Quantcast
Channel: Öl är gott, resor är kul.
Viewing all 514 articles
Browse latest View live

Långhelg i södern, lördag.

$
0
0
Förra året besöktes Malmö i slutet av juli, då passades det även på att åka ut till Staffanstorp för att dricka god öl på Brekeriet Bar. I år var det länge osäkert om det skulle bli någon Brekeriet Bar with friends men glädjande nog blev så fallet. Lämpligt nog råkade vi vara i Malmö lördag 8 augusti. För en stockholmare var årets plats för själva eventet klart smidigare jämfört med förra då det hela hölls på Malmö Brygghus Hamnmästaren, beläget några stenkast från Malmö Centralstation.



Klockan 13:00 körde det hela igång, vädret var soligt och fint och Eddan, Eirik och jag var på plats vid öppning. Ibland är det lite pensionärsvarning på oss då vi gillar att vara på plats tidigt.

Det fanns en hel del gott att välja mellan då det inte bara var öl från Brekeriet utan även från deras vänner. Både fatöl och flasköl från 16 olika bryggerier. Betalningssystemet var smidigt då man köpte polletter som kostade 20 spänn per styck. Med några få undantag kostade ölen en pollett. Ett trevlig glas fick man också.




Jag kunde inget annat göra än att börja med en Brekeriet Sour White. Det visade sig vara en fin "sommaröl" som var riktigt uppfriskande med fina inslag av syrlig citrus, lite vete och vibbar av ek.



Ett bryggeri som jag tidigare inte stiftat bekantskap med var Hyllie Bryggeri, kanske inte så konstigt då de startade våren 2015. Till lördagen hade de med sig två öl, Hyllie Double IPA och Hyllie Double Nitro Stout. Båda två positiva överraskningar.



Double IPA:n var purfärsk med en stabil humlighet och smak av tropisk frukt. Skönt bitter och med en stabil kropp. Hyllie Double Nitro Stout var ännu lite godare. Krämig och med en fyllig kropp. En hel del choklad, kaffe och vanilj. Riktigt trevligt med ett nytt bryggeri som levererar direkt.

Hela evenemanget var riktigt bra, avslappnat och med en fin stämning. Många bekanta ansikten som det alltid är kul att växla några ord med. Det blev en del nya öl, de allra flesta riktigt bra. En som är värd att nämna lite extra är Hof Ten Dormaal Kriek. Bra funkighet i den liksom fina toner av körsbär. Gubben bredvid undrade om det verkligen är öl? Ja, mer öl än en "stor stark" hade jag velat svara.

Timmarna de flöt på, till slut blev vi hungriga. Det fanns mat på Hamnmästaren men maten på Taproom Malmö lockade lite extra så vi tog oss en bensträckare dit.

Väl på plats beställde jag en alldeles ljuvlig Club Sandwich med klassiska tillbehör. Jag har skrivit det förr och kommer att göra det igen men det är verkligen härligt vilket lyft maten fått på Taproom i Malmö. Finns ingen pub i Stockholm som har lika god mat.


Jämfört med besöket på torsdagen så var det inte så många av fatölen som var utbytta, jag höll mig främst till gamla favoriter, Malmö Canned Wheat någon?

När vi var mer än belåtna gick vi vidare i den ljumma skånska kvällen. På Bishops Arms Gustav Adolfs Torg hade det dagen innan varit världspremiär på öl från Minus -1, ett bryggarkollektiv som är beläget i källaren på nämnda pub.



Tre olika öl fanns på fat, den godaste av dessa var Solobryggeriet VT, en somrigt lättdrucken Witbier som smakade citrus, lite enbär och en gnutta vete. Kul initiativ med Minus -1 måste jag säga, ja det händer verkligen mycket i Malmö i dessa dagar, ja då tänker jag förstås ölmässigt.

Innan nattvilan delade vi på några burkar från 18th Street Brewery som vi köpt på Mikkeller & Friends i Köpenhamn. Ölen var helt ok, den godaste av de fyra provade var 18th Street/Arizona Wilderness Sophomic Saison som kändes behagligt lättdrucken med lite funk, jäst, grapefrukt och gräs.



Till avdelningen mindre lämpligt att lägga upp på en blogg hör definitivt då vi körde den klassiska musiken till Benny Hill samtidigt som vi sprang runt i hotellrummet. Vissa saker är helt klart lämpligare att förvara i ett bankfack.

Tre riktigt trevliga dagar var det i Malmö och Köpenhamn, som vanligt tycker man att tiden knappt räcker till för något. Som tur är lär bägge städerna finnas kvar länge till så ett återbesök eller två är nog ingen utopi.

Två goda öl från Beavertown

$
0
0
Under sommaren har det förstås druckits en hel del intressanta öl, två öl som jag blev riktigt positivt överraskad av kom från Londonbryggeriet Beavertown. Engelsk öl har jag aldrig varit sådär enormt begeistrad i men just de här två var som sagt trevliga överraskningar. Burkarna köptes från danska Boxbeers.



I juni dracks Beavertown Black Betty vilket är en Black IPA. Det visade sig vara en fint balanserad sådan med grapefruit, lakrits och bitter choklad. Faktiskt en av de bättre Black IPA som jag druckit.



Nu i lördags provades Beavertown/Boneyard Pover of the Voodoo. Doften var relativt mild men det som verkligen imponerande var ölets smak. Det är ytterst sällan jag känt en sådan härlig, söt smak av färsk ananas i en öl. Riktigt kul med ett såpass lyckat samarbetsöl, ja Boneyard kan sin grejer då det kommer till välhumlade öl.

Vem vet, kanske kan det vara läge att trots allt besöka London, en stad som jag aldrig satt min fot i.

Nynäshamns Spinnaker Session IPA

$
0
0
Under semestern för några veckor sedan ägnade jag mycket tid åt att utforska olika delar av Stockholm. Det var inget fokus på öl under dessa stadsvandringar men några depåstopp på olika ölställen blev det av naturen. Det var lite svårt att undvika en öl eller två då årets semester bjöd på sol under samtliga dagar.

Ett av dessa stopp blev på Oliver Twist på Södermalm. Ett par dagar innan hade jag noterat att de på sin Facebooksida skrivit att de fått in Nynäshamns Spinnaker Session IPA på flaska. Det är en folköl på 3,5%. Minns jag inte helt fel kostade flaskan 52 spänn.



Köper man folköl i en matbutik kan man aldrig vara säker på om innehållet är gott eller inte. Ett par av ICA:s egna folköl har exempelvis inte varit särskilt roliga för att uttrycka det milt. Nynäshamns Ångbryggeri brukar göra stabila öl så jag var inte direkt orolig då jag satte mig på den soliga uteserveringen på OT.

Hur var då ölet? Jodå, helt klart en av de bättre svenska folkölen som jag druckit. Doftade apelsin, citrus och lite karamell. Liknande smak där det även fanns ett inslag av brödig malt och gräs. Förstås lätt och lättdrucken med en tämligen bitter finish. Skön avslappnad öl som jag gärna druckit en till av men det får bli en annan gång.

I skrivande stund finns ölet att köpa i bryggeriets shop liksom i några ICA-butiker. Ölet har även en syster på 3,5% som heter Land I Sikte Lager. Den hoppas jag få prova vid tillfälle, kanske vid Nackamässan?

Jag har sagt det förr och kommer att säga det igen, men det är kul att det börjar dyka upp fler och fler vettiga folköl. Att dricka starkare pjäser fungerar som bekant inte hela tiden. 


Första besöket på BrewDog Södermalm

$
0
0
För några veckor sedan, närmare bestämt onsdag 26/8 var det Grand Opening på BrewDog Södermalm, beläget på Ringvägen 149. Då var jag inte där, däremot i lördags. Eddan och Eirik var med som trogna följeslagare.

Innan vi anlände till BrewDog hann vi med ett kortare stopp på Omnipollos Hatt. Hatten känns som ett bra ställe att börja en pubrunda på, särskilt med tanke på att de öppnar 12:00 varje dag.



BrewDog Södermalm bjöd på ett gott första intryck. Lokalen kändes mysigare jämfört med den på Kungsholmen, ganska liten med olika typer att sittplatser liksom en mindre matdel på den lilla övervåningen. 18 fatöl fanns att välja mellan, nio från BrewDog och nio från andra bryggerier. Förutom fatölen fanns det ett fint utbud av burköl och flasköl. Av törst lär man inte dö av på BrewDog.



Vi beställde tre olika åt gången så det var inga problem att beta av de som vi tyckte var de mest intressanta. Av de provade fatölen fattade jag mest tyckte för Stone Go To IPA. Det är som namnet säger en relativt alkoholsvag öl på 4,5% som ändå är välhumlad och smakrik. Skulle passa fint som husöl, vardagsöl, ja lite när som helst för att vara ärlig.

Bland de provade ölen från BrewDog tyckte jag att Hinterland var den godaste. Lite klen kropp men  annars klart duglig. Kokos, vanilj och rostad malt. BrewDog Hello, My Name Is Holy Moose blev jag inte så imponerad av. Fanns svaga inslag av bär men på något sätt kändes det artificiellt.



Någon mat åts det inte på BrewDog Södermalm, kanske nästa gång? Under vårt besök var det lugnt, vi var där mellan 14-17. Servicen var snabb och vänlig.

Krubb intogs istället på närbelägna Lily's Burger Nytorget. En smarrig hamburgare är alltid rätt, kul också att de hade många olika öl i kylarna. Toalettgolvet var nog det mest spektakulära av allt, något liknande har i alla fall jag aldrig sett.



Att gå på pubrunda på Söder är verkligen lekande lätt, det finns bra ställen nästan överallt. Ett ställe som är betydligt bättre än bra är Akkurat. Där slank vi förstås också in. Ett par nya öl från Skåne provades, Malmö Tiger In Trance och Brekeriet Lilac. Bägge två riktigt stabila. En Cantillon Vigneronne från 1999 kändes som en alldeles ypperlig avslutningsöl på Akkurat. Tänk att någon gång få gå ner och kika i Akkurats källare.



Innan hemfärden blev det ett sista stopp på Bishops Arms Vasagatan. Som vanligt på en lördagkväll var det rätt stimmigt där. Något som dock noterades är att öl från estniska Põhjala är värda att prova även om Põhjala Ulg 2 inte var särskilt upphetsande.



Numera finns det alltså så många bra ölställen på Södermalm att det inte längre går att besöka alla under en och samma kväll. Jaja, det vore synd att klaga. Man kan som bekant drabbas av värre öden i livet.

En vecka kvar till SBWF 2015

$
0
0
Om en vecka är det återigen dags för det stora lämmeltåget att bege sig till Nacka Strand där Stockholm Beer And Whisky Festival 2015 går av stapeln. Torsdag-lördag, 24-26/9 och 1-3/10 är årets datum. Den första mässan anordnades 1992, min första var 2003. Det är kul att det fortsätter att rulla på. Ölmässan i Nacka är förmodligen det finaste hösttecknet enligt mig.



I vanlig ordning är antalet utställare och produkter mycket omfattande. Jag tycker att mässan bara blir bättre och bättre vad gäller utbudet. Bland utställarna märks många gamla bekanta som Brill, Elixir Wine, Nynäshamns Ångbryggeri, Wicked Wine med flera men även flera nya som de två norska bryggerierna 7 Fjell Bryggeri och Amundsen Bryggeri. Nya svenska bryggerier kan man också stifta bekantskap med i nybryggarmontern som förra året samlade 14 småbryggerier. Kul att det uppskattade initiativet från förra året även återkommer i år. Minns att det var ett utmärkt tillfälle att prata med bryggare från alla de nya bryggerier som hela tiden dyker upp. Det är perfekt att kunna prova några öl från bryggerier som man tidigare knappt hade hört talas om. Numera sker det så mycket i den svenska ölvärlden att det är svårt att hänga med.

Liksom under tidigare mässor anordnas det även i år en mängd olika provningar och masterclasses för den som är nyfiken och intresserad. Har varit på en del sådana under åren och kan rekommendera att gå på några om man vill lära sig lite extra om ölets magiska värld.

Glasen för de olika mässorna har varierat under årens lopp. Årets variant ser ut som följande:

                        (bilden lånad från Stockholm Beers hemsida)


Min tanke är att åka ut till Nacka de bägge torsdagarna då de alltid är lugnare än fredag/lördag. Tipset är att som alltid dricka vatten mellan de olika ölen och ta med ordentligt med kontanter då väldigt få utställare accepterar kort. Nu återstår det bara att se om förra årets publikrekord, 37100 kommer att slås. Något säger mig att så kommer att ske. 

Fyra öl i Tornedalen

$
0
0
Förra fredagen åktes det upp till Tornedalen för att njuta av lugn och ro samt att förstås besöka mormor och andra släktingar. Något ölfokus var det inte under resan men ett kort besök på Alko i finska Pello blev det.

Det är alltid lite småspännande att titta in i en butik som man inte vet mycket om. En liten butik rörde det sig om, runt 50 olika öl efter en snabb titt. För egen del lyckades jag hitta tre nya finska och en ny estnisk öl. Förhoppningarna på dessa var inte särskilt höga men som öl efter bastun kunde de säkert fungera.



Något som var lite lattjo med den lilla butiken var dess öppettider, bättre än i Stockholm. 9-20 på fredagar och 9-18 på lördagar.



Av de fyra inköpta ölen var tre av fyra precis som förväntade, gick att hjälpligt släcka törsten med men inte mer än så.



En öl som däremot överraskade positivt var Beer Hunters Mufloni Säppi APA. En färsk och välhumlad APA med mycket humle, grapefrukt, lite ananas och en gnutta karamell.



Imorgon är det dags för dag ett av årets ölmässa i Nacka, från det stora lugnet i norr till Nacka, ja det är härligt med kontraster.

Första torsdagen och fredagen på SBWF 2015

$
0
0
I torsdags var det då äntligen dags att bege sig till Nacka Strand och årets Stockholm Beer & Whisky Festival, SBWF. Jag har skrivit det tidigare men vissa hösttecken är helt klart trevligare än andra, att bege sig till Nacka är ett sådant.



Klockan 11:00 var det pressträff. Festivalens grundare, Marianne Wallberg hälsade oss välkomna till världens näst största ölfestival efter Great American i Denver. (whiskydelen är världens största, inte dåligt för en såpass liten stad som Stockholm trots allt är.) Under den timme som träffen varade presenterades lite nyheter för året, olika utställare fick kort berätta om sina respektive nyheter. Rick Gordon Lindqvist från Svenska Ölfrämjandet berättade kort om deras verksamhet och om deras nya hemsida. Lite trist i övrigt var det att de "stora drakarna" var i majoritet. Ännu tristare är det att konstatera att den svenska alkoholskatten verkligen är väldigt hög jämfört med andra länder.



Det mest intressanta som sades var Spendrups nya satsning i Gnesta, Hembryggeriet. Tanken är att vem som helst ska kunna åka till Gnesta och under ordnade former brygga sitt egna öl i en professionell anläggning. Helt klart en kul idé. Fick höra att något liknande redan förekommer i USA så det är inte helt förvånande att det även hittar hit. Blir intressant att följa hur det hela kommer att utveckla sig.



När alla hade sagt sitt vankades det lite lunch som i år var tysk. Torsdagens första öl blev en högst oväntad sådan, en Guinness West Indies Porter som faktiskt passade rätt bra till korv, potatissallad och surkål.



Flera år i rad har jag valt att börja provandet av öl i Brills imponerande monter. Deras utbud är även i år imponerande stort. Tårögd av besvikelse kan man omöjligen bli hos Brill, nä det är snarare så att det blir några glädjetårar. Kul också att deras nya hemsidaäntligen är klar.



SVT hade ett nyhetsinslag på torsdagen där undertecknad råkade synas i montern. Undrar om det är läge att kräva ersättning? Till skillnad mot många andra har jag noll ambitioner att bli tv-stjärna. Fast ok, om lönen betalas i öl så kanske saken trots allt kan diskuteras.



Som vanligt var det fin service hos Brill, många goda och intressanta öl provades. Brekeriet och Siren var de två bryggerier som imponerade mest på mig, ja det var inget som det förvånades över då de bägge flera gånger tidigare har bevisat att de verkligen vet vad de håller på med.



Nynäshams Ångbryggeri hade ett par nya samarbetsöl som givetvis testades, Nynäshamns / Magic Rock Viksten Vienna och De la Senne / Nynäshamns Chin Chin Tjinook. Av dessa två föredrog jag den sistnämnda då den var mer smakrik och intressant. Måste säga att jag lyfte lite på ögonbrynen då jag fick se vilken typ av öl som Nynäshamn och Magic Rock skapade. En Vienna hade i alla fall inte jag vågat gissa på.



En annan monter som det är svårt att inte trivas i är Brewers Association och House of Ale c/o Oliver Twist. Långt namn som jag alltid förkortar till OT. Som vanligt fanns det ett mycket stort utbud av skön amerikansk öl. Att stifta bekantskap med några nya amerikanska bryggerier är aldrig fel, High Hops Brewery och Red Brick Brewing Company var två sådana. Bägge två klart stabila även om jag tycker att High Hops var de som hade de godaste ölen.



Ett bryggeri som jag tidigare bara mött vid ett tillfälle, nämligen på ölfestivalen i Bergen 2014 är 7 Fjell Bryggeri från Bønesbeläget strax utanför nämnda Bergen. De startade 2013 och tycks redan från starten ha förstått vad öl handlar om. Alla de provades ölen från deras sida kändes välbrygda, moderna och utan konstigheter. Sådant kan man inte bli annat än imponerad av. Jag hoppas verkligen att vi snart får se några av deras öl på Systembolaget. Jag har rest till Norge en del gånger de senaste 6-7 åren och hela tiden kunnat notera att det händer mycket ölmässigt. Just nu tycks det finnas 147 aktiva norska bryggerier. Om det vore tillåtet så skulle den som önskar säkert kunna ha en butik i säg Stockholm som enbart sålde norsk öl.



Precis som förra året var nybryggarmontern på plats i Hall III. Det är ett fint sätt att stifta bekantskap med några av de riktigt små bryggerierna, bland annat Stockholms minsta, Café Proviant. Några av de medverkande bryggerierna hade jag aldrig sett tidigare, Brasstacks Brewing Company, Roslags Näsby Bryggeri och Stränge Brewing Company. De två ölen från Brasstacks var riktigt stabila, särskilt deras IPA, The Conductor.



Av bara farten drack jag även min öl nummer 6000 vilket råkade bli en Jädraås Tourne Sorbet vilket var en ok öl om än lite försiktig.

Malmö Brewing har i år en mer central plats i Hall 1. Deras öl är som vanligt riktigt bra och i en mängd olika stilar. Gillar att oavsett vad de brygger så är det alltid så stabilt, har nästan glömt bort hur det var i början. Tänk om de kunde öppna ett Taproom i Stockholm, eller vänta nu, då skulle jag ju typ bo där.



I Brewery Internationals monter provades ett par FiftyFifty Imperial Eclipse Stout. Helt klart stabila grejer som man säger. Gillar man öl från norska Lervig ska man hålla koll på Brewerys monter då de under mässan släpper några helt nya öl spridda på flera dagar.



Gotlandsbryggeri hade som vanligt en stor monter. Räknade jag rätt hade de med sig sex nya öl, av dessa tyckte jag att Gotlands Hopfenweisse var den godaste.



En lång torsdag var det i Nacka, från 11:00 till 22:00. Knoppen var relativt klar men benen de tar lite stryk då man står mest hela tiden. Trots det kunde jag inte hålla mig från ett kortare fredagsbesök.

Några öl från lappländska Nausta Bryggeri blev det. Gillar att en del av försäljningsintäkterna av Nausta Ge Fan I Våra Vatten IPA går till fiskevård och uppmärksammande av hur illa ställt det är med miljön i många svenska vatten.

Hantverksbryggeriet från Västerås har under många år varit på plats, samma plats tycks de också ha haft bra länge nu. Är osäker på om jag tidigare hade druckit öl med skvattram men nu har jag i alla fall gjort det. Kul med öl som går tillbaka till urgamla ingredienser.



Något som var slående under de två dagarna var hur lugnt det var. Torsdagarna har alltid varit lugnare men även på fredagen kändes det toklugnt. När jag lommade hemåt vid 18-tiden var kön obefintlig. Fick även rapport om att det även på lördagen var relativt lugnt.


Det återstår att se hur det blir denna vecka, planen är att gå på torsdag och även några timmar på lördag. Precis som vanligt är det väldigt trevligt att träffa folk som man i princip bara träffar varje höst i Nacka. Kan tyckas vara en märklig ritual men väldigt kul det är det.



Några öltips inför den andra helgen på SBWF i Nacka

$
0
0
Fick ett par förfrågningar om vilka öl man absolut inte bör missa då man vandrar omkring på Stockholm Beer i Nacka. Det finns väldigt många öl som det skulle kunna tipsas om men med reservation för att vissa sorter kan vara slut så skulle jag i all enkelhet vilja tipsa om följande öl:

Siren / Boneyard Dippy & The Equinox vilket är ett härligt fruktigt och välhumlat samarbete mellan två riktigt trevliga moderna bryggerier. Finns hos Brill.



I samma monter finns det några kul öl från Brekeriet, egentligen kan alla nämnas men jag väljer ut Brekeriet Vanilj. En lite annorlunda öl som verkligen både doftar och smakar vanilj, skönt nog riktig sådan och ingen artificiell. Ok, jag måste även nämna Brekeriet Zuur, ja den är verkligen väldigt syrlig och god.

I Brewers Association och House of Ale c/o Oliver Twist monter finns det som tidigare nämnt en massa schysst öl från USA. Det för mig tidigare okända bryggeriet High Hops Brewery var stabila, särskilt tyckte jag om deras Dr. Pat's IPA. Humlig och smakrik, inte så extrem men balanserad. Moylans Midnight Ritual går inte heller av för hackor, fyllig och fin med mycket kaffe.

Norska 7 Fjell imponerade med stabila öl rakt av, godast var 7 Fjell Ulriken Double IPA som inte bör missas. Fräsch och riktigt välhumlad med mango och ananas. En öl man blir glad av.

Stigberget är ett trevligt bryggeri från Göteborg. De brygger även åt O/O Brewing från samma stad. O/O Narangi är en öl som det är svårt att inte tycka om. Bitter och fräsch med mycket frukt. Bör helt klart provas.



Adelsö Bryggeri tycker jag har varit bra redan från första stund. I år har de en ny Imperial Porter som heter Adelsö Mälarö Kyrka, väl värd att ta en extra titt på. Gillade dess balans och fina munkänsla.



Brasstacks Brewing Company från Uppsala har med sig två öl och båda två var rejäla överraskningar, särskilt The Conductor vilken är en av de godaste svenska ölen som jag druckit i den genren, ja det är en IPA.

Malmö Brygghus har med sig många olika öl, klassikern Canned Wheat fungerar i alla väder men jag gillar även deras nya Wheat Ale, Malmö Tender Foot Wheat IPL. Somrig och uppfriskande med mango och ananas.



I Belgoklubbens monter hittas De Dochter van de Korenaar L'Ensemble vilken är en mycket trevlig och smakrik Barley Wine med väl dold alkohol. (13%)



Det provades många andra riktigt stabila öl men det blir lite långrandigt att nämna alla. Min rekommendation är att bege sig till Nacka och bara njuta och ha kul. Goda öl finns det verkligen gott om.

Andra torsdagen på SBWF 2015.

$
0
0
Att åka ut till Nacka för att besöka SBWF är verkligen fortfarande lika roligt som det alltid varit, ja faktiskt roligare nu än någonsin tidigare. Det är lite svårt att förklara varför, man kan ju tycka att intresset för öl borde sjunka några grader men några sådana tendenser syns inte så långt ögat kan nå. (då är ändå min syn fortfarande helt ok) Tänk om ens aktier kunde ha en likadan utveckling, en tillväxt år efter år.



Tillväxten av nya svenska bryggerier var i år stabil ute på mässan, glädjande nog var min känsla att de allra flesta höll god kvalitet även om vissa undantag naturligtvis fanns. Ett bryggeri som det inte går att nonchalera är Stigbergets Bryggeri från Göteborg.



Redan under den första veckan visade de att de vet vad de håller på med. En rackare som var riktigt fräsch med mycket ananas, passionsfrukt och grapefrukt var Stigberget/Hitchhikers Hitchhiker India Pale Ale. Där snackar vi verkligen om en riktigt god fruktdricka.



Stockholm Brewingär ett bryggeri som jag upplever att de hela tiden bara blir bättre och bättre. Får ni syn på Södermalm HallonSour så tveka inte att slå till då det är en fint uppfriskande öl med sköna toner av hallon. Ölet vann förresten guld i klassen "Bästa svenska öl, fat". Det kan man inget annat än gratulera till. (alla vinnare för öl, cider och mjöd hittas på Stockholm Beers hemsida)



Amerikansk öl är alltid amerikansk öl. Mässans godaste öl hittades i OT:s monter. (Brewers Association och House of Ale c/o Oliver Twist). En öl som det är straffbart att inte köpa om man nu råkar få syn på den är Green Flash Flanders Drive. Yes, yes, yes! Verkligen underbart härlig med en fin syrlighet liksom stora mängder körsbär och bourbon. När man dricker en sådan öl glömmer man verkligen bort både tid och rum. Det visar verkligen att öl av mycket hög klass är konst och poesi på en och samma gång. Ölet får min medalj i platina som mässan allra bästa.



Inför en mässa i Nacka tycker man att det finns gott om tid, att det utan problem ska hinnas med att prova det mesta som ser extra intressant ut. Sådana planer är förstås aldrig vattentäta, särskilt inte då man kan fastna hos en utställare som visar sig ha med sig intressantare öl än vad man på förhand kunde fatta. En sådan utställare var schyssta A.S.T Wine. I montern hittades bland annat öl från schweiziska BFM (Brasserie des Franches-Montagnes) De tre provade ölen från BFM var alla tre klart stabila med BFM 225 Saison som den som var den allra godaste. Fina balanserade smaker, ja gedigen på alla sätt. Kul att det finns såpass god öl i Schweiz.



I samma monter hittades öl från österrikiska Bevog Brewery. Bryggeriets etiketter är verkligen annorlunda och rätt konstnärliga, ölen kändes också betydligt mera intressanta än meningslös Hötorgskonst. Bevog Kramah India Pale Ale var den som allra mest fångade mitt öga och smaklökar. Stabilt humlig med framförallt grapefrukt och lite kåda.



Cask Sweden var en annan utställare där det med glädje kunde spräckas eventuella optimistiska tidsplaner. Tyvärr missade jag de flesta ölen från Garage Project men som tur är fanns det en massa annat att prova. Beer Studio från Umeå har jag upplevt som lite svajiga men nu var känslan att kurvorna pekar stabilt uppåt. Det är en del av utvecklingen då det verkligen inte många bryggerier som direkt från start charmar allt och alla och sedan fortsätter med det som om det vore den mest naturliga saken i världen. Den tidigare varianten av Beer Studio One var inte alls dålig men den senaste kändes mera spännande. Rund och fin med en bra balans mellan de traditionella smakerna och torrhumlingen.

I montern fanns en glad gamäng från Stone som ville prata, dock inte om utrikespolitik. Däremot om humle och öl. Den nya varianten av Stone Ruination IPA (2.0) är verkligen bra, särskilt då den är färsk. Riktigt mumsig med stora mängder humle och frukt liksom en härlig bitterhet. Ännu en öl att hålla utkik efter.



En annan synnerligen pratglad herre kom från danska Munkebo Mikrobryg. Deras öl hittades förövrigt i Bishops Arms monter. Ölen från Munkebo var i det stora hela ok utan att briljera. Dock måste nämnas att en av de sämsta ölen som dracks i Nacka fanns hos dem, Munkebo Balder vilket är en glutenfri öl. Smakade väldigt konstigt, mest medicin och gräs. I ärlighetens namn var det svårt att svälja det lilla smakprovet. Det som är så kul med en mässa är att "fastna" hos en trevlig utställare och få chansen att prova några öl ur deras sortiment.



Trevliga utställare kryllade det av i Nacka men de kanske allra trevligaste hittades hos Original Brands STHLM. Det var helt klart ett värdigt ställe att avsluta torsdagens övningar på. Gallia Paris hade jag tidigare inte hört talas om. Ölen var klart dugliga med Gallia American Stout som vinnaren.



Från samma land kom Brasseri du Pays Flamand. Deras öl kändes klart intressantare, ja i alla fall för en ölnörd, jämfört med ölen från Gallia Paris. Särskild uppmärksamhet väckte de två ölen vars namn började på Wilde Leeuw.



Wilde Leeuw Ambree Sour vieille en fut de vin rouge avec överraskade mig stort. Fint vinös och skönt syrlig med framförallt bär och lite rödvin. Fransk suröl dricker jag verkligen inte ofta så det var en kul erfarenhet. Nu gäller det bara att plugga i det långa namnet och hoppas på en återträff.

Torsdagens allra sista öl blev från Estland även om jag först trodde att den var från Polen, Lehe Ogar Polski vilket visade sig vara en sympatisk grodziskie. (gammal polsk ölstil) Ölet visade sig vara rätt syrligt med mycket citron, lite salt och rök. Uppfriskande och lättdrucket.



Precis som den första torsdagen kändes det ovanligt lugnt på mässgolvet. Som mest köade jag i en minut för att få justera vätsketanken, ja det säger ju en del om hur lugnt det var. Det som är fint med färre besökare är att det givetvis finns större utrymme att prata med olika utställare. Undrar om det var lika lugnt den sista lördagen?

Sista lördagen på SBWF 2015

$
0
0
Normalt sätt brukar jag undvika att besöka lördagarna på SBWF eftersom de brukar vara alldeles för livliga för min smak. I år fick jag under den första lördagen (som jag inte besökte) rapport om att det var rätt lugnt. Därför bestämde jag mig för att trots allt bege mig ut till Nacka den sista lördagen för ett avslutande besök på SBWF 2015. Om inte annat så är det alltid kul att prova ytterligare några öl.

Då jag anlände till mässan valde jag att ställa mig vid den mindre entrén belägen i Hall II. Redan där noterades det att det förmodligen skulle bli mycket folk den avslutande lördagen.



När dörrarna väl öppnades klockan 11:00 tog det ungefär 10 minuter att komma. Valde att inte hänga in jackan i garderoben då tanken var endast stanna 3-4 timmar innan det var dags att bege sig tillbaka till stan.

Nog märktes det att det var betydligt fler besökare jämfört med mina tidigare besök på mässan. Mina planerade 3-4 timmar blev istället närmare 7 timmar, fast vem är jag att klaga?

Någon pansarbrytande ammunition behövdes trots allt inte utan det gick efter omständigheterna  tämligen smidigt att ta sig mellan de olika utställarna. 

En av dessa utställare var Oscha, ett bryggeri som snart startar i en av Monks gamla lokaler på Munkbron i Gamla stan. Det intressanta med Oscha är att hembryggare kommer att kunna brygga öl i Oschas bryggverk, öl som sedan kommer att serveras till allmänheten i baren.



De tre öl från Oscha som provades i Nacka var samtliga brygga på Monks Café i Stockholm. Känslan jag fick av de tre ölen var att de var snälla "lagom". Rena och okomplicerade, klart drickbara alla tre. Blir helt klart intressant att följa utvecklingen.



Öde Bryggeriär ett nytt bryggeri från Bandhagen i Stockholm. Innan mässan hade jag aldrig hört talas om dem. Nu efter mässan vill jag inte missa att prova några av deras öl då de tre som fanns i Nacka var alla tre klart stabila. Allra godast tyckte jag att Öde Flunk Out - India Pale Ale var. Väldigt fräsch och med sköna toner av humle, ananas och passionsfrukt. Snäll och behaglig.

Det är verkligen kul med nya bryggerier som direkt vid start levererar öl som inte innehåller olika typer av felsmaker och andra konstigheter. 

Något som direkt märktes i massan av folk var avsaknaden av vänner och bekanta, träffade bara några stycken. Onekligen är det helt annorlunda, särskilt på de bägge torsdagarna då det mest hela tiden pratas med folk som man mer eller mindre känner. Bitvis var det rejäl trängsel, särskilt mellan de två hallarna och uppe i Hall II. Som längst var det nästan 15 minuters kö var att få lätta på blåsan.



Gotländska Barlingbo Bryggeri hade inte med sig någon för mig oprövad öl, däremot en cider som var ny, Barlingbo Halfrede Cider. Det visade sig vara en schysst torr cider men mycket friska äpplen. Det är verkligen inte trist att då och då bryta av med en god cider.



Brewery Internationals monter besöktes flitigt under mässan, inte så konstigt då de alltid har så trevlig personal och många olika öl att prova. En av dessa kom från Tyskland, BrauKunstKeller Imperial Stout Single Barrel Aged - Bordeaux. En öl med många nyanser, bland annat oväntat "krämig" och drickbar med rödvin, choklad och rostad malt. Även det en öl som jag lätt skulle kunna ha en flaska eller två av i förrådet.

Runt 40 öl provades den sista lördagen och precis som på de andra dagarna var de allra flesta åtminstone helt ok. Glädjande nog är min uppfattning att det i år var färre riktigt dåliga öl jämfört med tidigare.

När jag väl gick mot bussen för vidare färd till Slussen kunde jag inte känna mig annat än nöjd med årets bravader på mässan. Ett rekordantal öl provades, främst tack vare ett mycket bra samarbete med Tom på Fajan o Jöns. Som vanligt blev det många intressanta samtal med olika utställare och andra besökare, något som förstås alltid är lika kul. Stort tack till Marianne Wallberg och medarbetare samt alla utställare för ännu en lyckad mässa i Nacka.

Ölsuget brukar av naturliga orsaker alltid mattas efter några intensiva dagar i Nacka, förstås inget konstigt med det. Idag kändes det dock helt rätt att dricka en öl igen, förmodligen blir det inte veckans sista även om man förstås aldrig kan veta.


Några sista rader om SBWF 2015

$
0
0
Att jag gillar ölfestivaler är inget nytt. Det är ett perfekt sätt att prova en massa öl och ha roliga samtal med en sköna människor, både utställare och besökare. På något sätt känns det nästan lite familjärt då det lullas omkring i mässlokalerna. Vissa träffar jag bara varje höst i Nacka, ja en märklig ritual kan man nästan kallas det.



Något jag tänkt på under tidigare mässor i Nacka är att det skulle vara väldigt trevligt med en separat ölmässa utan whiskydelen och känslan av Finlandsfärja uppe i Hall II. Årets mässa liksom tidigare har visat att det numera finns många nya svenska småbryggerier som är med redan från början. Fler tillkommer dessutom mest hela tiden. Som lekman tycker jag att det borde finnas utrymme för en renodlad ölmässa utan en massa annat krimskrams. Det vore helt klart en dröm och så kunde ske.



Överlag var årets mässa klart lyckad, fokuset på nämnda småbryggerier var större än tidigare. Känslan var att det var fler besökare än tidigare som stod och pratade öl, särskilt då hos de mindre bryggerierna. Det är kul att ölintresset bara ökar och ökar. Vad jag kunde se var det väldigt få som var för berusade utan den stora majoriteten skötte sig galant. Minst sagt glädjande även det.



Enligt uppgift blev det nytt besökarrekord i år, något som jag inte alls märkte av. Tyckte framförallt att de bägge torsdagarna var lugnare jämfört med tidigare år. Den sista lördagen var det full fart, ja precis som det alltid är. Lördagar är definitivt ingen bra dag att gå på om man likt tjuren Ferdinand i lugn och ro vill njuta av de olika ölen.



Apropå njutning så hittade jag inte alltför många makalöst goda öl bland de runt 250 som jag hann prova under mässan. Kanske inte så konstigt då de riktiga topparna blir allt svårare att hitta efter att man provat fler än 6000 olika öl. Glädjande nog var det väldigt få öl som var direkt dåliga.

Ensam var jag nog inte om att sakna Elixir Wine och deras fina utbud av framförallt danska öl. Ett bryggeri som jag alltid saknar är Närke Kulturbryggeri, nu är det några år sedan de senast var med. Importören Constant Companion saknade jag också, tyckte verkligen om deras öl som de hade med sig förra året.

Har varit ute i Nacka sedan 2003, i år var det första gången som jag såg någon bli utkastad från mässan, dessutom på den första torsdagen. Nu kan jag typ ingenting om vakternas filosofi men det såg allt lite väl hårt ut då tre stora män låg på en stackars tanig yngre man. Det var det mest obehagliga som bevittnades under mina fyra dagar på mässan, ja faktiskt det enda trista.

Matbiten var ungefär som förra året, dyrt och inte alltför upphetsande. 110 spänn för en rätt liten hamburgare är mycket, låt vara att den var god.  Lite tjatigt är det att äta pizza på Forno Romano men det är fortfarande det vettigaste matalternativet. Man blir mätt som man säger.



Några fler ölfestivaler lär det inte bli för min del i år, även om jag gärna skulle vilja besöka både All In Beer Fest i Göteborg och SMÖF i Söderbärke. Tyvärr räcker inte alltid tiden riktigt till för allt.

Nu på torsdag, 15/10 släpps biljetterna inför nästa års CBC. (Copenhagen Beer Celebration). Känns som att det är läge att vara med och leka för femte året i rad.


Vågar man hoppas på en Stockholm Beer Week?

$
0
0
I samband med ölmässan i Nacka hände det en hel del ölmässiga saker i huvudstaden. För egen del besökte jag två olika event på de två BrewDog-barer som numera finns i Stockholm.

Först ut var det "Dark Side of the Brew" på Kungsholmen. Det var en tisdag då de 16 tapparna på en tisdagkväll enbart innehöll svarta godsaker. För att göra det lite extra stämningsfullt släcktes det mesta av belysningen i lokalen.



Att sitta och sippa på några tunga pjäser på en tisdagskväll är inte helt fel. Av de nya ölen som provades blev jag mest förtjust i BrewDog Dog D. (låter nästan som en rappartist). Väldigt potent med sina modiga 16,1%. Torkad frukt, alkohol, choklad och lakrits. Söt och med en lång och värmande avslutning.



En kul kväll var det som inte blev alltför lång, förmodligen är det bra att köra ett sådant event på en tisdag då folk för det mesta håller igen. Hade det varit på en lördag vet man aldrig hur det hade slutat.

Event nummer två skedde på BrewDog Södermalm på ölmässans sista lördag. Founders Brewing Tap Takeover stod på schemat. Ett trevligt event som inte var överbefolkat. När vi stod vid baren och provade några öl från Founders började en amerikansk gentleman prata med oss. Han pratade på en hel del. Till slut frågade jag honom om han jobbade på Founders? Svaret var att han var en av grundarna. Jaja, så kan det gå. Han var ganska perplex över att det inte var någon kö utanför då det ändå serverades Founders KBS på fat. Enligt honom hade det varit en lång kö utanför om det hela hade utspelat sig i USA. Vi svarade att i Sverige är vi lite bortskämda.



Bägge två eventen var roliga, de hade förstås kunnat ske en annan tid på året än just under ölmässan men det ger mig ändå hopp på något sätt.  Det sker som sagt en hel del i stan under Nackamässan men vågar man hoppas på en framtida Stockholm Beer Week där det händer mycket mera "ölgrejer" i Stockholm? Tänk att Göteborg skulle hinna före även där.

Vore inte helt fel att ta semester i september, inte för att jaga älg men däremot "jaga"öl. Vem vet vad framtiden har att bjuda på?

Besökte mitt favoritmuseum i fredags, Cantillon.

$
0
0
SAS hade en kampanj i september där man kunde hitta biljetter till Bryssel för runt 950 t/r. Frestande värre, hörde med Eddan och Eirik om de var sugna på en liten helgresa. Det var de så flyget bokades omgående. Hotell i Bryssel är alltid betydligt billigare på helger jämfört med vardagar då byråkraterna inte är på plats. Vi bokade ett familjerum med två separata sovrum/badrum på Novotel Brussels Midi Station som kostade totalt 265 EUR för tre personer och två nätter.

Resan började med lite bus från min sida då jag i smyg uppgraderade flyget till SAS Plus via Optiontown. För runt 30 EUR extra per person fick vi tillgång till fast track, loungetillgång och mat/dryck på flyget. Inte nog med det så ger SAS Plus 200% fler Eurobonuspoäng, ja det gäller att ha koll och vara en medveten resenär.



Resan började alltså på ett fint sätt, en tids avkoppling i loungen innan vi var de första som steg ombord. Det visade sig att vi var de enda som satt i Pluskabinen, åtta rader hade vi för oss själva. Kändes nästan som att åka privatjet. Servicen var utomordentligt bra, de lite äldre damerna är för det mesta så trevliga på SAS. Det var inte att tänka på att glasen skulle vara tomma. Mikkeller, Ramlösa och mousserande vin dracks. Helt plötsligt var det inflygning till Bryssel. En tvåtimmars flight inom Europa kan inte bli så mycket bättre.



När väskan hade hämtats ut tog vi tåget från flygplatsen till Brussels Midi, stationen efter centralstationen. Restiden var ungefär 25 min till en kostnad på 8.50 EUR per person. Från stationen tog det ungefär 5 minuter att gå till hotellet. Mycket smidigt, inte blev det värre av att mitt favoritmuseum, Cantillon låg runt 8 minuter från hotellet.



Det är något magiskt att vandra i de lite lätt slitna omgivningarna runt Cantillon för att sedan kliva in genom dörren. Som vanligt möts man av en underbar doft som måste upplevas på plats. Vi har alla besökt Cantillon tidigare så någon rundtur tog vi inte denna gång. Priset för den var 7 EUR, under mitt första besök 2009 kostade det 5 EUR.



Istället började vi med att beställa en Cantillon Carignan som bara finns att beställa i baren på Cantillon. Det visade sig vara en riktigt trevlig öl, vinös med en hel del druvor och fatkaraktär. Elegant och inte extremt syrlig.



Har missat ett par Zwanze på Akkurat men nu korrigerades den plumpen i protokollet. En Cantillon Zwanze 2015 blev det efter Carignan. En mycket speciell Cantillon, som en syrlig stout. Svår att definiera med aska, portvin, funk och ek. Helt ok utan att vara briljant.



Cantillon Zwanze (2013) Abbaye de Cureghem följde. Även den lite udda jämfört med vanliga ölen från Cantilllon. Druvor, ek, karamell och torkad frukt. Avslutningen åt det bittra och söta hållet. Missar man Zwanzeday på Akkurat kan man alltså istället dricka ölen på Cantillon i Bryssel, inte alls dumt vill jag hävda.

Måste säga att jag var nöjd som ett litet barn på julafton efter att ha provat tre nya Cantillon. Det händer verkligen inte varje år. De bägge Zwanzeflaskorna kostade 15 EUR, 1 EUR mer jämfört med oktober 2014. Vi drack även Kriek, Gueuze och Rosé de Gambrinus på fat, de glasen hade samma pris som förra året, 2.50 EUR. Ja det vore synd att klaga över priserna på Cantillon. När man sitter där så blir man faktiskt smått häpen, snacka om härlig känsla.



Något som var lite tråkigt var att det var väldigt urplockat i flaskshoppen, det "enda" som fanns att köpa var Cantillon Gueuze och Rosé De Gambrinus. Nöjde mig med tre stora flaskor av varje. Tre stora Gueuze kostade 17 EUR. När jag var på Cantillon i oktober 2015 fanns både Fou' Foune och Mamouche att köpa med sig. Bättre tajming nästa gång får jag hoppas. Meningen är verkligen inte att låta gnällig men några fler Fou' Foune hemma hade verkligen inte varit fy skam.



Cantillon är som de flesta säkert har koll på väldigt hypade i ölvärlden, inte minst i USA. Känns som att vid varje besök är det fler gäster på plats. Det är verkligen mycket som hänt sedan första besöket i oktober 2009. Då var det inte många som satt och drack öl i bardelen nu var det nästan fullt. På ett sätt var det en charmigare tid.

Har ni möjlighet, åk till Bryssel och besök Cantillon. Det är verkligen en magisk plats som andas så mycket historia och känsla. Även om man inte gillar deras typ av öl så är det bara att åka dit. Jag är väldigt säker på att det blir ett återbesök.

Delirium Café och Chez Moeder Lambic Fontainas

$
0
0
Cantillon stänger 17:00 så strax innan det knallade vi över till hotellet och dumpade de inhandlade flaskorna. Efter en enkel och medioker måltid på ett lokalt hamburgarhak gick vi in på ölbutiken De Bier Tempel för att inhandla några öl till rummet. De Bier Tempel har jag besökt flera gånger tidigare, stället är "turistigt" men de har många olika öl till helt ok priser (i alla fall jämfört med Sverige).



När vi handlat det vi skulle gick vi över till det närbelägna Delirium Café, eller dårhuset som jag brukar kalla det. Delirium består av flera olika barer med lite olika inriktningar. Vi valde att sätta oss på övervåningen, Delirium Hoppy Loft som är lugnare än den större lokalen i källaren där det alltid är fullt med gapande ungdomar som i vissa fall tycks helt ha missat det här med folkvett.



Utbudet på fat var för kvällen inte alltför spännande så vi nöjde oss med en varsin öl. En Almanac Golden Gate Gose blev det för min del. Tyvärr kändes den rätt blek, tunn med citrus, jäst och lite kryddor.



Är man i Bryssel så ingår det i protokollet att göra ett besök på Delirium men inte var det mig emot då vi lämnade och begav oss till ett i mitt tycke betydligt trevligare ställe, Chez Moeder Lambic Fontainas.


Då det var ovanligt varmt för årstiden satte vi oss utomhus, inne var det dessutom fullt så valet var onekligen givet. Utbudet på fat var stabilt men tyvärr blev min bild väldigt suddig. Människan är lat av naturen, så även jag så orkade inte gå in och ta ett nytt foto. Tut mir leid som man säger på tyska.



Flaskutbudet är fint med många trevliga suröl fast det har skett en hel del sedan mitt premiärbesök 2012. Borta är de allra exklusivaste ölen från Cantillon, priserna på det som finns kvar har gått upp en del. (att inte folk kan begripa att för kraftig inflation även är ett hot mot dem själva)

På Moeder Lambic blev vi sittandes en bra stund. Osttallrik och köttallrik beställdes till bordet, bägge klart dugliga även om jag smakat godare sådana.


De två ölmässiga höjdpunkterna var helt klart två Cantillon som jag inte provat tidigare, Cantillon Kriekenlambik och Cantillon Oude Lambik. Kriekenlambik var den godaste av de två. Väldigt läskande, helt utan kolsyra och med en massa körsbär, lite kanel och trevlig funk. Hur fint vore det inte att ha en balja hemma?


Cantillon Oude Lambik var också en sköning. Ingen kolsyra, druvor och funk i en fin balans. Undrar om jag någonsin igen kommer att dricka fem för mig nya Cantillon inom loppet av fem timmar? Blev som tidigare skrivet tre nya på Cantillon och sedan alltså två nya på Moeder Lambic Fontainas. 24/12 är ingenting jämfört med detta.

När vi kände oss klara så lommade vi iväg till hotellet där tanken var att beta av några av inköpen från De Bier Tempel. Det blev någon flaska extra men vad gjorde det då följande dag ändå skulle börja med en skön sovmorgon.



Rumsölen höll verkligen blandad klass, några vaskades t o m. Satan Gold kan jag inte rekommendera till någon. Däremot tycker jag att Brussels Beer Project Dark Sister var rätt intressant. En Black IPA som var mild men ändå tämligen smakrik.

En högst trevlig dag var det i Belgiens huvudstad. Nästa dag åkte vi till Antwerpen, mer om det i nästa inlägg.


BrewDog Brussels och Kulminator

$
0
0
En lugn inledning blev det på lördagen i Bryssel. Vi hämtade frukost till rummet som vi sedan satt och mumsade på utan att stressa. När vi var klara med det promenerade vi mot de lite mera centrala delarna av staden. Redan innan avfärd till Bryssel hade vi bestämt oss för att på lördagen besöka det legendariska Kulminator i Antwerpen.

Ett par stenkast från Bryssels centralstation ligger BrewDog Brussels. Det kändes givet att göra ett besök innan vi tog tåget till Antwerpen. Luftigt och fräscht ställe som öppnade i september. Tyvärr var en del av fatölen slut även om de stod kvar på listan.



Bland det som fanns var det inget som direkt imponerade på gamla härdade ölnördar som oss. När vi ändå var på plats var det lika bra att äta en bit mat, en hamburgertallrik känns alltid som ett säkert kort så en sådan blev det. Tyvärr var den rätt medioker, inget speciellt alls.



Personalen var vänlig om än inte riktigt på tårna. Nä det lär nog dröja innan jag besöker BrewDog Brussels igen, de två i Stockholm är så mycket bättre.



Tågresan till Antwerpen tog ungefär en timma, sedan väntar en lätt bensträckare på runt 20 minuter innan man är framme på Kulminator. De behagar att öppna klockan 16:00 på lördagar, vi var där kvart i så vi fick vackert vänta i några minuter.



När klockan var prick 16:00 knallade vi in som de första gästerna förutom en gentleman som var mera stammis än vad vi är. För honom räckte det att nicka för att få in en öl. Lugna stammisar som sitter och njuter av en öl eller två tillsammans med en bok som sällskap inger trygghet och hopp om mänskligheten.

Tidigare har jag besökt Kulminator 2009 och 2012. Detta var alltså mitt tredje besök. Direkt noterade jag jämfört med mina tidigare besök att mängden prylar hade ökat i den relativt lilla, dammiga och trånga lokalen. (läste på en skylt att max 48 personer samtidigt får vistas i lokalen) Bordet som vi satt på 2009 gick inte att använda då det var fullt med böcker, tidningar och andra pinaler. Tack vare att vi var nästan först in kunde vi placera oss vid ett bord längst in i salongen. Efter ett tag fylldes det på med folk och det blev mer eller mindre fullsatt.

För den som inte känner till det drivs stället av det strävsamma paret Dirk van Dyck och hans fru Leen. Precis som under de tidigare besöken var det Leen som jobbade hårdast. När vi väl satt oss vid bordet kom hon fram med en tavla där kvällens fatutbud fanns att skåda. Den gode Leen är hyfsat bra på engelska så det är aldrig några problem att göra sig förstådd. Tyvärr är jag såpass obildad att jag varken behärskar flamländska eller franska. Ett öl som alltid tycks finnas på fat är Bush de Noël, vilket sägs vara Dirks favoritöl.



Det kändes givet att beställa ett glas Mikkeller 40 Smaragd, ett specialöl som gjorts för att fira att Dirk och Leen fyllde 40 år som krogägare förra året. Deras första ställe hette Bodega och öppnade 1974. På nuvarande adress, Vleminckveld 32, har de huserat sedan 1978. Snacka om respekt, ja det är verkligen en smått salig känsla att sitta inne på Kulminator. Det är tyst och skönt, i bakgrunden hördes jazz blandat med lågmälda samtal. Ställets obligatoriska katter skymtades då och då. Vad skulle myndigheterna i Sverige säga om det sprang omkring katter i en bar?



Ölet från Mikkeller var riktigt gott och värmande. (16.5%) Russin, torkad frukt, karamell och malt. En skön öl att sitta och sippa på. På fat dracks även Timmermans Kriekenlambiek och Van Den Bossch Buffalo Grand Cru (Barrel Aged Pauillac) Bägge två klart dugliga, ja det är inte bara flaskölen på Kulminator som är intressanta utan det finns även en del spännande på fat.



Flasklistan ja, den är fortfarande i högsta grad spektakulär men ändå är det inte riktigt samma grej som det var förr, särskilt då 2009. Visst finns det en massa gammal skön smått uråldrig öl kvar men inslaget av modernare saker är betydligt större än tidigare. Inget konstigt med det, ölintresset i världen har ju inte direkt sjunkit de senaste 5-6 åren. Prisjämförelser är alltid intressanta. 2009 kostade en Chimay Blå från 2004 10 EUR. 2012 var priset 13 EUR, nu ligger det på 15 EUR. Noterbart är också att många av de äldre årgångarna numera enbart kan beställas till en vertikalprovning.


Vi kände att det kunde vara kul att se på vilket humör Dirk var på, sagt och gjort beställde vi en Felix Kriek från Verhaeghe. Årgången var 2000. Priset var 22 EUR för en stor flaska. Den gode Leen sa att flaskan var stor och hon var tvungen att fråga sin man om det var ok för oss att beställa en sådan. Hon gick iväg och en kort stund senare blängde Dirk på oss och muttrade något. Det var för övrigt det enda den gode Dirk "sa" till oss under besöket som vara i nästan sex timmar. Han är verkligen en underbar karaktär som hämtad från en bättre bok eller tv-serie.

Jaha, blev vi godkända eller inte? Fem minuter senare kom svaret i form av en flaska med mycket patina. Tack för det, vilken ära! Precis som alltid är det bara Dirk som får gå ner till källaren och hämta flaskor.



Hade aldrig hört talas om ölet tidigare så det var förstås spännande att prova. Ölet visade sig mer eller mindre sakna kolsyra. Mycket körsbär fanns det kvar liksom en viss sötma. Lättdrucken och i bra form.

Inser att det är sällan som jag dricker belgisk dubbel eller tripel, en öl som jag inte ens hade betygsatt är Westmalle Dubbel. Vad kunde vara mer lämpligt än att beställa en färsk från 2015 och en något äldre från 1992. Det kändes nästan som två olika öl, den äldre betydligt lenare och inte lika intensiv i smakerna. Svårt att säga vilken som var godast, lite synd att vi inte beställde en som var från säg 2010 för att ytterligare ha något att jämföra med.



En viktig regel på Kulminator är att inte stressa. Vill man ha något är det bäst att gå fram till baren med en lapp på det som önskas. Saker och ting tar sin tid, det är helt onödigt att skynda även om det är lätt hänt när det finns så mycket skoj att dricka.



Ett bryggeri som jag alltid gillat är De Dolle Brouwers. På Kulminator går det att hitta speciella versioner av deras goding Stille Nacht. De Dolle Stille Nacht Reserva 2010 blev kvällens dyraste öl med sina 34 EUR. Det speciella med ölet är att det legat 25 månader på Bourdeauxfat. En mycket trevlig öl visade det sig vara, syrlig och med fina inslag av fat.



Blir man hungrig går det alltid att beställa ost eller korv. Denna gången beställde vi lite ost. Något mera avancerat än så finns det inte i matväg på Kulminator. Men vem säger nej till kombinationen öl och ost?



Kulminator är verkligen ett unikt och underbart ställe. Finns verkligen inte en motsvarighet på denna jord. Tänk vilken dröm det vore att få gå ner i källaren, undrar hur mycket det egentligen finns i gömmorna som inte är offentligt?

Tanken var att avsluta med tre flaskor men två av dem fanns inte eller så orkade inte Dirk gå ner till källaren så en ensam Vielle Ville Tripel fick det bli som avslutande objekt. Årgången var 1977 och bryggeriet för mig totalt okänt. Efter lite googlande är det bara att konstatera att bryggeriet la ner verksamheten just år 1977. Imponerande nog hade Kulminator kvar glas från bryggeriet, ja så var det i de flesta fallen för de olika ölen. Ölet kändes förstås gammalt men ändå klart drickbart. Fanns lite kolsyra kvar. Annars var det vinöst och med en del frukt.


Betalningen skedde som alltid i kontanter. Notan skrevs på ölunderlägg, bara en sådan sak blir man alldeles förtjust av. Våra närmare sex timmar kostade denna gången 135.70 EUR. Synnerligen prisvärt även efter att vi gett generöst med dricks. Ja man blir nästan rörd över hur det kan vara.


Ingen vet hur länge Dirk och Leen orkar fortsätta, de är i 70-årsåldern. Hoppas många år till men vad jag läst så finns det ingen naturlig arvtagare. Vill gärna besöka Kulminator några gånger till. Det är som ett ölmuseum, väldigt eget och väldigt fantastiskt. Ett måste för alla ölintresserade, ja man behöver inte ens vara det.



Öl i Taipei, del ett.

$
0
0
Måndagen den 23/11 var det återigen dags att röra på fläsket. Närmare bestämt var det SAS helt nya Airbus 330 som skulle få göra grovjobbet då mitt resesällskap på fem personer och jag skulle flyga från Arlanda till Hong Kong med den nya direktlinjen som startade i september.



Biljetter köptes för kampanjpris i juni, runt 3000 t/r är ju som hittat. Lite egoistisk får man ibland kosta på sig att vara så jag passade på att uppgradera på flygplatsen till Business Class för 40000 Eurobonuspoäng. Av någon anledning drogs bara 25000 sådana, ja det gäller att charma damerna.

En flight på 10-timmar kan knappast gå bättre. Ombord njöt jag av den nya fina kabinen, goda maten och dryckerna. Välfungerade Wi-Fi på långlinjer är också en klart trevlig grej. I vanlig ordning då jag flyger Business passar jag på att njuta andra drycker än öl, ja champagne fungerar faktiskt helt ok till renkött.



Några öl blev det förstås också, Mikkeller såklart. Ombord på flighten fanns gamla bekanta Mikkeller men även en porter som bara hittas ombord på långdistansflygen i nämnda klass. Var riktigt kul att dricka porter till osten.



Som kuriosa kan nämnas att pursern som serverade på min sida av planet inte hade någon koll på öl. Nämnde att jag gärna ville ha ett glas av det mörkaste ölet som fanns ombord, då erbjöd hon Mikkellers Amber. Fick förklara att portern fanns på storflaska och att den passar fint till osten om man vill testa något annat än portvinet.



Noterbart var också att gentlemannen framför mig bara ville dricka "sådan där vanlig öl". Räknade jag rätt drack han fem burkar Carlsberg. Ja, alla är vi olika som sagt.

I Hong Kong landade vi tidigt på tisdagsmorgonen. Hong Kong var inte vårt mål för dagen utan vi skulle vidare till Taipei (Taiwan) med deras flygbolag Eva Air. Som guldmedlem hos SAS kunde jag nyttja loungen som Eva erbjöd på Hong Kongs flygplats. Kan meddela att det är väldigt skönt att ta en dusch efter en lång flight och att sedan i lugn och ro sitta och äta frukost. (Dim sum är verkligen supergott)


Flyget till Taipei var en rutinflight på 1,25. Formaliteterna klarades av galant och den 30 minuter långa taxiresan till hotellet kostade runt 300 kronor. City Suites visade sig vara ett stabilt hotell som kändes prisvärt då det bara kostade mig 800 kronor för två nätter då jag tog ut en gratisnatt på Hotels.se.



Det är inte så mycket som slår de första stegen i en ny stad och ett nytt land som man besöker. Att resa är verkligen magiskt. Om Taipei visste jag inte så mycket måste jag erkänna. Att landet Taiwan har varit och är framgångsrikt ekonomiskt visste jag, att landsfadern heter Chiang Kai-Shek kände jag också till för om honom gjorde jag ett skolarbete på det glada 90-talet. Taiwan fick äran att bli mitt besökta land nummer 59, har ingen aning om vilket som kan tänkas bli nummer 60.


Som vanligt då jag reser brukar jag utgå från Ratebeer för att scanna av intressanta ölställen. Tisdagskvällens sådana hittades dock på Tripadvisor, på Ratebeer fanns inte ens The Tasting Room med. Taipei är långtifrån den största staden i Asien, i storstadsområdet bor det runt 6,8 miljoner människor och ett okänt antal hundar. (i Taiwan och Hong Kong är det förövrigt förbjudet att äta hund)


För att ta sig dit åktes det med metron, eller MRT som det heter i Taiwan. Den mest närbelägna stationen, Zhongxiao Fuxing, låg ungefär 10 minuter från baren. The Tasting Room ligger på en lugn gata i något som verkade vara ett bostadsområde.

Stället var modernt och fräscht, inte sådär vidare stort med både sittplatser och ståplatser vid bord. Det var inte alltför många gäster under vårt besök dock en blandning av både taiwaneser, västerlänningar som jobbar i landet samt vi turister. Noterbart var att på väggarna hängde det konst från lokala förmågor, konst som dessutom var till salu.



Utbudet var klart stabilt, 20 öl på fat och ett antal flaskor. Endast två inhemska på fatlistan som i övrigt dominerades av öl från USA. För ett glas på runt 25-30 centiliter fick man betala 200-250 Taiwanesiska dollar. (53-66 kronor). Taiwan är ett civiliserat land där det inte förväntas att man ska ge dricks. Någon mat såg jag inte till, inte heller några snacks.



Självklart dracks de båda inhemska ölen som var från ett bryggeri som heter 55th Street Craft Brewery. Det som erbjöds var en Session IPA och en Amber Ale. Bägge två dugliga utan att utmärka sig på något särskilt sätt.



Personalen utmärkte sig inte heller på annat sätt än att de var trevliga, kunde helt ok engelska och var snabba med att rensa bort tomma glas från borden. Det är förövrigt ett vanligt fenomen i många länder i Asien, ja att borden rensas innan man knappt hunnit ta sista tuggan eller dricka sista skvätten. 

En lugn och skön kväll blev det där samtalen bland oss och övriga gäster skedde i en lågmäld ton. The Tasting Room kändes som ett ställe där man kopplar av och inte behöver bjuda på några större pajaskonster i jakten på berömmelse.

Helt klart ett ställe som kan rekommenderas för den som tycker att Taipei verkar vara en stad att besöka. Min upplevelse av staden var att den kändes lite intetsägande utan något direkt utmärkande. Metron fungerade utmärkt, folk var disciplinerade (helt otroligt vad tunnelbanan i Stockholm har mycket att lära) och tågen gick punktligt.



Att få kontakt med lokalbefolkningen var inte lätt, inte för att jag gjorde några större försök för den delen. Språket som talas i Taiwan kände jag igen då det i princip är detsamma som talas i Beijing, det vill säga standardkinesiska. Folk var inte bra på engelska. Ett tips är att ha med text på det lokala språket då man är ute på äventyr i länder där ens egna språkkunskaper i det lokala språket är synnerligen svaga.

Innan det var läge att slåss med kuddarna dracks några klunkar av Taiwan Gold Medal Beer. Av mig får inte ölet några medaljer, däremot var de japanska pepparchipsen lysande.


啜飲室

Öl i Taipei, del två.

$
0
0
Ju äldre jag blir desto mindre intresserad blir jag av så kallade "sevärdheter". Numera handlar resandet mera om att bara koppla av, andas annan luft och bara flanera omkring. Då och då tittas det förstås in på ett ölställe eller två som verkar intressanta. Taipei var inget undantag. Skönt nog tycktes staden inte heller krylla av alltför många sevärdheter så något dåligt samvete var det svårt att få.



Efter en stärkande frukost (åt nudlar och fiskpanetter) knallades det omkring i största allmänhet. Vi försökte hitta en ölbutik men den tycktes ha bytt adress eller lagt ner, osäkert hur det var med den saken. Enligt Google maps i mobilen var vi på rätt adress. Vi frågade i en närbelägen kiosk men hade lite svårt att förstå deras försök till hjälp.



Istället fick det bli ett kortare stopp på Gordon Biersch - Taipei. Det är en amerikansk bryggeripubkedja som har två ställen i Taipei. Har aldrig sett Gordon i USA men då har jag inte heller letat. Vi slank in på puben som var belägen i ett varuhus. Det var fullt med lunchgäster, någon firade födelsedag, ja folk såg ut att trivas i största allmänhet.

Vi valde att sätta oss vid baren, ja det fanns inte heller så mycket annat att göra de alla borden tycktes vara upptagna. Sex olika öl hade de, alla gick att beställa i två storlekar. 500 ml eller 375 ml, 250 TWD eller 180 TWD. (65-47 SEK)



Tyckte att alla ölen var typ ok om än intetsägande. Mer eller mindre stiltypiska var de också. Deras Schwarzbier och Hefeweizen var de två som var snäppet bättre än de övriga. Någon IPA fanns inte så långt ögat kunde nå.



Är man i krokarna är det förstås inget fel med ett besök men i det stora hela var det inget ställe att lägga på minnet för en härdad ölresenär.

Kvällspasset ägnade vi helt åt ett ställe som tycktes vara bra, Beer & Cheese Social House. Klockan var runt 20 på onsdagskvällen då vi anlände. En del folk var det men inte fullsatt i det inte alltför stora stället. Vi satte oss vid ett större bord på övervåningen.



Personalen bakom baren var trevliga, en var från USA så det var inga problem med språket. Under vårt besök hade de åtta fatöl och 44 olika flaskor. Några få inhemska resten var från utlandet, främst från USA och Danmark. De måste haft ett event med Evil Twin dagarna innan vår ankomst då det fanns en del från dem i flasklistan.



Evil Twin Molotov Cocktail Simcoe hade jag inte druckit tidigare så en sådan fick det bland annat bli. Färsk och trevlig med en behagligt värmande alkohol. En bomber kostade 590, dvs 153 spänn. Klart rimligt enligt mig. Taipei ligger ju trots allt inte nästgårds. Firestone Walker Easy Jack hade jag inte heller provat tidigare, en klart sympatisk Session IPA med en skön humleprofil.



Kvällen den var skön den med, vi satt nästan kvar till stängning. Kan tipsa om deras goda mackor som givetvis hade stabila mängder ost.



Närmaste metrostation låg ungefär 10 minuter bort, det var inga problem att hitta Beer & Cheese, ett ställe som jag förövrigt blev rätt förtjust i. Kan verkligen rekommenderas.


Det kanske är orättvist att försöka betygsätta en stad efter ett såpass kort besök som två nätter men Taipei var ungefär som förväntat. Påminner mera om "vanliga" Kina jämfört med Hong Kong. Lite gråare och med invånare som är väldigt svaga på engelska. Ölmässigt var det lite bättre än förväntat, att vi hittade The Tasting Room första kvällen var en trevlig slump eller vad man nu ska kalla det? Beer & Cheese Social House finns på Ratebeer så det var inga konstigheter att hitta det.

Särskilt många inhemska öl hittades inte, undrar hur det ser ut som säg fem år?

Julölsprovning

$
0
0
I lördags var det återigen dags för den traditionella julölsprovningen. Det är trevligt att samla grabbarna för några timmars trevligt umgänge och ölprovande. 


Till årets provning hade jag samlat på mig öl från olika resor liksom några öl som beställdes via nätet. Endast ett av ölen var från den ordinarie hyllan på Systembolaget. Tre av ölen skulle varit med redan på förra årets provning men då kunde jag inte hitta dem i röran som rådde i det gamla förrådet.

Vi började med en Haandbryggeriet Nissemor som köptes på Vinmonopolet i Trondheim i juni 2014. Småtrevlig öl med nötter, lite choklad, knäck och malt.



La Mère Noël köptes i Bryssel för en månad sedan. Innehållet var ungefär lika imponerande som det yttre, det vill säga högst mediokert. Sött med såpa, jäst och lite hö.



Sundbybergs Julöl 2015 är en IPA med apelsinskal. Det var det enda ölet som jag köpte direkt på hyllan på Systembolaget. Rätt frisk och helt ok med vissa inslag av nämnda apelsinen.



En annan norrman som köptes i Tromsö i juli 2015 var Berentsens Stelliger Divum Juleøl som var minst sagt potent med sina modiga 19%. Helt klart bättre än förväntad, söt men inte sliskig. Mycket torkad frukt och karamell. Avslutningen behagligt värmande.



Mikkeller Santas Little Helper 2012 (Barrel Aged Cognac Edition) var ett av ölet som skulle varit med redan förra året. Fanns mycket kokos i både doft och smak liksom lite choklad och ek. Av konjaken kände jag inte så mycket.



Amager Julebrygd 2013 var mild och med en lätt kryddighet. Fanns även lite karamell och malt. Aningen "avslagen".



Beer Studio X-Mas kändes småtrevlig och lättdrucken. Tydliga inslag av nejlika, lätt frukt och bröd.



Train Station Jingle B'ale var tyvärr något åt det tunna hållet. Lite kola och malt liksom diskreta toner av nötter. 



Mikkeller Winbic kändes inte det minsta "julig" men däremot var det en helt ok öl. En hel del druvor, funk, gräs och bröd. Bra syrlighet. 



Sist bland mina bidrag till huvudprovningen var en rackare som köptes i San Francisco tidigare i år, Prairie Christmas Bomb! En riktigt stabil öl som hade en hel del smaker och dofter. Främst choklad, kaffe och rostad malt men även en del kryddor och chili. Ölet kändes snällt och lättdrucket trots sina 11,5%.



Bonusöl är alltid trevliga, till julölsprovningen hade Eirik med sig några från Norge. Nya öl från Nøgne Ø provar jag mer än gärna. Nøgne Ø Rød Jul kändes färsk och välhumlad, stilmässigt rör det sig om en DIPA. En del citrus, ananas och småkakor.



Lervig Kringly Kris Brand Norwegian Juleporter var åt det tunna hållet med kanel, choklad och en gnutta kokos.



Sist av de så kallade julölen var Nøgne Ø Hvit Jul. Den kändes aningen parfymerad men i det stora hela ok. Koriander, såpa och lite nejlika tyckte jag mig känna.



Vår pallplats blev följande:

1. Prairie Christmas Bomb! 12
2. Nøgne Ø Röd Jul. 11
3. Mikkeller Winbic, Berentsens Stelliger Divum Juleøl. 10,5

Ytterligare några bonusöl blev det. En som utmärkte sig positivt var en IPA som jag nyligen köpte i Hong Kong, Moonzen Jade Emperor IPA. Nøgne Ø Imperial Stout (Whisky barrel edition) och Omnipollo Agamemnon Bourbon gjorde inte heller bort sig.




Helt klart en bra afton. 


Öl i Hongkong, torsdag.

$
0
0
Dags att lämna Taipei och åka till Hongkong en dag före mina resekamrater (ibland blir det lite missförstånd). En smidigt resa var det med det taiwanesiska flygbolaget Eva Air. Att sitta i loungen innan boarding och äta lunch är ett schysst tidsfördriv, det blev inte sämre av att maten var god.



Att flyga tillsammans med kineser är underhållning på hög nivå. En tjomme var så trött att innan planet ens lyft så gjorde han det såpass bekvämt för sig som det var möjligt. Det är något jag noterat vid tidigare besök till Kina, att kineser har en förmåga att somna precis överallt. Ett i högsta grad fascinerande släkte.



Efter landning tog det inte särskilt lång tid att få ut väskan och ta en taxi till Novotel Kowloon. En resa på runt 30 minuter till en kostnad på ungefär 275 kronor. Buss och tåg finns också men jag hade ingen ork till det utan det fick bli en droska vilket nästan alltid är det bekvämaste. Hotellet var klart godkänt med fin frukost och bra läge. Rummen är inte särskilt stora men det fanns trots allt plats.



Stadsdelen Kowloon känner jag ganska väl till, besöket var mitt tredje. Tidigare gånger har jag varit i Hongkong 2001 och 2006. Staden var sig lik även om det tillkommit några nya skyskrapor på själva Hongkongön.



Andra saker som tillkommit sedan de tidigare besöken är några pubar som på förhand verkade intressanta. Förr fanns det ett bryggeri, Hong Kong Beer Co. Numera finns det sex olika bryggerier, det nyaste är Kowloon Bay Brewery som började sälja sina första öl nyligen.

En sak som jag beundrar med Hongkong är den väldigt smidiga och billiga metron. Det är bara att köpa ett Octopus Card och sedan är det bara att åka dit man vill. (nästan). Från hotellet hade jag tre stationer att åka för att ta mig till ön och stationen som heter Central. Därifrån var det ungefär 15 minuters promenad till torsdagens pubbesök på The Roundhouse Taproom. Det visade sig vara ett litet ställe, mer eller mindre fullsatt med båda utlänningar och infödingar.



Smått mirakulöst lyckade jag positionera mig vid bardisken. (kanske såg de att jag var törstig?) Fick snabbt bra kontakt med en av de anställda. Utbudet var klart stabilt, 25 olika fatöl samt drygt 50 flaskor. Fatölen fanns att köpa i två storlekar. Priserna var ungefär som hemma.

Började med en lokal öl,  Hong Kong Centennial Single Hop Session IPA som serverades på cask. Väldigt avslappnad och lättdrucken med en del frukt, humle och hö. Inga krusiduller utan bara att hälla i sig.



Under besöket dracks det bara öl från Asien, nästa två var från Jing A Capital Brewing i Beijing. Jing A Airpocalypse Double IPA och Jing A Full Moon Farmouse Ale. Tyckte att båda två var klart stabila, poängmässigt likadana.

Fullsatt var det och stimmigt. Kände att det nog inte skulle bli så långt besök då jag trots allt kände mig lite trött. Helt ensam nordbo var jag inte då det kom in två damer från Norge som talade en dialekt som var mycket svår att förstå. Desto lättare var det att förstå och prata med två grabbar som kom från Helsingfors.



En sista öl fick det bli, Kagua Rouge från Japan. En udda skapelse som mest smakade såpa och ingefära. Inte riktigt min grej för att vara ärlig.

Om man är lite rund om fötterna är det bra att vara med på noterna då man lämnar lokalen, det är brant utanför. Med en skateboard lär man nå Central mycket snabbt då det är mest nedför.



Helt klart ett trevligt ställe även om det var väldigt trångt med mycket folk. Grabbarna bakom baren tycktes vara från Thailand och de jobbade verkligen hårt. En gäst från USA beställde en flasköl men han fick två. Den mest spexiga av de anställda tog tillbaka extraflaskan och svepte den i ett nafs. Tänk att få se något sådant i en bar i Sverige? Såg smått galet ut men vad gör man inte för en bra show?

Precis bredvid hotellet låg ett 7 Eleven, där passade jag på att köpa lite snacks liksom ett hotellrumsöl som var väldans tråkigt, Tsingtao Draft Beer. (blir någon förvånad?)


En bra kväll blev det trots att jag var ensam. Ibland är det faktiskt riktigt skönt med egentid då man är ute och reser, även så långt borta som Hongkong. Nästa dag hägrade nya äventyr, mer om det senare.

Öl i Hongkong, fredag.

$
0
0

Min tanke var att börja fredagen i Hongkong med att besöka en ölbutik som fått bra betyg på Ratebeer, inte blev det sämre av att den bara låg runt 20 minuter från hotellet. Craftissimo heter butiken, den är belägen i ett rätt slitet och intetsägande shoppingcenter. Butiksnummer 166 var det som gällde.



Enligt Ratebeer öppnar de 11:00 men den korrekta öppningstiden är 12:00. Kan alltid vara värt att dubbelkolla då ett nytt ställe ska besökas. Prick klockan 12:00 kom det i alla fall en kinesisk "hipster" som visade sig vara innehavaren av butiken. En trevlig ung man som tycktes kunna en hel del om öl.



Butiken är liten, gissningsvis har de runt 100-120 olika öl. Många från USA liksom en hel del från Belgien och Danmark. Några från Omnipollo noterades också. Nu åker jag inte till Hongkong för att köpa Mikkeller eller Omnipollo (med all respekt) utan det var de lokala ölen som intresserade. Runt ett dussin olika sådana fanns det, köpte med mig hälften av dessa.



Priserna på Craftissimo var ungefär som hemma. I vanliga matbutiker kan man hitta betydligt billigare öl men då är förstås utbudet avsevärt sämre.



När jag handlat färdigt knallade jag över till nyöppnade Kowloon Taproom. (de öppnade veckan innan). Fick tips om det stället kvällen innan på The Roundhouse Taproom.



Även det visade sig vara ett litet ställe. Då jag anlände var det en del gäster som höll på att äta lunch, när de var färdiga blev jag den enda gästen. Det visade sig bli ett riktigt trevligt besök med mycket snack om ölmarknaden i Europa, i synnerhet då Sverige. Jag hade på mig en t-shirt från Närke Kulturbryggeri och berättade lite kort om dem. Grabbarna på Kowloon Taproom undrade om de möjligtvis kunde få ta in några öl från Närke. Hmmmm, tveksamt om det går var mitt svar.



12 kranar hade de med öl från Hongkong. Fanns även flaskor från lokala bryggerier liksom några stycken från USA, bland dessa märktes Dogfish Head 90 Minute IPA som kostade 90 HKD. (ca. 100 SEK)



Det var möjligt att beställa en provbricka för 150 HKD. Gjorde förstås det och kunde konstatera att de fyra ölen som dracks var helt ok med Gweilo IPA som den som utmärkte sig mest. Fräsch med mango, ananas och lite hö. Lättdrucken och med en medelkropp och beska. Inte fy skam att i Hongkong kunna dricka en god lokal IPA.



Då det var så schysst på Kowloon Taproom bestämde jag mig för att sitta kvar en stund och prova några flaskor. En öl som var riktigt god var Moonzen Kitchen God Honey Porter från det lilla nanobryggeriet Moonzen Brewery. Mycket espresso, en del aska och mörk choklad liksom en gnutta honung. Noterbart var att samtliga flaskor från Moonzen är numrerade för hand och att etiketterna var fina.

Innan jag skulle knalla vidare fick jag ett par glas som presenter och blev kallad med förnamn då jag gick. Kan redan nu avslöja att Kowloon Taproom blev mitt favoritställe i Hongkong.



Senare på eftermiddagen anlände resesällskapet från Taipei. Efter att de installerat sig på sitt hotell möttes vi på Hongkongön. Målet för kvällen var att besöka det högst rankade ölstället i hela Hongkong, The Globe.



The Globe visade sig vara fullsatt men efter tag fick vi ett bord för sex personer. Det var väldigt stimmigt och lite förvirrad servering. En del av fatölen var slut vilket förmodligen bidrog till att det var lite "kalabalik". På pappret hade 18 fatöl och drygt 100 olika flaskor. Priserna var ungefär som hemma, dock kändes en del av de importerade ölen ganska dyra.



Förutom några öl blev det även en Beef Burger som inte imponerade. Nä, The Globe kändes inte som en hit. Det var för mycket folk och för högljutt, ibland pallar man bara inte med det.

Det kändes skönt att ta en relativt tidig kväll och ladda batterierna inför nästa dag.
Viewing all 514 articles
Browse latest View live