Öl är gott, resor är kul.

I lördags hade jag ingen möjlighet att svänga förbi Omnipollos Hatt, kanske tur det då det var premiärdag och en riktigt lång kö av törstiga själar. Det är rätt fascinerande det här med Omnipollo, kompisar och bekanta som inte är så insatta i ölvärlden vet i många fall vad just Omnipollo är. Flera har sagt att vi måste besöka deras nya bar.

Igår hade jag en ledig tisdag så det passade alldeles utmärkt att titta in i den lilla lokalen med 25 sittplatser. Några strökunder var det vid tvåtiden, när jag lämnade efter ett par timmar var jag den ende gästen i lokalen. Lokalen ja, den var mysig med en hel del intressanta inredningsdetaljer och kreativa färgval. Glöm inte att titta på golvet då ni besöker stället. Läget är suveränt, bara några stenkast från Slussen och Oliver Twist, Akkurat ligger också i närheten så det finns helt klart goda möjligheter till en lysande pubrunda även för den som inte har de starkaste benen.

Öppettiderna är väldigt bra, 12-01 varje dag. Något annat som är riktigt bra är att de 10 olika fatölen finns i två storlekar, 20 eller 30 centiliter. Glasen de var snygga, skulle gärna ha några sådana hemma även om skåpet är överfullt av ölglas.

Det finns en aktuell fatölslista på Hattens hemsida. Riktigt föredömligt pedagogiskt även det. Under mitt besök var alla fatölen Omnipollos egna men öl från andra bryggerier kommer också att kopplas på vad det lider. Lite senare kommer det även att finnas ett noga utvalt utbud av flasköl. Vill man inte dricka öl så fanns det Ginger Ale, alkoholfri öl samt rödvin.

Servicen var mycket vänlig och de fem olika ölen som jag drack var alla riktigt trevliga med Omnipollo Noa Pecan Mud Cake som den klart lysande stjärnan. Verkligen ett under av härliga smaker med chokladkaka och vanilj i spetsen. Tjock men med en mjuk och skön munkänsla. Lär hamna högt uppe på listan då 2015 års godaste öl ska utses.

Omnipollo Bianca Mango Lassi Gose var också det en skön bekantskap. Lite fylligare jämfört med en "vanlig" gose. Uppfriskande och mycket lättdrucken med mango, citrus, funk och en gnutta salt.

En sak är fullkomligt säker, Omnipollos Hatt är ett ställe som jag kommer att besöka ofta. Gillade verkligen känslan och den vänliga stilen. Att ölen håller hög klass är förstås inget som förvånar, Omnipollo hör till de bryggerier som jag verkligen tycker om. Nästa gång måste även de vedeldade pizzorna provas då de såg riktigt smarriga ut.

Ska bli riktigt kul att följa utvecklingen och se vad Omnipollos Hatt kommer att bjuda på under en resa som förhoppningsvis blir mycket lång.

Jag har varit i USA ganska många gånger de senaste åren. (jaja, allt är förstås relativt). Att dricka färsk öl från ett amerikanskt bryggeri, det spelar nästan ingen roll vilket, är nästan alltid en trevlig upplevelse.

Häromveckan fick jag en flaska från ett för mig okänt bryggeri av en god vän som nyligen var på semester i Houston och New Orleans. Det är förstås fantastiskt kul att vara ute på en resa men då vänner och bekanta är ute och reser så gläds jag alltid med dem. Att folk mår bra och får uppleva roliga saker och ting ger en inre tillfredsställelse.

Ölet i fråga var en Saint Arnold Endeavour, en DIPA på 8.9%. Den var buteljerad i början av mars så ungefär en månad gammal då jag fick den.

Det är förstås alltid kul att stifta bekantskap med ett öl från ett nytt bryggeri. Så vitt jag vet har öl från Saint Arnold Brewing Company aldrig funnits i Svea Rike.

Ölet var föga förvånande gott. Rejält med humle, ananas, citrus och lite vibbar av gräs. Den var åt det söta hållet och med en stabilt bitter finish. Ännu ett bevis för att nästan vad som helst som köps i USA är gott eller bättre än så. (då tänker jag på IPA och DIPA)

Det lustiga är att jag har en biljett bokad till Houston i juli. Nyligen hade SAS en kampanj där en biljett till Houston kostade 50000 poäng mot det normala 100000. Kan ju vara en upplevelse att åka över Atlanten med en Boeing som bara har 44 stolar, alla i Business Class. (det är "oljelinjen" mellan Stavanger och Houston). Får se om den biljetten kommer att utnyttjas, lite sugen det är jag som alltid.

Tänk att man fortfarande är som ett litet barn då man får ta emot en gåva i form av en ölflaska från USA. Stort tack och jag tar gärna emot flera.

Utvecklingen är ju mer man tänker på det riktigt häpnadsväckande och då tänker jag inte på min kroppshydda utan på alla nya barer som dykt upp i Stockholm de senaste åren. För några år sedan kunde en pubrunda innebära att man fick förflytta sig mellan stadsdelarna, det behöver man inte göra längre då Stockholms olika delar numera har så många ställen att besöka.

Södermalm är fortfarande nummer ett, det går inte att bortse från att stadsdelen har några riktiga pärlor som varit med länge liksom nya uppstickare. Att ta en pubrunda på Söder är alltid en klok idé.

Grabbarna och jag började på Oliver Twist, ett vattenhål som slog upp portarna 1993. För första gången i år satts det på en uteservering, trevligt! Att Bajen skulle spela hemma märktes då det var många gäster med grönvita halsdukar och tröjor inne på OT liksom även på gatorna. Kentas klassiker "Just idag är jag stark" hördes från en lägenhet i samma fastighet som OT.

Fotboll i all ära men nu var det alltså en lördag med stort fokus på öl. Började med en helt ny öl från Nils Oscar, Nils Oscar Pale Ale. Malt, bröd, hö och lite citrus var typ det som ölet smakade. Inget särskilt men drickbart.

Brooklyn Cuveé de la Crochet Rouge Rose ingår i Brooklyns "Ghost Series" med experimentella öl. En Belgian Strong Ale enligt Ratebeer. Jag tycker att det var en klart intressant öl som både doftade och smakade chardonnay, äpplen och lite ek. I eftersmaken kom det fram lite toner av vanilj. Skönt drickbar och med en hyfsat syrlig finish. Kändes på något sätt som en tyngre och mer avancerad cider.

Grabbarna hade ännu inte besökt Omnipollos Hatt så det var ett givet nästa stopp, dessutom ligger det väldigt nära OT, runt fyra minuters promenad. Under mitt första besök några dagar efter öppningen 11/4 var jag ett tag ensam gäst, riktigt så var det inte i lördags vid tretiden på dagen. Trots att det var mycket folk lyckades vi få plats vid baren.

Som vanligt höll ölen god klass, en öl som bara tycks bli godare och godare är Omnipollo Magic #411 - Wild Strawberry/Rhubarb/Vanilla Smoothie IPA. Så skön balans mellan all härlig frukt och beskan. Det är kul att hänga på Hatten och bara njuta av atmosfären och ölen.

Även vårt nästa stopp, Akkurat, ligger i närheten av OT och Hatten. Som vanligt fanns det en hel del intressant på fat. Dagen till ära fick det bli en Stenhammaren Attaque från det för mig helt okända Bryggeriet Stenhammaren i Sundsvall. Ölet var lätt med hö, lite frukt och bröd. Tyckte mig även känna vibbar av "Trocadero" i smaken, lite udda kan tyckas.

Något som inte är udda är Akkurats klassiska musslor. Denna gången blev det en Moules Chévre som förstås smakade utmärkt. Jag gillar verkligen att äta musslor då det hela är en ritual som tar sin lilla tid.

Några andra öl som råkade beställas var Malmö Head Dip och Brauerei Wagner Weisse. Bägge två stabila även om sistnämnda var aningen vassare. En riktigt stabil veteöl av den tyska skolan.

Mätta och belåtna rundade vi av och knallade iväg till ett ställe som jag bara besökt en gång tidigare, för grabbarna var det premiär. Stället i fråga var Katarina Ölcafé. Det är ett litet och mysigt ställe som främst erbjuder öl från mindre bryggerier från Stockholmsområdet. Ett koncept som jag verkligen tycker är skoj.

Att hitta en öl eller två som man tidigare inte stiftat bekantskap med är ingen svårighet på Katarina.

Late Night Grumpy Old Man från Late Night Brewery var en mild och småtrevlig bitter. Det fanns även några öl från Uppsala, Tempel Perdition och Tempel Gehanna från Tempel Brygghus. Bägge två intressanta och goda med den förstnämnda som den som stack ut mest. Bra syrlighet och med hallon, lakrits, lite ek och malt. Helt klart en positiv överraskning.

Vid det här laget hade vi hållit på i några timmar men ännu fanns det lite krafter kvar. Dags att lämna Södermalm och ta tunnelbanan till Norrmalm där Mikkeller Barär beläget. Det känns som att varje gång som Mikkeller besöks så har de en hel del kul på både fat och flaska. Inget undantag i lördags även om det var ett par flaskor som fick smaklökarna att jubla lite extra.

Den första av dessa var Mikkeller Beer Geek Cocoa Shake. Om man inte gillar söta öl så är det nog inget att satsa på. Mycket choklad, kokos och kaksmet. De dryga 12 procenten alkohol var väldigt väl dolda. En lattjo öl i sann Mikkeller-anda.

Kvällens sista öl fick bli en skånsk sådan, Brekeriet Chêne. Behagligt syrlig med äpplen, hö, funk och lite citrus. Avslappnad och väldigt drickvänligt. Ännu en skön öl från Brekeriet.

Det här med pubrundor är onekligen väldigt roligt även om man ibland kan känna sig lite loj dagen efter. Det är nog trots allt tur att de inte sker varje vecka. Att bo i Stockholmsområdet är trots allt inte helt fel, under lördagen tänkte jag många gånger på hur bra vi har det med alla dessa pubar, nya som gamla.

Det känns verkligen som något av en ritual att åka till Köpenhamn för att besöka Copenhagen Beer Celebration (CBC). I år åkte jag ner dagen innan det hela började.

Farsan körde mig till Arlanda, jag checkade in och gick igenom Fast Track, upp till SAS-loungen för lite lunch. Smidigt boarding trots fullt plan, lite slummer på entimmesflighten till CPH. Efter landning vänta ett tag på väskan, sedan den korta tågresan till Hovedbanegården. Därefter en promenad på runt fyra minuter innan det checkades in på Radisson Royal Hotel. Fick rum på den 10:e våningen med en klassisk utsikt över nejderna.

Ovanstående skulle nästan kunna göras i sömnen, vissa rutiner är trevligare än andra. På hotellrummet kollade jag läget i cybervärlden och såg att grabbarna som åkt dagen före satt och mumsade på öl på Mikkeller Bar Victoriagade. Fanns det något annat att göra än att gå dit? Nej!

Trots att klockan inte ens hade passerat femton så var det mycket folk i baren, som vanligt tycktes de flesta vara svenskar. På fat fanns bland annat den undersköna Boneyard Notorious IPA3 som jag med glädje dricker om och om igen. Något högtidligt vill jag påstå att den är godare än Pliny The Younger, där har ni era gamla bolskjeviker och mensjeviker! En viss Johan drack en sisådär åtta glas av den ljuvliga Notorious, det är inte varje dag man ser någon sova ståendes.

Ärenden fanns att uträtta, hade inte tid att sitta alltför länge på Mikkeller utan knallade över till andra sidan gatan där Den Nordiske Ölhandelär beläget. Passade på att köpa några norska öl till 17:e Mai som sedvanligt ska firas senare i månaden. Butiken är liten och med rätt svåra öppettider, hittade en del nya öl så en glad gutt det var jag då jag gick vidare till nästa anhalt som var beläget runt 15 minuter bort, Kihoskh.

Kihoskh borde alla seriösa människor vid det här laget känna till. En kiosk med ett stort utbud av öl, särskilt nere i källaren. Då väskan var liten fick jag begränsa mig, men självklart köptes några flaskor, bland annat några till rummet.

Det som är så bra om man bor i närheten av Hovedbanegården är att det finns många ställen som ligger nära det. Ett av dessa som inte heller ligger långt från Kihoskh är nyöppnade Warpigs Brewpub, samarbetet mellan Mikkeller och Three Floyds.

Ett stort ställe med långbord inomhus och en hel del platser utomhus. Det var mycket folk så jag bestämde mig för att det bara skulle bli en öl, Warpigs Big Drunk Baby. En klart duglig DIPA som föga förvånande var färsk med framförallt mango och passionsfrukt. Faktiskt inte så vrålbitter utan rätt balanserad. Som lite kuriosa görs vattnet om till bryggningarna så att det ska vara så likt som möjligt vattnet som Three Floyds använder då de brygger borta i Munster.

Trots att det bara blev ett kort besök hann jag notera att maten såg god ut även om de flesta portionerna såg lite taniga ut och priserna var i den övre skalan. Lite osmidigt också att först behöva köa för maten och sedan för ölen, är det mycket folk på plats så tar det sin lilla tid. Ser i alla fall fram emot att besöka Warpigs igen då det är mer vardag och framförallt varmare väder då det är än mysigare att sitta utomhus.

Magen började kurra så det blev en enkel senlunch innan jag återvände till rummet för att lämna väskan med öl. Efter en kortare andhämtning gick jag till Mikropolis som är specialiserade på cocktails men de har även 10 öl på fat. Kvällen till ära körde de ett litet minievent med några öl från Crooked Stave. Crooked Stave Petite Sour (Blueberry) var den som jag uppskattade mest. När jag höll på att mumsa på den anslöt grabbarna.

Mikropolis är inte stort men mysigt. Publiken kändes ung, ja jag börjar bli till åren. Tom och jag satt kvar lite längre än de andra. Vi bestämde oss för att ses på Fermentoren som skulle bli kvällens sista anhalt. På vägen dit råkade vi slinka in på en gammal favorit, Ørsted Ølbar. Det är ett ställe som jag alltid gillat. Ibland känns det som en ungdomsgård, ibland som ett tillhåll för fotbollsnördar och ibland allmänt civiliserat. Ett ställe att tycka om helt enkelt. En mycket god Amager Batch 1000 slank ner utan några som helst protester.

När vi vandrade mot Fermentoren bestämde vi oss för att göra kväll absolut senast vid midnatt, självklart höll inte det. På Fermentoren var det minst sagt livat med en massa olika ölprofiler och annat löst folk. Många bekanta ansikten vilket förstås alltid är kul. Det var fint att konstatera att det var många som var glada i hågen, ja det fattas bara annat.

På Fermentoren finns det 20 fat och en hel del flaskor. Ett av fatölen var den mycket sympatiska Prairie Funky Gold Amarillo. Frisk och härligt uppfriskande med mycket frukt och en del funk. Som en stor vän av Tyskland kändes det inte heller fel att dricka en Gänstaller Bräu Franz-Xaver-Gänstaller Smoked Märzen. "Äntligen en riktigt öl bland alla andra", ville jag skrika så att alla skulle höra, men det gjorde jag inte.

En riktigt kul dag med en makalöst roligt avslutning på Fermentoren. Kändes skönt att lägga sig efter två och veta att det första passet på CBC skulle börja klockan 10:00. Nåväl, det kallas lyxproblem.

Kan väl inte direkt påstå att jag kände mig som en bergsbestigare som precis nått sitt livs topp då jag vaknade på fredagsmorgonen. Men efter lite pliktskyldig hotellfrukost bestående av bacon och stekt potatis så sparkade maskinen i alla fall hjälpligt igång.

Precis som de tre tidigare årgångarna av CBC hölls även årets i Spartahallen som ligger ungefär 10 minuter med taxi från allra centralaste Köpenhamn. (Centralstationen) Taxiresan kostar runt 130 DKK så är man några stycken i bilen så är det helt klart värt det. I år var det fyra pass (session) som gällde, två på fredagen och två på lördagen. 10:00-14:30 respektive 15:30-20:00. Bestyckad med ett rosa band det var jag, då var det inträde till alla fyra passen som ingick. Runt 1800 danska kronor kostade det vilket jag trots allt tycker är helt ok. Två dagars idogt ölsmakande på diverse pubar i Köpenhamn lär knappast bli billigare.

Det gick smidigt att ta sig in på festivalen, kön den rörde sig snabbt. Väl inne så var det direkt rusning till Three Floyds monter, Tom och jag vi siktade in oss på en annan, nämligen AleSmith. Fattas bara annat då jag under kvällen innan tyckte höra mig själv flera gånger skandera "AleSmith, AleSmith, AleSmith!".

Anledningen till det var att de på det första passet serverade två olika varianter av Speedway Stout som jag tidigare inte hade provat. Deras mycket goda standardvariant har funnits att köpa på Systembolaget men Vietnamese Coffee och Coconut hade jag alltså tidigare inte stiftat bekantskap med. Bägge två väldigt bra men den förstnämnda var trots allt snäppet vassare i min mening. Maken till elegant och len öl får man leta efter att tag. Mycket smakrik med en massa härlig kaffe i en suverän balans. Snacka om höjdaröl att starta med strax efter 10:00 på en fredagmorgon. Undrar om jag någonsin kommer att göra det igen?

På dagens andra session startade vi också hos AleSmith, då var det den tredje varianten av Speedway Stout som skulle provas, Hammerhead. Även det en suverän variant med väldigt mycket espresso. Det var nästan lite märkligt hur mycket folk det var hos Three Floyds när man samtidigt mer eller mindre bara kunde gå fram till AleSmith och sträcka fram glaset och få öl av allra högsta klass.

Apropå AleSmith så blir det intressant att följa utvecklingen efter att Mikkeller köpt deras gamla bryggeri i San Diego. Mikkelleröl ska bryggas och om jag har förstått saken rätt så är det AleSmith som ska stå för driften. Under CBC-veckan i Köpenhamn bryggdes en batch Speedway Stout hos nyöppnade Warpigs. Det händer sannerligen hela tiden en massa intressant.

Antalet utställare var 40, de allra flesta bytte ut sina öl inför de olika passen då det fanns en hel del att prova. Jag var rätt illa förbered men ganska snabbt gick det att inse att i år var det en hel del fatlagrade öl som gällde, företrädesvis då Imperial Stouts. Känslan sa att det också fanns fler Berliner Weisse än tidigare år, liksom "rågöl".Lite mer fokus på cider och mjöd var det också i år då Cigar City Cider and Mead och Superstition var med för första gången. Nu är jag fortfarande en novis vad gäller cider och mjöd men de sistnämnda hade en riktigt trevlig blåbärscider som jag gärna skulle dricka igen. Det är verkligen kul att åka på en sådan positiv överraskning.

CBC är nördigt, det är många som sitter på sin plats på bänken och antecknar för fullt. För egen del föredrar jag att gå omkring och njuta även om det förstås är kul att försöka hinna med att prova många nya öl. I år hanns det med 90 nya drycker liksom några gamla favoriter dag ett, det får ju anses godkänt tycker jag.

När man går omkring i lokalen så känns det nästan alltid som att vart man än tittar så ser man något bekant ansikte. Vissa personer vet man inte ens namnet på men man träffar dem år efter år på CBC och/eller på Stockholm Beer Festival. Man slipper prata om jobb, väder och vind då det förstås är så mycket roligare att prata om öl. Den klassiska frågan är nästan alltid "har du druckit något gott?" eller "vad dricker du?". Förstnämnda frågan är inte alltid så lätt att besvara då det ibland är svårt att direkt sortera sina intryck, fråga två är betydligt lättare att svara på det svaret typ nästan hela tiden blir "öl".

De svenska färgerna försvarades även i år av Brekeriet och Omnipollo, bägge skötte sig alldeles utmärkt. Helt olika typer av öl serverade de men respektive monter tycktes hela tiden ha många nyfikna gäster. En syn som förstås är fin att se.

Överlag tycker jag att fredagens öl höll stabil klass med många riktigt höga toppar. Ett bryggeri som överraskade i år jämfört med förra året då de inte var så roliga var brittiska Alpha State. Deras Vanilla Mocha Shake fastnade på näthinnan. En riktigt smaskig dessertöl. Förutom de olika varianterna av Speedway Stout var det många andra Imperial Stouts som höll sig långt framme i uppmärksamhetslistan. Några som bör nämnas är Tired Hands Only Void, Warpigs Smoldering Holes BA Sherry och Cycle Rye DOS. Alla tre riktigt bra, ja de var inte ensamma om att vara det.

Även om jag mest drack små smakprover av de allra flesta ölen så tar det en hel del på krafterna, det är varmt och ganska bullrigt i lokalen. Det är perfekt med pausen mellan de två passen då man går ut och äter en bit mat på någon av de närbelägna ställena och i största allmänhet laddar batterierna.

Helt klart var det en bra fredag på CBC, det vore synd att klaga. Kvällen blev betydligt tidigare jämfört med den innan. Övningarna avslutades på Fermentoren där det fanns en öl från Uppsala på fat, Jackdaw Zwarte Draak. En Belgian Strong Ale på 12,5% som kändes lite väl söt och med för mycket alkohol för mina smaklökar.

Likt ett litet barn lär jag ha somnat snabbt, tur var nog det för det vankades en lördag på CBC. Förra året missade jag nästan hela det första passet, en liknande fadäs ville jag inte vara med om i år.

Som tur är blev det en lugn fredagskväll i Köpenhamn, ty på lördag var det återigen dags för CBC klockan 10:00. Precis som dagen innan delades det på en droska och det anländes till Spartahallen ungefär en kvart innan dörrarna öppnades. Att ta sig in gick snabbt för de som redan hade ett band runt handleden.

Dagens första anhalt blev hos Bells, ett bryggeri som jag alltid haft stora sympatier för. Snålvattnet började rinna då jag tänkte på tidigare möten som bland annat innefattat Bells Two Hearted Ale och Bells Expedition Stout. På de bägge lördagspassen provades Bells The Wild One liksom en av de absoluta höjdpunkterna på hela CBC, Bells Expedition Stout - Barrel Aged. Där snackar vi om en riktigt delikat och balanserad öl. Det var inget som tog över utan den var nästan en perfekt blandning av bourbon, choklad, vanilj och rostad malt. Tyckte i ärlighetens namn att det var förvånande att det knappt var några köer alls hos Bells, i vanlig ordning kunde man inte säga detsamma om Three Floyds.

Nämnda Three Floyds är som de är men deras Bourbon Behemoth skulle jag inte ha något emot att prova igen. Gillade framförallt ölets sköna och krämiga kropp, söt med mycket kola, frukt och bourbon. Riktigt bra öl men jag föredrar den vanliga Behemoth jämfört med denna. När jag tänker efter så är det i många fall som jag föredrar grundölet kontra fatlagrade varianter.

För att få lite Ying och Yang till denna arma text så kan det även vara läge att skriva några ord om lördagens sämsta öl, ja rentav det sämsta ölet på hela CBC. Morada/Stillwater Artisan Amburana Farmhouse. Väldigt konstig öl som kändes dammig och möglig. En liten sip var det enda som jag pallade med, resten var det bara att hälla ut så fort som möjligt.

Jackie O's Pub & Brewery var kanske den största överraskningen för mig på hela CBC. Generellt sett höll deras öl riktigt hög klass. Lördagens höjdpunkt från deras sida var Oil of Aphrodite vilket visade sig vara en behaglig Imperial Stout med mycket choklad, kaffe, nötter och lite vanilj.

Att Cellarmaker är bra bekräftades ännu en gång, deras DIPA Dank Williams hörde helt klart till eliten i DIPA-träsket. Åker man till SF så ska man inte missa deras schyssta ställe som dessutom ligger väldigt nära City Beer.

Den roligaste incidenten på lördagen var då en för mig okänd glad skåning kom fram och ville fotografera min rygg, eller närmare bestämt min t-shirt från Närke Kulturbryggeri. Tydligen hade han en kompis i Örebro som han skulle skoja med. Det var länge sedan jag hörde någon skratta så bullrigt och så länge åt någonting överhuvudtaget. Riktigt skoj att uppleva och roligt att en gammal t-shirt kan vara till så stor glädje.

Egentligen är det smått galet hur många bra öl som provades på de bägge dagarna på CBC. Några andra riktigt stabila lördagsöl var 18th Street Imperial Blud, Westbrook Batch 1000 IPA, Cigar City Leon och Surly Eight Ale, ja bara för att nämna några. Utbudet var verkligen fint och det var omöjligt att hinna med alla öl. Så här i efterhand inser jag att det var några av utställarna som jag inte ens besökte.

Under den sedvanliga pausen intogs en mättande lunch vilket förmodligen bidrog till att tempot gick ner kraftigt på det sista passet av årets CBC. Eller kanske var det bara som så att smaklökarna de var trötta och tyckte att det räckte? Särskilt många öl blev det i alla fall inte utan det var skönare att bara sitta och iaktta världshändelserna.

Likt Internationella Olympiska Kommitténs ordförande vill jag påstå att årets CBC var den bästa hittills. Det mesta flöt på bra, några farliga köer till toaletterna var det inte tal om. Maten (korv och ost) inne på CBC höll bra klass. Stämningen var bra trots att det var mycket folk och bitvis riktigt trångt. På alla de fyra CBC som jag besökt så har jag hittills inte sett någon bli utslängd även om jag hört att det har förekommit.

Att det blir varmt och bullrigt är det svårt att göra någonting åt även om jag gärna sett att de öppnat sidodörrarna i längre perioder. Några fler sköljstationer skulle inte skada liksom möjligheten till att ta en slurk vatten eller två. Nu var man tvungen att köpa vatten på flaska om man nu inte hade med sig egen eller tog från kranarna vid toaletterna.

Kvällen avslutades sedan på först Mikkeller Bar och sedan på Mikkeller & Friends. Jag var inte särskilt sugen på öl så det blev en väldigt lugn avslutning på lördagen i Köpenhamn.

Dock kunde jag inte låta bli att ta en sista bajer inne på SAS-loungen på Kastrup innan flyget hem. En Tuborg Classic kändes som en värdig avslutning på helgen i Köpenhamn, eller inte kanske det bör skrivas. I mitt tyckte en fruktansvärt tråkig öl, alldeles för söt och med kokta grönsaker och annat elände. Vill helst inte dricka den igen. (ibland måste man tillåta sig att vara en epikuré)

CBC, väl mött 2016!

Förra lördagen, 9/5, var det dags för Svenska mästerskapen i hembryggd öl. Platsen för spektaklet var Solnahallen. Tävlingen bestod av två deltävlingar. I den ena var det utbildade domare som i förväg bedömde öl och utsåg vinnare i elva olika kategorier, i den andra deltävlingen (folkets val) var det vi besökare som fick utse våra vinnare bland de provade ölen. Antalet öl var i år rekordstort, i domartävlingen handlade det om 729 stycken och i folkets val var det 238 öl. Utöver ovanstående var ett gäng öl med i etikettävlingen, det fanns alltså en hel del att försöka hålla koll på som besökare.

Svenska hembryggareföreningen antog sina stadgar för 25 år sedan, men redan två år innan det arrangerades SM så årets SM var alltså den 27:e i ordningen.

I hembryggarsammanhang hade jag tidigare bara varit på Belgoträffen vid ett par tillfällen så årets SM var alltså det första som jag behagade att besöka. Dessutom var det mitt livs första besök i Solnahallen. Bättre sent än aldrig som man brukar säga.

Vi anlände till Solnahallen ungefär 10 minuter innan dörrarna öppnades klockan 12:00. Kön var rätt lång men det gick snabbt att ta sig in. Som icke-medlem betalade jag 300 spänn för inträdet, i priset ingick ett glas, programblad samt smakprover hos de olika utställarna.

Utställarna var placerade i två olika hallar, den ena betydligt mer trång och livlig än den andra. I den stora och lugna hallen fanns det gott om sittplatser för den som önskade att vila baken.

Direkt då jag anlände insåg jag att det skulle bli en omöjlighet att hinna prova ens en tredjedel av de olika ölen. Dessutom skulle röstningen för Folkets Val och etikettävlingen stänga klockan 16.00 så det fanns bara fyra timmar till provande och analyserande.

Måste erkänna att jag hade väldigt dålig koll på de olika utställarna och ölen. Vissa kände jag dock igen så självklart provade jag deras öl. Baker Boyz Viksjö Pale (Norman Geaney och Magnus Bäck), Funky Clown 100% Brett IPA, Dark Clown (Stefan Björnsbacka och grabbarna), Svartra Pisten (Mattias Wallén och Mikael Sörensen) liksom Seatown Brewing - Winter IPA (Joakim Gustafsson). Det är inte bara för att jag är en snäll person som jag ger alla ölen godkänt, en som dock stack ut lite extra var Dark Clown.

Runt 30 olika öl hann jag prova och måste säga att nivån var stabil även om en del provade DIPA kändes lite väl söta. Vissa öl hade även lite problem med kolsyran men rent generellt var det alltså en klart godkänd nivå.

Min personliga favorit av alla de provade ölen blev Mr. Mangos Passion (Staffan Helmersson). Det var en högst förtjusande och läskande "Florida Weisse". Värt att notera är att ölet i fråga vann folkets val klass III. Samtliga vinnare i de olika klasserna hittas här.

Staffan Högfeldt korades till årets hembryggare med sitt öl "Skotten - an offer you can't refuse". Förutom äran, 10000 kronor så kommer 30000 liter av ölet bryggas kommersiellt hos Åbro i Vimmerby. Tyvärr missade jag att prova ölet men den kommer att lanseras på Stockholm Beer i höst liksom på Systembolaget så ännu är det inte kört.

I det stora hela ett lyckat event. Något som saknades var fler ställen att skölja sina glas på samt ställen där man kunde ta några klunkar vatten. (det är alltid smart då man provar många olika öl). Toaletterna upplevde jag inte som något problem även om jag hörde av andra att det kunde vara lite kö.

Är som sagt en amatör då det gäller hembryggning så det är omöjligt för mig att svara på hur hög klass de svenska hembryggarna håller jämfört med utländska sådana. Roligt var det i alla fall att konstatera att blandningen av olika stilar var stor, vissa öl var "normala" medan andra var smått galna. Vem vet, det kanske är läge att själv ställa upp i SM om typ 50 år eller så?

Även bland utställarna var det mer show hos vissa jämfört med andra, det är precis så som det ska vara. Om alla vore exakt likadana så vore det förstås inte särskilt skoj.

När SM lämnades kurrade magen så det blev ett litet stopp på Bishops Arms i Sundbyberg innan pendeltåget hem togs. Väl där passade jag på att prova en Ballast Point Grapefruit Sculpin som var klart duglig. Mer grapefrukt i smaken än i doften. Kanske inte en helt färsk flaska men det var inte så mycket att bråka om.

Under ett antal år har vi firat Norges grundlagsdag, syttende mai hos Eirik med familj på Basunen. Inget undantag i år, låt vara att vi tjuvstartade redan på lördagen då 17/5 i år var på en söndag.

En skön dag var det, inga skandaler utan god mat, trevligt umgänge och ett antal mer eller mindre intressanta öl. Man kan säga att Eirik och jag har en inofficiell tävling om vem som har provat flest öl från Nøgne Ø, beläget i Grimstad, vilket råkar vara Eiriks födelsestad. Skönt nog leder jag med fyra. Vissa tävlingar är helt klart viktigare än andra. Ja det känns stabilt.

Fem för oss nya öl från Nøgne Ø hade jag med mig, två köpta från Bierkompass.de och tre från Den Nordiske Ølhandel i Köpenhamn.

Dagens första blev Nøgne Ø Vic Abstract IPA vilket är en IPA som är fermenterad med brettanomyces. Tycker inte att ölet var så humligt eller fruktigt som man kanske hade kunnat tro. Istället rörde det sig mer om gräs, lite inslag av ek samt förstås den otvivelaktiga touchen av brett. Avslutningen var torr och ölet medelbittert. Ganska udda men i det stora hela helt ok.

Som nummer två dracks Nøgne Ø Gottes Hülfe in der Noth. Det är en Baltic Porter som vann Norska mästerskapen i hembryggning 2014 och som pris bryggdes ölet kommersiellt. (som lite kuriosa kan det nämnas att det var minöl nummer 80 från Nøgne Ø) Ölet var nästan svart, det fanns mörkt bröd, lätt rostad malt och en ton av karamell. Fanns även lite lakrits och något som påminde om salt. Munkänslan åt det krämiga hållet. Mild och lättdrucken.

Tredje ölet blev Nøgne Ø Quadrupel Red Wine Barrel Edition. Det var först i lördags som jag noterade att ölet var på hela 15,5%. Både doften och smaken var vinös, potent och med värmande alkohol. Trots den höga alkoholhalten så var ölet drickvänligt, fanns inslag av rödvin, frukt samt karamell. Vi var fyra som delade på flaskan, något som kändes smart.

Två kvar, nästa till rakning var Nøgne Ø/Kissmeyer Naked Kiss. Det är det andra samarbetsölet mellan de två bryggerierna, faktiskt var deras första samarbete Double Knot Brown det första samarbetsölet som Nøgne Ø överhuvudtaget gjorde. Sedan dess har det ju blivit rätt många under åren. Ölet är en Imperial Porter till vilken det tillsatts svarta vinbär. Vinbären de kändes både i doften och smaken. I övrigt fanns det rostad malt, lite lakrits liksom en känsla av värmande alkohol. En rätt speciell öl som bjöd på en hyfsat syrlig avslutning. Jag tyckte om den.

Sist men inte minst av de fem provade Nøgne Ø drack vi Saison Reserve. Det visade sig vara en ok öl men något anonym. Frukt, jäst, lite hö och en lätt maltighet var vad jag tog till mig. Avslutningen var tydligt torr.

Förutom ovanstående blev det även en del andra öl, en kul eftermiddag/kväll var det. Undrar när det nästa gång kommer att provas fem nya öl från Nøgne Ø på en och samma dag?

Imorgon, måndag 1/6 är det återigen dags för ett stort släpp på Systembolaget. Det handlar om öl i det fasta sortimentet liksom lokala nyheter. Tidigare i veckan hade jag möjlighet att medverka på skribentprovningen som i vanlig ordning hölls på Systembolagets huvudkontor i Kungsträdgården i Stockholm.

Öl som kvalat in från beställningssortimentet till det fasta sortimentet:

88640 Tennent's Glutenfri, 17,90, 33cl, 5%
En tunn och intetsägande öl som bjöd på lite papp, bröd och en aning frukt.

1584 Eriksberg, 11,90, 33cl, 5,3%
Faktiskt lite bättre än vad jag mindes den även om det inte säger så mycket. Lätt med lite malt, citrus och en gnutta metall.

89283 Oppigårds Everyday IPA, 19,2, 33cl, 4,6%
En småtrevlig Session IPA med rätt bra fart på humlen. Gillade tonerna av ananas och den stabila bittra avslutningen.

89257 Wisby Mörk - Det sjunde gomseglet, 18,6, 33cl, 5,4%
Mörkt bröd, kola, choklad och lite frukt. Aningen tunn finish, dock helt ok.

1723 Mahou Negra, 15,3, 33cl, 5,5%
Lätta rostade toner, karamell och bröd. Söt och med lite metall i finishen. Nja.

88167 Sons Of Anarchy Amber Ale, 21,9, 35,5cl, 4,7%
Malt och knäckebröd liksom en del karamell. Kort finish. Inget att skriva hem om.

Nyheter i det fasta sortimentet 1/6:

1488 Norrlands Guld Ljus EKO, 11,30, 33cl, 4,7%
Lätt med bröd, lite hö och en diffus örtighet. Riktigt tunn och ospännande.

1331 Arboga Ekologisk Lager, 14,40, 50cl, 5%
Verkligen tunn med svaga toner av bröd och något som var svårt att definiera.

1562 Rådanäs Lageröl 19,90, 33cl, 5,4%
En helt ok lager. Maltig med citrus och lite småkakor.

1564 Skovlyst Birkebryg EKO Unfiltered, 16,20, 33cl, 5%
Anonym utan mycket till doft eller smak. Bröd och lite råg var vad jag kunde finna.

1599 Nörrebro Bryghus New York Lager, 22,30, 40cl, 5,2%
Åt det söta hållet med bröd, karamell och en humlighet som kan anas. Drickbar men något blek.

1674 Dugges All The Way Session IPA, 19,90, 33cl, 4,2%
Stabil med humla, grapefrukt, citrus och lite bröd. Avslappnad och skönt drickvänlig.

1330 Grebbestad IPL, 23,90, 33cl, 6%
Maltig med hö och en del karamell. Inte så mycket humle som förväntat.

1614 Saison Dupont Biologique, 54, 75cl, 5,5%
Har alltid gillat denna, likadant nu. Balanserad med lite funk, hö, bröd och örter. Extra poäng för ett bra pris.

1375 Mohawk Anything Gose, 23,20, 33cl, 3,8%
Lite blek på något sätt. Syrligheten fanns där men jag saknade sältan.

1622 3 Fonteinen Oude Geuze, 59, 37,5cl, 6%
En annan öl som jag alltid tyckt om, riktigt kul att kunna köpa några flaskor igen. Fint syrlig med en skön funkighet, citrus och annat gott.

1439 Zeunerts Höga Kusten, 15,90, 50cl, 5,3%
Höga Kusten är otroligt vackert men tyvärr levde inte det här ölet riktigt upp till det. Blek och utan någon direkt karriär.

1572 Corsendonk Mixpack, 99,60, 132cl
-Blanche, 4,8%: en hel del koriander och tvål. Nja, jag är inte överförtjust i koriander.
-Rousse, 8%: väldigt söt och godisaktig. Nä, det blev för sött för mig.
-Agnus, 7,5%: rätt söt och lite svår att definiera. Aprikos, malt och kola var vad jag hittade.
-Pater, 6,5%: lätt, lätt rostad med torkad frukt och malt. Tunn och inte så spännande.

1628 Negra Modelo, 16,90, 35,5cl, 5,4%
Viva Mexico, eller inte. Tunn och med lite karaktär. Kola och bröd var väl typ det som fanns.

2146 Ridgeway Imperial Barley Wine 2012, 39,90, 33cl, 10%
Söt med torkad frukt, kola och värmande alkohol. Helt ok men trodde att den skulle smaka mera.

1606 Young's Double Chocolate Stout, 19,90, 33cl, 5,2%
Lätt rostad med en hel del choklad både i doft och smak. Helt ok öl som gjord för Willy Wonka?

Det kommer även att släppas fyra cider eller vad man nu ska kalla dem? Provade samtliga och tyckte att de var väldigt söta och sliskiga. Nä det där med "alkoläsk" har aldrig riktigt varit min grej.

Om de lokala nyheterna tänkte jag skriva om i nästa inlägg.

Idag släpps det alltså även en hel drös med nya öl i Systembolagets lokala sortimentet (TSLS). Ölen går att finna i Systembolagets webdepå eller i de systembolagsbutiker som ligger närmast bryggeriet. Hela 45 öl handlar det om, några för mig helt nya bryggerier som The Beer Factory Leksand AB, Kvarnagårdens Bryggeri, Rättviks Bryggeri och Hönsinge Hantwerksbryggeri, Kristianstads Bryggeri var med på provningen.

Genom åren har ölen i det lokala sortimentet minst sagt haft en blandad kvalitet. Min känsla denna gången var att de olika ölen höll lite högre klass än normalt även om det fanns en del tvivelaktiga sådana.

30371 The Beer Factory Sommarlager, 23,30, 33cl, 4,6%
Söt med lite kolasås, gräs och metall. Tunn och inte alltför upphetsande.

30383 Åre Ginko's Pilsner, 38,20, 33cl, 5,1%
Livlig kolsyra tillsammans med örter, toner av plast och bröd. Dyr och inte på topp.

30525 Hönsinge Länsmans Lag Ljus Lager, 34,50, 33cl, 5,3%
Mild och utan någon särskilt. Ganska ordinär även om den kändes tunn.

30389 Dugges Organic Kellerbier, 19,90, 33cl, 5,2%
Mild och lättdrucken med hö, småkakor och en torr hyfsat besk avslutning.

30506 Monks Hoppy Craft Lager, 24,90, 33cl, 5%
Välhumlad med citrus, gräs och en stabil beska. Helt ok öl.

30526 Hönsinge Räntmästarens Röda Irländsk röd lager, 35,90, 33cl, 5,5%
Malt, en viss fruktighet och karamell. Söt men drickbar.

30355 Marbäcks Sommaröl 2015, 26,80, 50cl, 4,6%
Brödig, lite kakor och något påminde om chili. Gick att dricka men inte direkt någon höjdare.

30511 Sälens Sommar Ale, 27,10, 33cl, 4,8%
Lätt och frisk med citrus, hö och lite parfym. En ok rackare.

30372 Qvänum Operett, 39, 50cl, 4,2%
Inga direkta fel på denna men den kändes aningen tunn. Något dyr om du frågar mig.

30365 Nynäshamns Stenstrand Sommar Ale, 35,30, 50cl, 6,8%
Fräsch och med en bra balans. Lite tropiska frukter och med en stabil bitter avslutning.

30357 Adelsö Lazy Afternoon Summer Ale, 27,20, 33cl, 5%
Lättdrucken och rätt söt med humle, lite bär och något som påminde om melon. Typ ok.

30361 HeavymetAle Wolf Pale Moon Ale, 28,50, 33cl, 5,3%
Söt och med en avslagen humlighet. Även lite smör. Nä, detta var inget vidare.

30395 Strömsholms Charta 77 To the BITTER end, 33,40, 50cl, 5,6%
En konstig öl som mest smakade plast och lite rök. Doften, eller lukten var lite läskig.

30374 Qvänum Stenson QPA, 45,40, 50cl, 6,4%
Toner av bär, frukt i en lätt kompott. Helt klart drickbar utan att briljera.

30514 O/O Brewing Pretty Pale Ale, 29,90, 33cl, 5,5%
Frisk med citrus och hö. Något tunn men duger för mig som vardagsbira.

30386 Lilla Ölfabriken Direktörens Ale, 30,20, 33cl, 4,3%
Lite spretig och med en lite väl påtaglig beska.

30530 Designbrew Zesty Belle Chic, 23,90, 33cl, 5,5%
Citrus, kryddor och svaga jästtoner. Lite svårplacerad men helt ok i det stora hela.

30363 Rättviks Dalecarlia Pale Ale, 27,60, 33cl, 5,6%
Lite syrlig och obalanserad. Bröd, lite grapefruit och hö kunde anas. Ingen katastrof men kändes inte helt färdig.

30376 Nääs Pale Ale, 23,60, 33cl, 4,9%
Lite anonym, främst bröd i denna och knappt någon humle alls.

30356 Westerbottens Vithatten Friskt Veteöl, 36,90, 50cl, 4.8%
En stabil svensk veteöl. Lite syrlig med banan, lite kryddor och tuggummi. Skulle gärna dricka igen.

30375 Qvänum Rikards Vitöl, 45,80, 50cl, 4,8%
Doften var udda, påminde om "burkchampinjoner". I övrigt kryddor och en viss syrlighet. Nja.

30353 Sundbybergs Vit, 29, 33cl, 5%
Mycket kryddor i denna, kändes inte helt balanserad. Lätt men drickbar.

30369 Kvarnagårdens Redig Veteöl, 29,90, 33cl, 5%
Typ drickbar med "tutti-frutti", banan och svaga toner av koriander.

30385 Åre Bière de Rosé Et Framboise, 97,40, 75cl, 5,4%
När kapsylen åkte av så blev det en rejäl dusch, bland det värsta jag sett. Antar att Nordkoreas rymdraketsforskare hade blivit intresserade av trycket. Ungefär 2/3 av innehållet återstod då det hade lugnat ner sig. Ölet i sig var ok, rätt friska toner av hallon och en svag syrlighet. Öppnas med egen risk.

30504 Monks Raspberry Wit 2:0, 28,90, 33cl, 4,8%
Lätt syrlig med hallontoner, "diskmedel" och lite, lite citrus. Lätt och rätt enkel men lär säkert funka helt ok som törstsläckare på en varm sommardag.

11688 Brewski Ananasfeber APA, 32,90, 33cl, 5%
Inte så mycket ananas som man kanske kan tro men en i övrigt stabil öl. Gillar dess sköna drickbarhet.

30519 Brewski Passionfeber IPA, 37,90, 33cl, 7%
Frisk och god med en del passionsfrukt. Lite mer tyngd jämfört med Ananasfeber.

30378 Nääs/All In KA-BLAMMO India Pale Lager, 32,90, 33cl, 6%
Ganska humlad om än lite lätt. Tycker ändå att den fungerar bra.

30364 Helsingborgs Double IPL, 25,30, 33cl, 7%
Kanske inte helt i balans men ändå utan några direkta felsmaker. Humle, gräs och karamell.

30387 Stockholm Brewing Saison d'Etre, 29, 33cl, 5%
Kul med en stabil saison från Stockholm. Uppfriskande med lätta kryddiga toner och frukt.

30368 Kvarnagårdens Redig American Pale Ale, 29,90, 33cl, 5,2%
Tunn och inte så värst smakrik. Påminde inte om en APA i min värld. Kunde bara ana lite humle i denna.

30392 Dugges Electric Nurse Family Matter American Pale Ale, 19,90, 33cl, 5%
Ganska mycket fart på humlen, annars relativt lätt och med en torr finish. Inte så dum.

30522 Hönsinge Daglönarens Dröm, 37,50, 33cl, 4.8%
Någon direkt dröm smakmässigt var inte denna öl, dessutom dyr.

30358 Bålsta Thor IPA, 29,80, 33cl, 6,6%
Obalanserad och rejält besk. Lite bättre harmoni i denna så blir den nog helt ok.

30362 Göteborgs go IPA, 24,70, 33cl, 6,5%
Åt det söta hållet med mycket malt och karamell. Inte så fruktig. Nja.

30524 Hönsinge Bönhasens Beska India Pale Ale, 38,70, 33cl, 6,8%
Nja, inte sådär vidare intressant. Spretig beska och med vissa inslag av alkohol.

30359 Jemtehed Cada Dia IPA, 29,90, 33cl, 6,4%
Torr och med grapefrukt och småkakor. Rejäl beska som satt kvar länge. Drickbar.

30381 Nääs/All In/Dry & Bitter Rebel Alliance Anti Imperial IPA, 39,90, 33cl, 8,5%
Ganska söt och fruktig med en gnutta alkohol. Helt ok för stilen.

30367 Barlingbo Medeltidsöl, 24,90, 33cl, 4,9%
En småtrevlig rökighet i denna liksom skinka och karamell. Lätt och med en låg beska.

30373 Kristianstads SjöCrona Oval, 55, 37,5cl, 7%
Lätt syrlig med jäst, frukt och lite funk. En öl utan några krusiduller. Helt ok.

30377 Kristianstads SjöCrona Ruin, 53, 37,5cl, 7%
Åt det söta hållet med karamell, jäst och lite frukt. Stabil utan att briljera.

30507 Mjödhamnen/Närke Bra-Gott Tallskott 2014, 49,30, 50cl, 6,8%
Fick mig att börja längta efter att hugga ved och känna den härliga friska doften av tall. Riktigt speciell dryck (mölska) som jag sannerligen inte dricker ofta.

30505 Mjödhamnen Mölska Bergslagen, 49, 33cl, 9,5%
Speciell även denna, i alla fall för en amatör som mig. Det gäller att tycka om honung för det fanns det gott om i denna. Inte så tokig.

30366 Barlingbo Helgedomen, 119, 70cl, 9,3%
Söt med främst karamell och värme från alkoholen. Inte prisvärd enligt mig.

30385 Lilla Ölfabriken Bryggarens Lakrits, 37,10, 33cl, 7,3%
Gillar man lakrits så ska man köpa denna, sällan jag känt så mycket lakrits i en öl. Ganska god.

Imorgon är det återigen dags för ett gäng ölnyheter på Systembolaget. Ölen släpps i både större och mindre mängder i ett begränsat antal butiker.

11874 Siren/Hill Farmstead Love Of Work, 34,90, 33cl, 3,6%
Lätt och lättdrucken med en trevlig beska. Hyfsat humlig och med inslag av vete, lite gräs och mango. En sådan där öl som det är lätt att hälla i sig både en och två av utan att tröttna.

11466 BrewDog My Name is Little Ingrid, 26,90, 33cl, 4,4%
En duglig öl med citrus, lite grapefrukt och hö. Lite besviken över att det inte fanns ett spår av hjortron i ölet, precis som fallet var med storasyster. Har tillbringat många, många dagar uppe i Tornedalen och Lappland så nog vet jag vad hjortron är.

11861 Blaugies Saison d'Epeautre, 69,90, 75cl, 6%
Gräs och såpa liksom lite jäst. Bättre än första gången jag drack den då det fanns en konstig bismak av saffran. I det stora hela en klart duglig saison.

11888 Blaugies Bière Darbyste, 69,90, 75cl, 5,8%
Lite udda och söt men ändå ok. "Tutti-frutti", jäst, torkad frukt. Är inte riktigt inne i någon saison-period just nu trots att sommaren nalkas.

11870 Dugges Black Currant, 24,90, 33cl, 4,5%
Ganska syrlig med frisk doft och smak av svarta vinbär. Lätt och uppfriskande, ja det var inte alls tokigt. Gissar att denna öl kommer att sitta riktigt fin en varm sommardag. (om det nu blir några sådana i det här landet anno 2015?)

11459 Mikkeller/Lindemans SpontanBasil, 139, 75cl, 6%
Mycket basilika i både doft och smak, för mig blir det lite väl enformigt även om ölet inte på något sätt är dåligt i utförandet. Fungerar till pizza?

11875 Siren/Omnipollo/Niklas Johansson Life Is A Peach, 39,90, 33cl, 6,4%
Fräsch och fruktigt med en härlig drickvänlighet. Här är det ingen tvekan, det är bara att slå till innan grannen hinner göra det.

11442 Hanssens Experimental Raspberry, 89,90, 37,5cl, 6%
Sköna toner av hallon i doften men jag mindes ölet som lite bättre. Vet inte riktigt vad men det var något i smaken som irriterade mig en aning.

11456 Founders Rübaeus, 31,90, 35,5cl, 5,7%
Rejält söt doft och smak som påminde om hallonläsk. Gillar man sommar och sötsaker så fungerar det.

11685 Contreras Valeir Extra, 65, 75cl, 6,5%
Ganska mild med frukt, jäst och den klassiska "tutti-fruttin". Skönt läskande på något sätt.

11736 De Kievit Zundert Trappist, 49,50, 33cl, 8%
Rätt söt med frukt, lite jäst och bröd. Även spår av karamell. Lättdrucken och duglig.

11841 Innis & Gunn White Oak Wheat Beer
Första ölet från Innis & Gunn på riktigt länge som inte var lika extrem som de flesta andra ölen från bryggeriet. Söt men inte svårt söt. Vanilj, fattoner och lite grapefrukt.

11742 BrewDog IPA Is Dead, 119,60, 132cl, 7,2%
De olika ölen är Chinook, Ella, Mandarina Bavaria och Pioneer. Rent generellt stabila alla fyra, ja glädjande nog. Ibland har det ju varit lite si och så med mixpacken från BrewDog. Min personliga favorit bland de fyra var Ella som var fräsch och fint drickbar.

11673 Smuttynose Kindest Find, 90,70, 65cl, 8,5%
En trevligt värmande öl med karamell, torkad frukt och humle. Gissningsvis går den fint att lagra i ett år eller två om man nu får för sig att göra det. I högsta grad smuttarvänlig redan nu.

11633 Baladin Elixir, 89,90, 75cl, 10%
Inte så dum även om det fanns något märkligt som "burkchampinjoner" i doften. Värmande alkohol och en sådan där öl som man kan sitta och smutta på tills matchen är slut.

11763 LoverBeer BeerBera 2014, 99,90, 35,5cl, 8%
Stabil på alla sätt med en skön syrlighet. Trots den relativt höga alkoholhalten så kändes ölet lättdrucket.

11798 De Molen/Hof ten Doormal Vallen en Opstaan, 59,90, 33cl, 9,3%
En stabil rökighet i denna liksom en viss sälta. Balanserad och med en smak som satt kvar ganska länge. Gillar storyn bakom ölet där De Molen hjälpte sina kollegor hos Hof ten Doormal som drabbades av en brand. Då kanske det var tur att ölet var lagom rökigt.

Det var ölnyheterna, ett par cider fanns också att prova, båda två klart stabila och med fina äppeltoner.

11693 Domaine Johanna Cecillon Divona, 127,90, 75cl, 6,5%
11286 Pacory Poiré Domfront, 70, 75cl, 4%

Idag är det en webblansering på Systembolaget, finns fortfarande några flaskor kvar för den som är intresserad.

Sannerligen inga dåliga öl.

Founders KBS och Hanssens Oude Schaarbekse Kriek.

Undrar förresten vad en flaska KBS hade kostat om den sålts i en privat ölbutik? En inte alltför vågad gissning är att det knappast hade varit billigare.

Som jag skrev i mitt förra inlägg lanserades Founders KBS (Kentucky Breakfast Stout) på Systembolagets webbsida i början av juni. För många av oss arma ölnördar var det en stor händelse då det inte är vilket öl som helst.

Founders KBS är för närvarande rankad som världens 13:e bästa Imperial Stout på Ratebeer. Ölet är inte så lätt att komma över i USA (jag har aldrig sett det någonstans under mina resor till USA) så det fanns verkligen inget annat att göra än att beställa två flaskor.

I måndags var jag på mitt lilla lokala Systembolag och hämtade ur min skörd. Som vanligt undrade kassörskan vad det var för spännande som jag denna gång hade beställt hem. Det är verkligen roligt då personalen är nyfiken och ställer frågor om öl, ja ibland blir det ombytta roller.

Första gången jag drack KBS var på mässan i Nacka hösten 2014, då blev jag synnerligen förtjust och gav ölet höga 4.6/5 i betyg.

I måndags då ölet dracks kunde jag konstatera att det verkligen är högst njutbart. Gillar särskilt dess balans och lena munkänsla. Någon tuffing det rör det sig inte om utan en relativt snäll och behaglig öl.

Nu när jag drack ölet för andra gången så kände jag att 4.6 kanske var aningen för högt i betyg, ett betyg idag kanske skulle hamna på runt 4.3, ja det är ju inte alls tokigt det heller.

Det är bara att konstatera att det är kul att vi även i Sverige får stifta bekanskap med öl som Founders KBS. Tack till Systembolaget och Wicked Wine som gjorde det möjligt.

Om ett halvår är en lång tid eller inte varierar säkert från person till person men för mig är det i alla fall en lång tid då det handlar om tiden mellan två besök till Malmö. Ja inte sedan i november förra året besökte jag senast Malmö, som tur är korrigerades det under helgen som var.

Malmö är en stad som jag gillat från första stund, minns jag rätt var jag där för första gången på "riktigt"år 2000. Precis som brukligt är började jag med en sen lunch på Gyros Pita, deras grekiska tallrik är verkligen bäst. Vissa traditioner är verkligen viktigare än andra.

Mitt resesällskap flög till Köpenhamn och härjade där i några timmar innan vi skulle ses på Hamnmästaren i Malmö. Aldrig fel att lalla omkring på egen hand, förutom nämnda lunchen besöktes Systembolaget Hansa där några öl från det lokala sortimentet inhandlades. Passade även på att titta runt i stan, som vanligt var känslan att det är ett betydligt lugnare tempo i Malmö jämfört med Stockholm, det spelar ingen roll om det är semestertider eller vanlig serielunk.

Det återstod en timma eller två innan Hamnmästaren så det fick allt bli ett besök på mitt tycke Sveriges näst bästa Bishops Arms, nämligen Bishops Arms Gustav Adolfs Torg (den bästa är den på Folkungagatan i Stockholm). Lämpligt nog var mitt hotell, Scandic St Jörgen belägen mellan Systembolaget och Bishops Arms. Till bägge var det max fem minuters långsam promenad.

Som alltid hade de några för mig okända lokala öl på fat liksom några mer kända sådana. En som jag kände till men inte provat tidigare var Brekeriet Rye Whisky Sour. En intressant öl där man tydligt kände röken och tjäran i både doft och smak. Till den en skön syrlighet och en del citrus. Återigen en stabil och kul öl från Brekeriet. Ja det är att bra tag sedan jag drack en öl från Brekeriet som jag inte skulle vilja dricka igen.

Nerdbrewing var en ny bekantskap för mig. Bryggeriet är från Malmö och ölnördarna bakom det heter Hannes och Karin. Deras Nerdbrewing Public Static Lemongrass IPA är bryggd hos South Plains Brewing och fermenterad hos Lilla Ölfabriken. Visst är det härligt att bryggerier hjälper varandra.

Ölet var friskt och kändes balanserat men citrus, lite lima och citrongräs. Lätt beska och en med en eftersmak där det dök upp spår av jäst. Klart duglig öl, ja Nerdbrewing måste jag definitivt hålla ögonen på. Perfekt nog gick att ölen att beställa som smakprov, då kostade de 25 spänn för omkring 10cl.

Efter det två ölen var det dags att gå till Hamnmästaren, efter runt 10 minuter var jag framme. Då det var fredag och fin kväll var det mycket folk på Hamnmästaren, faktiskt fler än jag sett vid något tidigare besök. Det är kul att konstatera att folk gillar att dricka öl i Malmö, särskilt då med betoning på god öl.

Efter att ha stått i kön för att få beställda dök plötsligt Balder upp, i vimlet syntes även KP, M2 och andra ölprofiler. Mitt i allt anlände även mina kompisar från Köpenhamn, på vissa av dem var det minst sagt drag under galoscherna, ja det är lite förrädiskt med alla dessa goda och i många fall rätt starka öl som går att finna i Köpenhamn.

Utbudet på Hamnmästaren var i vanlig ordning riktigt bra, en öl som jag verkligen fattade tyckte för var Malmö/Flying Couch 1000 Liters of Wit. Väldigt uppfriskande och frisk med humle, citrus, gräs och lite "blommor".

Kunde också konstatera att Canned Wheat var lika underbar som alltid men att dess storebror Canned Wheat XL var god men inte lika härlig som lillebror. Tycker att den föga förvånande kändes "råare" och inte lika balanserad.

Det var ett skönt ståhej men då man dricker öl och har trevligt blir man till slut hungrig. Köket på Hamnmästaren hade stängt så vi tog en droska (tack till Li för den skjutsen) till Taproom Malmö som ligger i samma hus som gamla Malmö Brygghus bar men med ombyggda lokaler och med den trevliga skillnaden att det fanns 42 tappar jämfört med 10 på det gamla. Tanken är att 10-20 av kranarna ska ha öl från Malmö Brygghus, 1 cider, 1 mjöd och sedan öl från andra lokala bryggerier liksom övriga världen.

Glädjande nog gick ölen att beställa i antingen hela eller halva glas, gissa om vi ölnördar uppskattar den möjligheten? Nu glömde jag att ta en bild på hamburgaren men jag kan säga att den var suveränt god, allt hemmagjort förutom brödet. Det egen rökta baconet satt som ett smäck. Även pommesen var så långt ifrån McDonalds som man bara kan komma. Helt klart kan den amerikanska kocken Matan sina grejer. Maten på gamla Malmö Brygghus var inte dålig men nu ligger den helt klart på en annan nivå. God mat och god öl på samma ställe, behöver man så mycket mera än så? Blev så exalterad att jag helt glömde bort att ta ett foto på hamburgaren, sorry för det.

En mycket trevlig fredag var det, härligt också att veta att en dag till i ölets tecken väntade.

Inledningen på lördagen blev väldigt lugn, vissa av oss var mer slitna än andra. För egen del kände jag mig pigg även om det inte infann sig något direkt ölsug alltför tidigt på dagen.

Nä, det dröjde enda till klockan fem på eftermiddagen innan första ölet för dagen dracks, det blev en Sahtipaja Pilot Series Apelsin Mango Berliner Weisse på Beer Ditch. Ölet var fint syrligt med citrus, mango, bröd och lite apelsin.

Beer Ditch var som vanligt stabilt, under vårt besök var det lugnt även om det började fyllas på med mera folk då vi skulle lämna lokalen. Nästa gång får det allt bli en längre besök.

Vår nästa anhalt var nämligen återigen Taproom Malmö, på lördagen körde de ett litet event där Ballast Point tog över sex av tapparna. Ballast Point Grapefruit Sculpin var bättre på fat än på flaska. Noterbart är också att Habanero Sculpin inte kändes lika stark som första gången som jag drack den på Nackamässan förra hösten. Den var förstås stark, men det var inte direkt så att smaklökarna blev förstörda.

Precis som kvällen innan var det mycket folk på Taproom även om det inte var helt fullsatt, det fanns alltså goda chanser att hitta lediga sittplatser. Jämfört med gamla Malmö Brygghus pub har 150 nya sittplatser tillkommit, ett nytt kök och en större meny.

Mitt middagsval för lördagen blev Coconut Cod Tacos. De var väldigt goda och fräscha, verkligen något helt annorlunda än de småtråkiga tacos som annars brukar ätas i hemmet. Tyvärr var jag lite för mätt för att orka någon efterrätt, det vår vänta tills nästa besök. Som jag skrev i mitt förra inlägg har maten verkligen fått sig ett lyft, jag ser redan fram emot nästa gång då det ska ätas godsaker.

Malmö Hefner American Wheat - Apricot var ett av de egna ölen från Malmö Brygghus som jag blev förtjust i. En riktigt fin sommaröl, frisk och med mycket aprikos både i doft och smak. Som boende i Stockholm är det inte alltid så lätt att hänga med i alla nya öl som Malmö Brygghus spottar ur sig. Noterbart är dock att lägsta nivån är hög och att det är en fin spridning på ölstilarna. Vilken resa det har varit sedan jag drack mitt första öl från Malmö Brygghys, Malmö Beerssons IPA på våren 2012. Den var så smörfylld att man kunde tro att det var ett smörpaket i glaset.

Under helgen så fick jag äntligen prova några öl från Sahtipaja. En intressant och speciell öl som dracks på Taproom var Sahtipaja Pilot Series Äpple Kanel Berliner Weisse. Det var nästan som att dricka flytande äppelkaka. Både smaken och doften dominerades av äpplen och kanel. Det som lyfte ölet lite extra var dess syrlighet.

Vad ska man säga? Malmö är verkligen en riktigt trevlig stad vad gäller öl, ja annars också för den delen. Förut bar det alltid iväg till Köpenhamn i jakt på schysst öl och trevliga ställen, numera kan man med fördel göra en kombinationsresa. En helg i enbart Malmö behöver inte heller skämmas för sig.

Det senaste året har vi alltså tillskott av familjära och avslappnade Beer Ditch och sedan i mars i år Taproom Malmö. Förutom de ställena finns det förstås en hel del andra att besöka.

Något som är slående på de olika ställena är att stämningen alltid är så avslappnad och trevlig. Det gäller både gäster och personal. Ja, att åka ner till Malmö och dricka öl lär jag aldrig tröttna på, fattas bara annat.

Sist men inte minst måste jag nämna att grissvål är perfekt som barsnacks.

Vill man vara ute i god tid går det sedan några dagar tillbaka att köpa biljetter till Stockholm Beer & Whisky Festival. I år är det 24:e året i rad som det hela anordnas. Årets datum är 24-26/9 och 1-3/10. Platsen är som vanligt Nackastrandsmässan. Biljetter köpes hos Tickster.

För egen del kommer jag självklart att vara på plats. Har inte missat en mässa sedan jag började gå på dem 2003 så det är bara att köra på.

Förra onsdagen flög jag upp till Tromsö i Nordnorge med en SAS bonusbiljett. Minst en gång per år vill jag passa på att besöka Norge, det här var för 8:e året i rad som jag åkte på en privatresa till Norge. I Tromsö har jag bara varit en gång tidigare, sommaren 2007. Då var inte ölet i fokus utan midnattsgolf. Hemma var det värmebölja, i Nordnorge var det temperaturer som jag tycker är betydligt skönare.

Till Tromsö är det nästan värt att flyga över dagen bara för att njuta av de synnerligen vackra vyerna. Det är få inflygningar som jag varit med om som varit lika vackra. Tipset är att välja fönsterplats på vänstersidan, även om den högra också fungerar alldeles utmärkt. Apropå SAS så säljer de numera Mikkeller på alla sina flighter förutom på inrikesflighter. (lite osäkert hur fallet är med det) Jag kunde inte motstå att köpa en Mikkeller Sky-High Wit. Jag finner det verkligen otroligt att folk pröjsar 50 spänn för en Carlsberg när man kan köpa en Mikkeller för 70. Förstnämnda känns väldigt dyrt medan sistnämnda känns helt ok för att vara i luften. Jag hoppas verkligen att SAS och Mikkellers samarbete blir långvarigt ty det är fint att kunna dricka riktig öl då man flyger.

Det som oftast är så smidigt med de mindre norska städerna (Tromsö har runt 56000 invånare) är att flygplatsen oftast ligger nära centrum. Tromsö inget undantag, flygbussen till mitt hotell (Radisson) tog ungefär 12 minuter och kostade 120 NOK för t/r. Skönt att inte allt i Norge är dyrare än i Sverige.

Efter att ha checkat in gick jag raka vägen till det närbelägna Vinmonopolet Tromsö Centrum. Utbudet var helt ok med norska mått mätt. Lustigt nog fanns det en hel del julöl kvar på hyllorna, ja det är väl snart tid för dem igen.

När jag handlat klart gick jag i några minuter och kom fram till Ølhallen, det lokala Mack Bryggeriets pub. Ølhallen är en institution i Tromsö, de öppnade redan 1928. Deras öppettider har alltid varit unika, numera kör de mån-ons 10-19, tors-lör 10-23. Under mitt besök hade de ett imponerande antal att 67 olika fatöl, ungefär 15 av dem från Mack Bryggeri. (många av de ölen hittas bara på
Ølhallen). Något som jag tyckte var riktigt kul var att samtliga fatöl var norska, några från bryggerier som jag aldrig hört talas om, Slumpelukko någon?

Skönt nog fanns det tre olika storlekar på glasen, jag körde konsekvent med det minsta glaset som var på 0,17 liter. Priserna var förstås höga, de sex olika ölen som jag drack kostade 45 och 65 NOK för ett glas. Upplevde Ølhallen som ganska dyrt, även för att vara Norge. Men å andra sidan är man ju inte där direkt dagligen så i det stora hela spelade det ingen roll.

Av de sex ölen som dracks tyckte jag att Amundsen Blackbird (bryggeriet är från Oslo) var den godaste. Det var en färsk Black IPA som bjöd på en stabil dos humle, lakrits och lite rostad malt. Slumpelukko har hittills gjort två olika öl, bägge provades. Slumpelukko Slump är en American Pale Ale som var stabil. Kanske något söt men med en helt ok humlekänsla liksom lite gräs och en matchande maltighet. Av någon anledning älskar jag att prova öl från nya norska bryggerier, ja Norge är ett land som det är omöjligt att inte tycka om.

När jag ändå var i Tromsö kändes det tvunget att prova några öl från Mack. Mack Bresk var en duglig Dunkelweizen även om den var något lätt. Tyvärr kunde inte det samma sägas om Mack Arctic Sour Beer. Förutom funk och en liten dos av bär bjöd ölet på plast och kalk. Bland det sämsta jag druckit i år. Ett par klunkar klarade jag av innan det trycktes på nödstopp.

Efter Ølhallen blev det paus på rummet innan det var läge att få i sig en bit mat. Jag älskar fisk så det är alltid givet att äta fisk då Norge besöks, Tromsö inget undantag. Hade fått tips om Fiskekompaniet. Det tipset visade sig vara riktigt bra, deras kveite (hälleflundra) var riktigt, riktigt god. Jag nästan ryser av välbehag då jag tänker på hur gott det var.

Mätt och belåten traskade jag iväg till Blå Rock Café AS som inte långt direkt långt bort. De hade inte alltför många fatöl men en del flasköl, bland annat från Bådin som är beläget i Bodø. Bådin Vestfjorden var en småtrevlig IPA med ananas, gräs och citrus. Blå Rock Café ska vara kända för sina hamburgare (orkade inte prova) och deras musikkvällar. Under mitt besök var det lugnt, satt några äldre par i lokalen men annars var det en ung publik.

Ännu yngre publik hade Cafe Circa som låg runt tre minuter från Blå Rock Café. Alla ställen i Tromsö ligger nära varandra då stadens centrum inte är särskilt stort. Cafe Circa kändes som ett hippt ställe, en farbror som jag var säkert lika malplacerad som en isbit i Saharaöknen. Även de hade flasköl från Bådin, denna gången blev det en Bådin Mjelle vilket är en Witbier. 33cl kostade 115 NOK. En ok öl även om den inte var lika bra som Vestfjorden.

Tromsö är känt för sitt uteliv. Jag har hört att det är rätt många som brukar flyga upp från Oslo för att ha några roliga dagar. Under mitt besök var det dock lugnt, ja det gällde alla de tre besökta pubarna. Kul dock att det finns en stad såpass högt upp som har schyssta ölställen. Den givna vinnaren var förstås Ølhallen, hur många andra ställen i Norden kan erbjuda 67 fatöl?

Något som jag blir mer och mer sugen på för varje år som går är att åka med Hurtigruten. Till Tromsö anländer fartygen klockan 12 och 24. Det var kul att se att det var en drös människor som gick av vid nattankomsten för att ta bussen till midnattskonserten i Ishavskatedralen. Ja, det där med midnattssol måste verkligen vara spektakulärt för de som aldrig tidigare upplevt det.

Klockan hade passerat 01, men det finns bli en sista öl på rummet då det inte infann sig någon direkt lust till sömn. Tycker att Austmann Miss Saison var lite väl kryddig, särskilt då koriander. Fanns även citrongräs och parfym.

Får se vilket ställe i Norge som besöks nästa gång, är lite sugen på Tirpitzmuseet i Alta. Ja det finns mycket kvar att utforska.

Ibland får man ändrade planer, skulle egentligen befunnit mig i utlandet denna helg men kände att det inte fanns någon ork att åka iväg. (tur att flygbiljetten/hotellet gick att boka om utan kostnad).

Istället ägnades några av fredagens timmar åt ett besök till Spritmuseum. Det var mitt första besök på ställets nya adress, beläget mellan ett vrak och en bergochdalbana. Läget på Djurgården är verkligen fint. Har man någon form av SL-kort är det en kort men trevlig båttur med Djurgårdsfärjan från Slussen. Stockholm från sjösidan är verkligen svårslaget, tror inte att jag är ensam om att hävda det.

Det som lockade mig främst till Spritmuseum förutom att se de nya lokalerna var ställets ölbrygga. Ölbryggan är museets satsning på öl från svenska hantverksbryggerier. Satsningen görs tillsammans med Sveriges Oberoende Småbryggerier, vars bryggare turas om att finnas i baren under helgerna. Igår var det folk från Lundabryggeriet och Eskilstuna Ölkultur på plats.

Innan det provades några öl på Ölbryggan passade jag på att se på den pågående utställningen om öl. Tycker att utställningen var trevligt upplagd, det mesta hade jag koll på men kan tänka mig att för många som inte är lika tokiga som vi ölbloggare så finns det en hel del nytt att lära sig om öllandet Sverige.

För den intresserade kan man på fredagar och lördagar gå på visning kombinerad med ölprovning. Visningen tar 50 minuter och den kostar 200 spänn.

Nå, tillbaka till Ölbryggan. Det jag direkt slogs av är dess riktigt trevliga läge, att sitta och mumsa på en öl eller två samtidigt som man tittar ut över vattnet är verkligen svårslaget. När jag satt där kom jag att tänka på att en småbåtshamn verkligen är lite av ett idealsamhälle. Alla är välkomna, oberoende av kön eller nationalitet. Ja, förutsatt att du kan betala avgiften förstås. Det är förstås heller ingen nackdel om du kan framföra dit flytetyg på ett korrekt sätt. Det var lite spännande att följa en segelbåt med tysk flagga då de försökte angöra bryggan trots att det egentligen var lite för smalt för deras båt. (det hela slutade väl då de till slut hittade en annan ledig plats)

Ölbryggan har 15 fatöl och ett 50-tal flaskor. Det var många besökare, en skön blandning av inhemska turister och utländska sådana. Avslappnat och skönt. Några toaletter finns inte på själva bryggan men däremot går det utmärkt att använda det väldigt närbelägna museets.

Nya öl från Jämtlands Bryggeri ser jag verkligen inte dagligen så en Jämtlands Sommarlager fick det bli som öl nummer ett. Ölen gick att köpa i två storlekar, jag nöjde mig med ett litet glas.

Ölet var lättdrucket och snällt. Maltig med gräs, citrus och med lite brödtoner. Bara att hälla i sig som man brukar säga.

Att hitta flasköl från Närke Kulturbryggeri är inte det lättaste. Som en gammal fantast av veteöl kunde jag förstås inte motstå frestelsen att köpa en flaska Närke Ich Weisse Nicht.

Även det ett behagligt lättdrucket öl med inslag av vete, något som påminde om karamell, humle och jäst.

Har ni vägarna förbi kan jag inget annat än rekommendera ett besök på Ölbryggan, jag siktar på minst ett besök till innan sommaren 2015 är över. Kul med ännu ett stabilt vattenhål i Stockholm.

Sex veckor mellan besöken till härliga Malmö tycker jag är helt ok, gången innan var det sex månader vilket känns alldeles för långt. I torsdags var det återigen dags att flyga till Sturup, denna gång följde Eddan och Eirik med.

Har varit i Malmö rätt många gånger, rutinerna de sitter där de ska. Checka in på hotellet. Scandic Malmö City fick äran att ha oss som gäster i tre nätter. Sedan en klassisk lunch på Gyros Pita, ja den grekiska tallriken är verkligen lika suverän som första gången jag åt den för snart 15 år sedan.

När den sena lunchen hade ätits passade vi på att slinka in på Systembolaget vid Hansa för att köpa några rumsöl. Fanns inte så mycket nytt på hyllorna men en del gamla favoriter inhandlades. Lämplig nog hade vårt familjerum på hotellet ett hyfsat stort kylskåp som rymde alla flaskor.

När det var avklarat gick vi raka vägen till närbelägna Bishops Arms Gustavs Adolfs Torg. På Bishops fanns glädjande nog Dugges/Stillwater Tropic Thunder på fat. Det ölet har man ju hört en hel del gott om. Nog var ölet gott, uppfriskande med fina inslag av passionsfrukt och lite persika. Riktigt somrig kan man säga utan att ljuga.

Några för mig oprovade flaskor från Green Flash provades också, Green Flash Soul Style IPA och Green Flash Road Warrior. Bägge två klart stabila även om sistnämnda var strået vassare, förmodligen för att den var lite mera potent.

Förra gången, i slutet av juni, då jag var i Malmö provade jag mitt premiäröl från Nerdbrewing. Nu var det dags för nummer två, Nerdbrewing Else If Imperial Stout. Jag tyckte att den var helt ok om än väldigt söt. Mycket choklad, väldigt lätt rostad och vanilj. Fanns även saltlakrits. Eirik tyckte att den var alldeles för söt, ja det är skönt att kunna tycka olika ty annars blir det trist.

Det råder fortfarande semestertider men tyckte ändå att det var riktigt lugnt på Bishops, kanske var folk och badade istället då vädret var såpass trevligt som det var. För egen del har jag knappt tid för såpass världsliga ting som bad.

När vi kände oss klara var det läge att gå, ja annat hade varit konstigt. Våra magar började så smått kurra, skönt nog hade jag koll på ett ställe som serverar utsökta hamburgare, Taproom Malmö. Det var inget fel på Malmö Brygghus gamla bar men Taproom är verkligen något alldeles extra.

Skulle säkert kunna stå och glo på alla kranar i minst en timme, ja så härlig är känslan att kliva in och se den vackra synen.

Nåväl, det är ju kul att dricka öl så det vara bara att sätta igång och beställa. Första ölet för mig blev en Malmö Daylight IPA, det är en lättdrucken och trevlig Session IPA. Passade fint som startöl. Som jag tidigare skrev var vi ganska hungriga men maten fick dröja några minuter då våra sinnesintryck och smaklökar blev så förförda av alla godsaker som fanns att dricka.

En öl som jag tyckte riktigt mycket om var Malmö Cacao X Vanilla. Särskilt doften var helt underbar med mycket choklad och vanilj men även lite kaffe. Liknande i smaken. Krämig och riktigt njutbar. Helt klart en av de bättre svenska ölen på länge, den blir svårslagen då året ska summeras.

Efter den härliga upplevelsen beställdes en uppfriskande öl i form av Brekeriet Verano som satt som ett smäck även den. Fint syrlig med sköna toner av citrus, funk och en lätt brödighet.

Till hamburgaren som är så god med perfekt bacon och de godaste pommesen jag ätit i Sverige dracks en brown ale, Malmö Burger Bunny Brown som gjorde sitt jobb väl.

Tanken var att beställa en efterrätt men det fanns inte någon plats i magen. Några öl till fanns det dock plats för, ja det blev rätt många under kvällen. Det är liksom svårt att låta bli när man sitter där, prova vettja.

Även om man inte alltid vill det så tar alla trevliga kvällar slut, vilket förmodligen ändå är bra för kroppen som får chans att vila. Nästa dag väntade nya äventyr i ölets tecken, denna gången i utlandet. Mera om det i nästa inlägg.

Efter en god nattsömn och lite intag av frukost var det dags att bege sig till utlandet, ja det är verkligen smidigt att ta sig från Malmö till Köpenhamn, runt 30 minuter tar resan. Vi löste en 24-timmars t/r biljett som kostade 210 per skalle.

Vårt första stopp för dagen blev Warpigs som inte ligger långt ifrån Köpenhams Centralstation, Hovedbanegård. Första gången jag besökte Warpigs var under CBC i maj, då var det livat och mer eller mindre fullsatt. Detsamma kunde inte sägas nu, det var inte fler än 15 gäster varav de allra flesta valde att sitta utomhus. Lokalerna är stora med klassiska bänkar så det finns verkligen plats för många.

Några öl som var riktigt, riktigt goda var Warpigs/Boneyard Notorious och Warpigs/Bells Hopslam där den sistnämnda var den som var den godaste av de två. Verkligen färsk med en balanserad beska och sköna dofter och smaker av tropiska frukter. Riktigt lättdrucken trots sina 9%.

Warpigs egna IPA, Lazurite var även den mer än godkänd. Förstås färsk och välhumlad. En annan samarbetsbrygd som provades var Warpigs/B.Nektar Black Fang som jag inte blev så imponerad av. Tyckte att det var för mycket smak av glögg i den, glögg är inget som jag hyllar högst här i världen.

Det är aldrig fel att äta lunch, särskilt inte på ett ställe vars mat jag hört mycket gott om. På Warpigs dominerar köttet totalt. Vi provade tre olika typer av kött, brisket, spareribs och pork shoulder. Köttet var klart stabilt men någon "wow-känsla" infann sig inte. Vissa bitar kändes för salta dessutom var det typ likadan kryddning i alla bitar. Något som däremot var riktigt gott var ställets Mac 'n' Cheese.

Nu ska man inte få för sig att jag var missnöjd med besöket, absolut inte. Nivån på ölen var riktigt bra och maten var mer än ätbar. Ibland har man dock höga förväntningar som inte riktigt infrias. Jag har hört att inflation kan vara skadligt så någon Three Floyds Dark Lord Aquavit för 999 DKK köptes inte.

När vi kände oss nöjda med Warpigs tog vi en taxi till Mikkeller & Friends. Vi började i deras flaskbutik som det alltid är kul att mysa omkring i. Jag lyckades hålla emot den allra värsta köplusten även om det inte var så lätt med tanke på allt gott som fanns på hyllorna och kylarna.

Ett besök på Mikkeller & Friends idag jämfört med hur det var i början känns lite annorlunda. Jag som inte ränner i Köpenhamn alltför ofta kände inte igen många av de anställda. Inte för att det egentligen spelar så stor roll, servicen var som vanligt mycket bra.

Efter att vi shoppat färdigt satte vi oss i den ena bardelen (den andra var avstängd för renovering). Alla kranar var dock igång så det var bara att beta av några.

I ärlighetens namn var det inget av de provade ölen som verkligen stack ut som något himmelskt även om jag tyckte att Superstition Safeword var lattjo, om än en väldigt söt mjöd.

Ännu en droska vinkades in och det åktes till världens första Mikkeller Bar, originalet på Viktoriagade. Från den baren har jag många fina minnen så det kändes verkligen som att komma hem. I mitt tycke den mysigaste av de olika Mikkeller barer jag besökt.

Här var det ett par flaskor som briljerade, bägge väldigt goda men på olika sätt. Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel BA Slyrs och The Bruery Rueuze. Förstnämnda härligt krämig med mycket choklad, vanilj, ek och lite torkad fruit. Sistnämnda skönt syrlig och elegant med fina inslag av druvor. Toppenöl båda två.

Tanken innan det var läge att bege sig tillbaka till basen i Malmö var att även göra ett besök på Fermentoren. Det visade sig att vi inte hade någon ork till det, istället fick det bli en sen middag på ett pizzahak innan tåget tillbaka togs.

På rummet delade vi på ett par flaskor innan vi alla somnade mer eller mindre på direkten. Att vara på öljakt eller vad man nu ska kalla det kan ibland vara ett hårt jobb. Som tur är det väldigt kul också, ja jag lär väl aldrig tröttna.

Att åka på en rejäl dagstur från Malmö till Köpenhamn visade sig gå hur smidigt som helst. Hotellpriserna i Köpenhamn kan vara riktigt höga så det är inte alls omöjligt att samma variant körs igen i framtiden.

Första besöket på Omnipollos Hatt

En gåva från Houston

Pubrunda på Södermalm

En torsdag i Köpenhamn

CBC, fredag 1/5

CBC, lördag 2/5

SM i hembryggd öl 2015

Några Nøgne Ø för att hedra Norge

Systembolaget, fasta nyheter 1/6-2015

Lokala nyheter Systembolaget, juni 2015

Nyheter Systembolaget, små partier 5 juni 2015

Weblamnsering på Systembolaget idag

Founders KBS

En helg i Malmö, fredag.

En helg i Malmö, lördag

Biljettförsäljning till SBWF har startat

Öl i Tromsö.

Ett besök på Spritmuseum och Ölbryggan

Långhelg i södern, torsdag.

Långhelg i södern, fredag.