kan tänkas ske? Någon som provat?


↧
↧

JUlöl 2014, del 3. Charlis Julefrid och Marbäcks Santa's Mörka Vinternatt

December 14, 2014, 6:14 am
$
0
0
Igår bjöd jag in grabbarna till den traditionella julölsprovningen. Som vanligt var det få öl från den "vanliga" hyllan på Systembolaget. Istället tycker jag att det är roligare att bjuda på öl från Systembolagets lokala sortiment, öl som köpts under resor och öl som legat och gosat sig förrådet i ett år eller två. 

Två öl som jag beställde från det lokala sortimentet i november är Charlis Julefrid och Marbäcks Santa's Mörka Vinternatt.



Charlis Julefrid var långtifrån fantastisk men drickbar. Lätt syrlig med malt, karamell och något som påminde om "röda bär". Tämligen tunn och med en låg bitterhet. Kunde även ana vissa inslag av nötter.



Tyvärr kan jag inte skriva att Marbäcks Santa's Mörka Vinternatt var drickbar. Faktiskt riktigt hemsk. Syrlig, vattnig och sumpaktig. Med stor möda kunde lite lakrits och gräs anas. Känns som att kvalitetskontrollen hade fikarast eller något för en sådan öl borde inte skickas iväg till Systembolagets lokala sortiment. Undrar också över namnet, varför bland in ett ord på engelska?

Nä, öl från det lokala sortimentet håller verkligen blandad kvalitet, inget nytt under vintersolen.
↧

Julöl 2014, del 4. Borns Svagdricka och Tallåsens Svagdricka.

December 20, 2014, 4:27 am
$
0
0
Ibland måste man vidga sina vyer, som att prova ett par svagdrickor. Svagdricka är en jäst maltdryck med låg alkoholhalt. Den är sötad med sackarin. Förr i tiden var drycken väldigt populär och vanligt förekommande i hela landet, idag återstår det bara ett fåtal bryggerier som håller på med svagdricka. Ni som sett det fantastiska programmet Historieätarna på SVT har säkert noterat att svagdricka förekommer lite då och då. I höstens första avsnitt åts det salt sill kokt i svagdricka, det är nästan så att jag blir sugen på att prova den kombinationen, eller inte.



På Cajsa Warg i Stockholm hittade jag Borns Svagdricka. Borns Bryggeri ligger i Alfta, Hälsingland. Deras svagdricka var mörkbrun med ett litet skum som försvann snabbt. Rejält söt med mörkt bröd, sirap, sackarin, en touch av torkad frukt och lite farinsocker. Lätt med noll bitterhet. Då jag inte hade druckit svagdricka på ett bra tag så var smaken först väldigt speciell och inte särskilt gott men efter ett tag växte det.

Jag har aldrig varit särskilt besatt av julen men den traditionella julmarknaden på Stortorget i Gamla stan besöker jag gärna år efter år. På marknaden lyckades jag i år hitta Tallåsens Svagdricka, bryggd av Helsinge Ångbryggeri efter recept av Svenskt mathantverk. Hade mycket tur då flaskan som jag köpte var den sista de hade.



Tallåsen Svagdricka var mörkbrun med ett litet skum. Söt men inte riktigt lika söt som Borns. Även här fanns det mörkt bröd, sackarin, lite sirap och torkad frukt. Tyckte mig även ana en touch av enbär.

Svagdricka är verkligen en ovanlig dryck trots att den har så gamla anor. Många av dagens rätter på julbordet skulle vara helt chanslösa i en ålderskamp mot svagdrickan. Tycker att det är en ok dryck. Om man vill ha något annat än läsk som dricka kan man med fördel prova svagdricka. Ni som druckit den i Ryssland populära drycken kvass kommer att känna igen vissa likheter med svagdricka.


↧
Search

En god julmust

December 23, 2014, 1:28 am
$
0
0
Tidigare år har jag av gammal vana nästan bara druckit Apotekarnes Julmust såhär i juletider, denna säsong har det bara blivit ett par glas av den. Anledningen till att det har förändrats är att utbudet av julmust tycks vara större i år än någonsin tidigare. (i alla fall under min livstid) Vem vill äta/dricka samma saker år efter år då det finns nya saker att prova?

För någon vecka sedan var jag och handlade på ICA Maxi i Barkarbystaden, på en av hyllorna noterade jag en julmust som jag aldrig tidigare sett, "Julmust från Norrland", producerad i Älvsbyn av Nyckel-Bryggerier.

En riktigt god julmust är det, smakar förstås som julmust men lite "vuxnare" jämfört med Apotekarnes Julmust. Kanske inbillning men jag tyckte inte att den var riktigt lika söt. En snygg sak var skummet som var tjockare än normalt och levde kvar lite extra. I all enkelhet en klart behaglig julmust.


Ok, ok, god jul till er kära läsare, ja även till andra också!



↧

Blindprovning med tema "gissa ölstil"

December 29, 2014, 8:39 am
$
0
0
Helgen innan jul bjöd Silenzi in på en bit god mat och dryck. Efter att vi hade ätit färdigt var vi (Eddan, Eirik och jag) redo för en smärre nervpärs i form av en blindprovning där vi skulle försöka gissa ölstil på de sex olika ölen som serverades. Ölen kunde vara både sådana som vi provat tidigare eller helt nya.

Det kan låta enkelt men är långtifrån det. Vi har blivit utsatta för liknande prövningar vid några tidigare tillfällen med inte alltför beundransvärda resultat. Läget var alltså lite "spänt" samtidigt som det är väldigt kul och lärorikt att försöka gissa vad det är i glaset.

Första ölet var den ingen som lyckades pricka in ölstilen på. Jag var inne på en Saison men det visade sig vara en Kölsch, nämligen Sundbyberg Halvlager, en öl som jag druckit några gånger tidigare.

På nästa öl gissade jag att det var en Belgian ale men det var en Saison, Ugly Duck/Kolding Brygglaug Hojsaison, en öl som jag tidigare inte druckit.

Tredje ölet trodde jag var en lättöl, var inne på rätt linje då det visade sig vara en lätt session IPA på 3.4%, i min värld är det en lättöl. Ölet i fråga var Monks Café Not For Sale Ale. Tyckte inte att det var en bra öl då den var blaskig och allmänt småtråkig.

Kvällens fjärde öl trodde jag var en IPA men det var en APA. Gissade inte rätt men var i alla fall i närheten. Ölet var De Molen Pale Ale Citra.

Att nästa öl var en "suröl" rådde det ingen tvekan om. Jag gissade helt enkelt på en Sour ale men det var inte riktigt rätt då ölet var en Siren Calypso Berliner Weisse - Calypso, alltså en Berliner Weisse. Ingen av oss kom att tänka på Berliner Weisse då vi drack ölet, i efterhand var det alldeles självklart att det var en sådan men då man sitter där och försöker gissa tycks hjärnan leka sina egna lekar.

Det sista ölet som var med på blindprovningen hade jag också svårt att placera, rostad med ganska mycket lakrits. Fanns även humle och ananas, men att det var en Black IPA lyckades jag aldrig sätta fingret på. Då Eddan sa att det var en sådan så fick jag allt skämmas lite.

Blindprovningen gick lite bättre än de tidigare gångerna men det är fortfarande svårt men som tidigare nämnt väldigt lärorikt och roligt. En sak är säker, det lär dröja innan jag vågar kalla mig för "ölkunnig" om det ens någonsin kommer att inträffa.


↧
↧

Ett snabbt besök på Brewers Beer Bar i Göteborg.

December 31, 2014, 3:50 am
$
0
0
Igår besökte jag Göteborg över dagen. Det fanns inte mycket tid till att dricka en öl eller två men ett snabbt besök på Brewers Beer Bar hann jag i alla fall med. Brewers Beer Bar öppnade i slutet av maj och drivs av personer som även står bakom All In Brewing och Dugges Ale- och Porterbryggeri, bägge från Göteborg.

Direkt då baren öppnade klockan 16:00 klev jag upp för trappstegen och gick in själva bardelen som inte var särskilt stor. Efter att ha suttit ett tag fick jag även se restaurangdelen och ölprovarrummet som var stängda under mitt korta besök.



Servicen var vänlig och oklanderlig, det märktes direkt att ställets drivs av folk som är kunniga och intresserade av öl. På fat fanns det 14 olika öl, majoriteten var lokalproducerad i Göteborgsområdet. En flasklista fanns också men den glömde jag bort att titta i. Något som jag alltid tycker om är då ölen kan beställas i två storlekar, 20cl och 40cl gällde på Brewers Beer Bar.



Jag började med en helt ny öl, Dugges Fantastic. Det är en American Pale Ale på behagliga 5%. Ölet var verkligen färskt och väldigt drickbart. Fanns humle, mango, ananas och lite hö. Hyfsat bitter och skönt läskande. Hoppas stifta bekantskap med den igen.



Nästa öl blev en Brewski Didn´t We Saison? Brewski är ett nytt bryggeri beläget i Helsingborg. Även det ölet kändes fräscht. Välhumlad, ja en modern Saison. Fanns även citrus, gräs, parfym och lite jäst. Inget fel på den även om ölet från Dugges var lite bättre.



Sist men inte minst blev det ett glas All In Brewing RLGK 10517 Celebration Stout. Ölet bryggdes som en hyllning till Ronny (RLGK på Ratebeer) och hans 10517 ratings på Ratebeer. Hade jag fått en sådan hyllningsöl så hade jag varit mycket glad. Ölet var verkligen gott med mycket kaffe och vanilj. Kroppen var stor och munkänslan len. En härlig "dessertöl" skulle jag vilja kalla det. Fint komponerad och utan några som helst besvärande spår av alkoholen. (12%)

Mitt första besök på Brewers Beer Bar varade i bara 50 minuter, nästa gång hoppas jag på ett betydligt längre besök. Har hört att deras pizzor ska vara alldeles utmärkta, det är något som ska undersökas närmare vid nästa besök. 

Gott nytt år kära läsare!
↧

Ölåret 2014, månad för månad

January 3, 2015, 2:59 am
$
0
0
Den som brukar läsa min blogg då och då har noterat att antalet inlägg är klart sjunkande. 2014 var inget undantag. Intresserad av öl det är jag nog mer än någonsin så det är inte det som är "problemet". Som jag ser det är "problemet" att det ibland känns onödigt att skriva då andra redan har skrivit om samma sak dessutom gör de det riktigt bra. För mycket tautologi är det nog ingen som uppskattar. Under 2014 medverkade jag inte på några skribentprovningar på Systembolaget, även det är en faktor att beakta.

Nåväl, helt kört var dock inte 2014 utan det hände trots allt en del intressant för min del. Här en kort sammanfattning månad för månad:

Januari var som alltid en lugn månad. En gemensam provning med grabbarna blev det där vi provade lite gott och blandat. Crooked Stave Hop Savant var en öl från den provningen som jag fortfarande minns med glädje. Ett kombinationsresa till Köpenhamn/Malmö blev det också. Det är en riktig fröjd för själen att hinna med både Mikkeller & Friends och Malmö Brygghus på en dygnsresa.

Februari började med en dag i Uppsala, först Belgoträffen och sedan en kväll på O'Connors. En väldigt trevlig dag måste jag säga. Några dagar senare var det dags för årets största öläventyr, nämligen en resa till San Fransisco och SF Beer Week. Under en vecka blev den en väldig massa humle. Vitamin är ju bra så den veckan flöt på riktigt stabilt. Ett par extra minnesvärda event från de dagarna är dels det bästa öleventet jag någonsin varit på, DIPA-festivalen i Hayward. Vilken öl som än dracks så var det gott eller bättre än så. En annan sak som onekligen är minnesvärd är att mitt resesällskap och jag stod och väntade i sex timmar för att få komma in på Russian River och dricka den mytomspunne Pliny the Younger. En riktigt bra öl var det, men skulle jag köa i sex timmar igen? Glöm det!

Mars var en trevlig månad på hemmaplan i Stockholm. Att Mikkeller öppnade i Stockholm var förstås en riktigt stor grej. Öppningsdagen var en fin dag med en massa god öl och fullt med folk, precis som det ska vara. Man in the Moon (Månen) fyllde 20 år, tyvärr missade jag själva festen men fick vara med några dagar innan den samma och prova några av de olika jubileumsölen som skulle serveras. Det mest spektakulära av de olika ölen var Brekeriet/Man in the Moon Xiyar, en saison sekundärjäst med gurka. Under mars lyckades jag även pricka av några öl i Monaco, något som typ bara går att göra på plats. Månaden avslutades med årets andra resa till Malmö där det i vanlig ordning blev gyros och ett besök på Malmö Brygghus.

April var på grund av en mycket tråkig händelse inom familjen stillsam. Innan det besökte jag En öl & Whiskymässa i Göteborg, ett arrangemang som jag gillade. Passade förstås även på att besöka några lokala pubar som jag inte besökt på många år. I april betygsatte jag också min öl nummer 4000. Sakta men säkert framåt!

Majär en månad som jag de senaste åren förknippat med en resa till Köpenhamn, så även 2014. Anledningen till det är förstås Mikkeller ölfestival, CBC. En bättre ölfestival finns inte för en ölnörd, så många goda öl att man inte kan annat än häpna. Att dessutom barnsjukdomarna från de tidigare årgångarna av CBC var borta gjorde det hela ännu bättre. Tyvärr missade jag nästan den andra halva dagen då jag av någon märklig anledning blev någon bakfull. Att avsluta dagen med en flaska Mikkeller Stella 5 var visst inte den allra bästa idén. Nå, så länge man lever lär man sig förhoppningsvis. Under maj kom det även fram att Mikkeller och SAS skulle göra några samarbetsöl vilka senare på året skulle serveras ombord i Business Class på SAS långdistanslinjer. Jag är väldigt förtjust i att resa och besöka nya länder, maj avslutades med två nya sådana, Bosnien och Hercegovina och Serbien. Bägge länderna högst intressanta men ölmässigt var de inga höjdare.

Juni var relativt lugnt förutom tre resor. Den första till Aten, en stad som jag inte blev så förtjust i. Ölboomen i Grekland tycks gå långsamt så det blev inte så många intressanta öl. Mariehamn på Åland hade jag inte besökt på många år, nu blev det en dagstur dit en blåsig junidag. Några nya öl från det lokala bryggeriet Stallhagen hittades men annars är inte Mariehamn en ölmetropol. En stad som däremot var bättre än väntat är Trondheim, synd bara att priserna fortfarande är på norska.

Juli var en lugn och skön månad, några pubrundor i Stockholm blev det i all enkelhet. Några riktigt härliga dagar i Malmö bjöds det också på. Att få en visning av ägaren till Malmö Brygghus, Anders Hansson var förstås en stor grej. Att sitta på Malmö Brygghus uteservering en ljummen sommarkväll är verkligen något man längtar till en dag som denna i januari. Riktigt kul var det också att för första gången besöka det skönt avslappnade och familjära Beer Ditch i Malmö. Brekeriet Bar var även det ett väldigt lyckat evenemang som jag med glädje skulle besöka igen. Pågarna i Staffanstorp kan det där med öl.

Augusti innebar semester och en tur runt jorden andra året i rad. Innan det var dags för det äventyret gjorde jag mina premiärbesök på Nya Carnegiebryggeriet och Fjäderholmarnas Bryggeri. Sistnämnda fattade jag mest tycke för, mycket för dess härliga läge i skärgårdsmiljö. Jorden runt resan började med en natt i Bangkok, där Mikkeller förstås inte kunde undvikas att besökas. Ett trevlig öloas i ett land som  annars inte kan beskyllas för att ha god öl. Under resans gång kunde jag konstatera att ölutvecklingen i Australien och Nya Zeeland är stabil, IPA och APA tycks de verkligen gilla. I Vanuatu fanns det inga goda inhemska öl däremot har landet andra fördelar som man inte ska förringa. Los Angeles är en stad som jag inte alls tyckte om, skönt det, för då slipper jag åka dit igen.

Septemberär en månad som alltid innebär att det är dags för SBWF i Nacka. Innan det började i slutet av månaden hann jag med att besöka ölfestivalen i Bergen. Ett riktigt trevlig arrangemang där jag fick det stora nöjet att stifta bekantskap med ganska många för mig helt okända norska bryggerier. Några öl i Berlin fick jag också i mig, ja nu när jag skriver dessa rader inser att jag att 2014 slog alla tidigare reserekord. Akkurat är det pilsnerpanget i Stockholm som jag besöker oftast, i september var 2014 års Zwanzeday, ett evenemang som jag helst inte missar. Månaden avslutades med en torsdag i Nacka. SBWF är verkligen det finaste av hösttecken.

Oktober började med två dagar på SBWF. Upplevde att det 2014 fanns fler nya intressanta och roliga öl än någonsin tidigare. Mikkeller nummer 300 provades på en provning hemma, Mikkeller Sour Bitch fick den äran. Det var några år sedan Cantillon besöktes så det kändes skönt att göra det igen. Annars var Bryssel sig likt, Belgien är Belgien. Gjorde även en dagstur till London, eller närmare bestämt LHR utan att lämna nämnda flygplats. Målet var att se om det fanns några vettiga öl på de tre helt nya loungerna i nya Terminal 2 dit flygbolag inom Star Alliance flyger. Den bästa ölet hittades i Air Canadas lounge, fyra fatöl hade de. Guinness, Canadian, Carling och Cobra. Det går trögt med att få flygbolag att inse att öl är det som gäller i dryckesväg.

November innebar födelsedagskalas, nämligen Malmö Brygghus som fyllde fyra år. Tänk att de bara varit med i fyra år, känns som att det har varit längre än så. Under kalaset fick vi prova Malmö Bischo, en underbar skånsk "körsbärslambik". Blir nästan lite tårögd då jag tänker på hur gott det ölet var. Malmö, denna härliga stad!

December innebär alltid att det provas julöl, inget undantag 2014. En sista resa på årets näst sista dag blev det också, Göteborg. Relativt nyöppnade Brewers Beer Bar besöktes, ett besök som gav mersmak. Precis som fallet är med Malmö händer det mycket kul i Göteborg. Meningen kan väl inte vara att Stockholm ska vara lillebror?

Nu när jag tänkt tillbaka på ölåret 2014 så inser jag att det inte alls var tokigt, faktiskt det bästa hittills. Vad 2015 kommer att bjuda på står ännu i stjärnorna men det blir säkert ett helt ok år. Gissningsvis kommer antalet inlägg bli ungefär som 2014, det känns som en rimlig nivå för mig. Måste passa på att tacka alla som jag delat en öl eller två med under året, alla som varit med på resorna och de hårt arbetande personerna i öl-Sverige som gör allas vår tillvaro så mycket bättre.
↧

Ölåret 2014, kostnad och lite statistik

January 4, 2015, 8:03 pm
$
0
0
Ni som läser min blogg lite då och då har säkert vid något tillfälle märkt att jag har redovisat siffror för mängden öl, vad det kostat och lite annat smått och gott sedan 2009. 2014 var inget undantag utan nu är det återigen dags för de årliga siffrorna.Är man lite smågalen så är man.

Börjar med siffrorna för de tidigare åren:

2009

Antal liter: 106,4
Antal nya öl: 297
Kostnad: 18055

2010

Antal liter: 156
Antal nya öl: 525
Kostnad: 23700

2011

Antal liter: 154
Antal nya öl: 624
Kostnad: 29382

2012

Antal liter: 179
Antal nya öl: 929
Kostnad: 34422

2013

Antal liter: 221
Antal nya öl: 1223
Kostnad: 48032

2014 innebar fler utlandsresor än föregående år, besökte även fler ölfestivaler än vad jag tidigare gjort. Det är bidragande orsaker till att antalet nya öl har ökat liksom mängden intagen öl. Att kostnaden sjönk marginellt jämfört med 2013 har jag ingen direkt förklaring till annat än att det förmodligen är ett sundhetstecken. För 2015 ska jag dra ner kostnaden, inte radikalt men ändå så att det ska märkas i spenderade kronor och ören. Den klart dyraste månaden 2014 var februari, då spenderade jag 7500 på öl. (främst på grund av besöket till SF Beer Week)

2014

Antal liter: 230
Antal nya öl: 1307
Kostnad: 45804 vilket ger ett månadssnitt på 3817

Känns som att antalet liter knappast kommer att öka 2014, förhoppningen är att bulbstäven ska minska något under året. Tycker att den är lite väl ståtlig just nu. Tycker fortfarande att det är otroligt roligt att prova nya öl samtidigt som det även dricks gamla favoriter som jag aldrig kommer att överge.

Förra året började Ratebeer med en funktion där man kan titta närmare på sin årsstatistik, likadant även 2014:



Ur de siffrorna kan roligheter utläsas:

Godaste ölen:

Russian River Beatification (Batch 002+) 4.7/5
Cigar City Hunahpu's Imperial Stout - Double Barrel Aged  4.7/5
Jester King Atrial Rubicite 4.7/5

Mina tre vanligaste ölstilar var:

IPA: 143
Imperial Stout: 93
APA:  84

De tre vanligaste länderna:

Sverige: 427
USA: 304
Danmark: 148

Lite annat smått och gott:

Akkurat var återigen den puben som jag besökte flest gånger, 19 besök blev det under 2014. Året innan var jag där 25 gånger. Att det blev färre besök under 2014 kan förklaras med Mikkeller som öppnade i mars, det stället ligger tvåa på min lista över besökta ställen. Ett nytt ställe som jag hittills bara besök en gång är Katarina Ölkafé i Stockholm, i år hoppas jag på att titta förbi fler gånger än så.Numera finns det så många ställen i Stockholm att det är omöjligt att hinna med att besöka alla så ofta som man skulle vilja.

Apropå Mikkeller, det är det bryggeri som jag drack klart flest nya öl ifrån 2014, 85 stycken blev det. Med tanke på hur många de spottar ur sig per år så är det inte så konstigt att de blev etta på den listan.

Reseåret 2014 var verkligen bra, de allra flesta av resorna hade fokus på öl.

I Malmö drack jag öl i januari, mars, maj, juli och november. Lika trevligt varje gång.
Ska jag fortsätta med inhemska destinationer så kan det nämnas att Göteborgs gator fick jag äran att trampa både i april och december, en stad som ölmässigt bara blir bättre och bättre. 
Köpenhamn besöktes bara två gånger, januari och i maj.
Den ölmässiga höjdpunkten var förstås San Francisco i februari. USA besöktes även i augusti, då var det Long Beach som var i fokus.
Nice och Aten var inga höjdare vad gäller öl, sistnämnda även en rätt trist stad i det stora hela. 
Några besök till Norge vill jag alltid få in i kalendern, 2014 var inget undantag då Trondheim och Bergen besöktes. Bägge två klart dugliga öldestinationer.
Öl i Australien och Nya Zeeland är intressant, både Brisbane och Auckland bjöd på en hel del gott. Vanuatu däremot var ingen bra öldestination dock bra på andra sätt. Under samma resa blev det även ett stopp i Bangkok, där är det Mikkeller och inget annat som gäller för ölnörden.
Berlin hade jag inte besökt sedan 2010 men i september var det dags för ett kört återseende, det är en stad som det är svårt att inte tycka om.
Även Bryssel är en stad som jag inte hade besökt på  några år men i oktober var jag där, Cantillon är alltid Cantillon.

I år vet jag ännu inte vilka resor det kan tänkas bli, något som jag varit nyfiken på i flera år är att åka till Düsseldorf, kanske blir det av 2015? USA lockar alltid, ja vad gäller öl. Annars är det bara att avvakta och se vad som kan tänkas hända under året.





↧
Viewing all 514 articles
Browse latest View live
Search