Quantcast
Channel: Öl är gott, resor är kul.
Viewing all 514 articles
Browse latest View live
↧

Frankenfestival på Akkurat

March 10, 2014, 7:21 am
$
0
0
Nu är det bara några dagar kvar av Akkurats Frankenfestival där närmare 30 olika öl från Franken och Bamberg kommer att serveras under ett par veckors tid. Uppdateringarna om vilka öl som serverats på vilka dagar har på ett föredömligt sätt annonserats på Akkurats Facebooksida.



Tyvärr hann jag bara besöka festival under en kväll, i onsdags i förra veckan. Då hade jag lyckan att dricka ett glas Aecht Schlenkerla Fastenbier. Humle i all ära men tysk rököl då den är som bäst slår det mesta. Värt att notera är att Akkurat fick äran att servera ölet på samma dag, Askonsdagen, som bryggeriet i Bamberg.

Ölet var rökigt men inte extremt. Det allra mest minnesvärda var dess fantastiska munkänsla och drickbarhet. Verkligen strålande! Det är inte så ofta man mer än gärna skulle dricka samma öl igen, igen, igen och igen på en och samma kväll. Ju mer jag tänker på det, desto mer klar blir jag över saken, det är inte mycket som slår välgjord rököl.



Något som var lite tråkigt var faktumet att de två öl som jag hade planerat att dricka efter Fastenbier tog slut mitt framför nosen, så tyvärr blev det inget av de två. Som tröst fick jag dricka några som jag tidigare druckit, fast det är synd att klaga.



Hatten av för Akkurat som är så fina ambassadörer för öl från Tyskland, landet som fick mig på rätt spår då jag i tidernas begynnelse började dricka öl på riktigt.

Ni som ännu inte varit på Frankenfestivalen, passa på, ännu finns det kvar lite högklassig tysk öl. Ich liebe Deutschland, ja jädrans vad sugen jag är på att åka till Tyskland.
↧
Search

Mikkellerprovning med 11 nya Mikkeller samt några bonusöl

March 12, 2014, 3:08 am
$
0
0
Som bekant öppnar Mikkeller Bar i Stockholm nu på lördag, förstås alldeles förtjusande, ju fler schyssta ölställen i vår huvudstad desto bättre för oss ölnördar. Som en liten hyllning till det körde jag en Mikkellerprovning häromveckan, den fjärde i ordningen med temat "Mikkeller".

Närvarande var Eddan, Eirik, Silenzi och så jag. Det bjöds på snittar, chiligryta, glass med hallon samt en ost/skink/korv-tallrik senare på aftonen. Antal öl som provades var 20, av dessa var 11 från Mikkeller (samtliga nya för mig) samt en hembrygd.

Vi började med en Dogfish Head Hellhound On My Ale som köptes i USA i februari. Köper man öl från Dogfish Head vet man aldrig riktigt vad som väntar, denna var åt det söta hållet med tydlig smak av citron. Även lite ananas, hö och inslag av kryddor. Helt ok men inte fantastisk.



Nästa öl var en sådan där som legat bortglömd i förrådet, Freigeist Abraxxxas. Lätt syrlig med lite rök, malt, fat och kaksmet. Drickbar men lite väl tunn för några högre poäng.



Efter de två inledande ölen var det då dags att börja beta av ölen från Mikkeller, vi började med AK Alive som jag köpte i Köpenhamn i oktober 2013. Ölet dominerades helt av brett, fanns även grapefrukt och "stall". Bra men hade högre förväntningar.



Efter detta följde två öl som Mikkeller gjorde för den synnerligen välkända restaurangen Noma i Köpenhamn, Mikkeller Noma Pontus och Noma Novel. Noma Pontus var väldigt kryddig med ingefära, gräs och såpa. Udda men ändå drickbar. Noma Novel var snäll med "blommor", kryddor oh humle. Avslappnad och betydligt med drickvänlig jämfört med Noma Pontus.



Nästa öl gillade jag riktigt mycket, Mikkeller SpontanSeabuckthorn, d v s havtorn. Mycket funk och med tydliga spår av bär, även en härlig syrlighet. Dricker jag gärna igen om tillfället återkommer.



Mikkeller Misson Chinese Food är en pilsner som lanserades i januari i år, tyvärr var den rätt tråkig. Lite smör, gräss och peppar. Inget särskilt med den inte.



Mikkeller 20 är en IPA med 20 olika humlesorter, tycker att den var förvånansvärt anonym. Visst fanns det humle, ananas och grape men hade helt klart förväntat mig mer av ölet.



Mikkeller Sallys Field var stabil, lätt brett, citrus, äpplen och lite kryddor. Hyfsat syrlig med en torr avslutning.



Mikkeller Weizenbock var den äldsta av Mikkellerölen på denna provning, flaskan köptes på Barley Wine i Köpenhamn i november 2012. Söt med malt, torkad frukt, karamell och lite jäst. I ärlighetens namn småtråkig, men kul att ha provat som det heter.



Mikkeller Koppi Barley Wine kom direkt från fabrik då jag köpte flaskan på Mikkeller & Friends i januari. Mycket kaffebönor både i doft och smak, kaffesump och lite lakrits. Udda och kanske inte perfekt balanserad men rätt skoj ändå.



Mikkeller It's Alive! (Grand Marnier Barrel Edition) kändes oväntat avslagen. Kände inte så mycket förutom apelsin, lite malt och jäst. Avslutningen var påtagligt torr.

Mikkeller George (Cherry Wine) släpptes också i januari. De gamla vanliga inslagen av rostad malt, kaffe och lakrits fanns där men även spår av bär även om det var svagt. God men ändå den "sämsta" George som jag hittills smakat.



Det var de elva olika ölen från Mikkeller, nu följde några bonusöl. Först ut var Nøgne Ø/Mikkeller/BrewDog Horizon Tokyo Black, även den flaskan köptes i Köpenhamn i januari. Härlig öl med mycket doft och smak, att den sedan var så len och drickvänlig gjorde inte saken sämre.



Nästa två öl hade Silenzi köpt på Jamaica, Talawah Lager och Dragon Stout. Båda två hamnar i facket "Kalle Anka-öl". Tunna och riktigt tråkiga. Tack och hej till de två. En "intressant" sak med Dragon Stout dock, vad jag kan minnas är det första gången som jag ser "Nutrition Information" på en flasketikett. Vad nu det ska vara bra för.



Detsamma kan som tur är inte sägas om Cascade Strawberry, köpt i USA för en dryg månad sedan. Doften innehöll mer jordgubbar än smaken. Bra syrlighet och fint uppfriskande, en stabil öl på alla sätt.



Sist men inte minst avslutade vi kvällen med en Eklöws Imperial Stout från Bålsta Bryggeri. Den släpptes lördag 1/3, passade på att köpa en flaska på hyllan på Systembolaget i Jakobsberg. Mild och ren med rostad malt, kaffe och spår av "mörk frukt". Inte dålig men personlig föredrar jag en Imperial Stout som är tyngre.



Kul är det att ha temakvällar där ett bryggeri står i fokus, med Mikkeller är det dessutom lätt att ordna en då de spottar ut så många nya öl varje år.












↧
↧

Man in the Moon fyller 20år

March 14, 2014, 1:47 am
$
0
0
Första gången jag besökte Man in the Moon, eller "Månen" som vi brukar säga måste ha varit på det sena 1990-talet, minnena är vaga från den tiden. Under årens lopp har det blivit besök lite då och då, i synnerhet under den återkommande "Oktoberfest". (förra hösten var nionde året i rad som det hela hölls) En annan festival som var mycket trevlig att besöka var "Sverigeyran" där öl från mindre svenska bryggerier serverades. Idag är det ju lätt att beställa öl från småbryggerierna via Systembolaget, men tidigare då inte det gick var det ett fint tillfälle att sitta och botanisera på Man in the Moon bland dessa öl. På senare år har January Hop Madness arrangerats, vad kan vara mer lämpligt att inleda året med humle? Man in the Moon är helt klart en av pionjärerna som alltså i 20 år har spridit det goda ölets evangelium. Tiden den rullar på.

Just alla dessa temaveckor har gjort det lite extra intressant att besöka Man in the Moon, även om stället förstås är väl värt att besöka även under en "vanlig" vecka då deras utbud är stort och varierat, det finns alltid något nytt kul på fat.

Om prick en vecka börjar Man in the Moons 20-årsjubileum där 14 olika jubileumsöl från 12 bryggerier kommer att serveras. Vissa av dessa öl kommer att finnas i en begränsad mängd om endast 15 liter så vill man smaka så gäller det att inte sitta hemma och slöa. Klockan 16:00 21/3 börjar festen, specialinbjudna gäster, bryggare och branschfolk kommer att finnas på plats liksom förstås det viktigaste av allt, alla sköna öldrickare.

Ännu är inte alla ölen avslöjade, men de som är det är dessa:

Beerbliotek Man in the Moon Double IPA 8,5%
Eskilstuna Månens Celebration Pale Ale 5,4%
Ängö Kvartersbryggeri Månens Citrus Weisse 5,2%
CAP Vanilla Double Brown 8%
Amager Man in the Moon Bourbon IPA 6,5%
Dugges Månens Amber Ale 5,5%

Utöver ovanstående kommer det att finnas jubileumsöl från följande bryggerier:

Beer Here
Brekeriet

Mikkeller
Nynäshamns Ångbryggeri
Nøgne Ø
Stronzo Brewing

Spännande värre om du frågar mig. Ska bli riktigt kul att prova de unika ölen, undrar vilken som är godast? Det återstår att se.
↧

Mitt första besök på Mikkeller Bar Stockholm

March 17, 2014, 5:55 am
$
0
0
Lördag 15:e mars 2014 är ett datum som säkerligen många ölnördar kommer att minnas länge, det var nämligen då som Mikkeller Bar Stockholm öppnade.

Vi anlände till Döbelnsgatan 25 omkring klockan 15:00, då var det full fart i den lilla lokalen men som tur är gick det bra att knalla över till Bierhaus lokaler som ligger vägg i vägg med Mikkeller. (det är samma ägare till de bägge barerna). Kul var det att se många bekanta ansikten bland gästerna, fast något annat hade förstås varit förvånande.



I och med att det var så mycket folk var det svårt göra någon större analys av Mikkeller Bars lokaler, annat än att det var litet. Ungefär som Mikkeller Bar på Viktoriagade i Köpenhamn för er som varit där. Inredningen var lite annorlunda jämfört med många andra barer, armeringsjärn som syntes i taket, vitmålade väggar med målningar av Mikkellers grafiker Keith Shore. Har jag förstått saken rätt kommer de att ha öppet 14-01 varje dag, det är ju riktigt fint.



Vilka öl hade då under öppningsdagen? 20 olika fatöl med en stor dominans av starka pjäser och egna öl, bland annat var det nio olika Imperial Stout. Fyra helt nya öl från Mikkeller. De starka ölen såldes i glas om 20 cl, men vissa av ölen kunde man få i större glas om man så önskade. Personligen tyckte jag att priserna var ok.



Bland de helt nya ölen från Mikkeller blev jag förtjust i Big Worster Raspberry Chardonnay Edition. Det visade sig också bli min provade Mikkelleröl nummer 250. Väldig stark med sina 18,3% men jag tyckte att alkoholen var väl integrerad, det tog aldrig över. Annars dominerades ölet stort av "skogshallon" med en lätt syrlighet. Farligt lättdrucken öl.



Lördagsgodis är ju aldrig fel, en öl som jag också gillade mycket var Mikkeller Beer Geek Vanilla Shake (Bourbon Edition). Särskilt doften var klockren, en massa vanilj, choklad och bourbon. Måste försöka få tag på en flaska eller två.

Bord var bokat på Akkurat klockan 18:00 men vi hann ändå testa nästan alla de 20 fatölen, en del av dem var gamla bekanta men mer än hälften helt nya öl vilket alltid är kul. Undrar förresten när de får egna glas, nu var det glas från Köpenhamn som det serverades i.



Helt klart kommer Mikkeller Bar Stockholm bli ett ställe som jag kommer att besöka ofta, ölen håller hög klass, läget är bra och personalen mycket kunnig och trevlig. Barchefen Petra känns som ett klockrent val då hon kan branschen så väl, kul var det också att känna igen Jonathan som jobbat på Mikkeller & Friends i Köpenhamn.

Känns riktigt kul att vi äntligen fått en Mikkeller Bar i Stockholm, något som det spekulerats om tidigare men nu är det alltså ett faktum. Ju fler högklassiga ställen desto bättre för alla, det där med "stor stark" hoppas jag blir snart historia.





↧

Några provade jubileumsöl på Man in the Moon

March 20, 2014, 4:00 am
$
0
0
Imorgon är det alltså dags för det stora födelsedagsfirandet på Man in the Moon i Stockholm. När stället öppnade 1994 var den en "enklare" kvarterskrog som hade sex olika kranar med främst "stor stark". Nuvarande ägare har drivit stället sedan 1997, då började marschen mot bättre tider. Antalet kranar växte successivt, idag har man en specialbyggd kranslina med 30 kranar. I ölförrådet finns det runt 630 olika sorter att välja mellan, av dessa tillhör över 300 den fina cuveelistan där det äldsta ölet är från 1985. Något för Knut Knutsson?



För några veckor sedan fick jag en inbjudan tillsammans med några andra ölbloggare och ölpersonligheter att komma till Man in the Moon på en liten förhandsprovning. I måndags var det dags, vi fick prova sex av de fjorton jubileumsölen från tolv olika bryggerier. Processen med att ta fram de olika ölen har tagit två år.

Vi började dock med en engelsk Berliner Weisse, Buxton Special Reserve IV Der Nord Sekt. Det var en lätt och uppfriskande "sommaröl". Rätt så syrlig med citrus, äpplen och lite brödsmulor. Skulle inte tacka nej till en flaska eller två under en varm sommardag.



Efter den trevliga starten var det dags att börja med jubileumsölen. Först ut var Eskilstuna Månens Celebration Ale vilket är en upphottad variant av Månens Pale Ale som funnits sedan 2008 med lite modifierade recept. Upplevde Månens Celebration Ale som lättdrucken med en tydlig humlighet, även malt, grape och gräs. Även toner av smör vilket kom av att det var något knas med fatet som våra flaskor kom ifrån. Resten av faten ska inte ha diacetyl vilket är glädjande.



Nästa två öl kom från bröderna Ek i Staffanstorp, allas våra favoriter på Brekeriet. Först fick vi smaka Brekeriet/Man in the Moon Xiyar, en saison sekundärjäst med gurka, ja ni läste rätt. Mig veterligen det första kommersiella svenska gurkölet. Det var riktigt spännande att få prova mitt livs första "gurköl". En riktigt udda öl som både doftade och smakade gurka. Även lite dill, vinäger samt lite brett. Bättre än förväntad men vetetusan om jag skulle kunna dricka en hel flaska ensam då det handlade om en såpass udda skapelse, kanske vänjer man sig? Noterbart är att det var ett rejält jobb att mixa alla dessa gurkor. (bilden lånad från Man in the Moon)





Öl nummer två från Brekeriet var Brekeriet/Man in the Moon Rubus. Mild och frisk med björnbär, hallon, källare, gräs och tydlig brett. Kul var det att höra att de verkligen öst på med björnbär i ölet, mer bär per liter jämfört med bryggeriets moderna klassiker Cassis. Björnbär är inte så fruktigt, alltså behövs det stora mängder. Rubus var det svårt att inte tycka om.



Härnäst fick vi prova en skvätt Beerbliotek Man in the Moon Double IPA. Fint fruktig och bra balanserad. Halten alkohol (8,5%) kändes inte alls. Det roliga med det här ölet är dess relativt låga beska. Ölet var riktigt lättdrucket och gott.

CAP Man in the Moon Vanilla Double Brown innehöll förstås en hel del vanilj både i doft och smak. Fanns även brända malttoner, trä och en lätt kryddighet i finishen. Inte så söt man kanske kan tro utan småtrevlig och balanserad. En stabil öl.

Sist men inte minst fick vi prova Stronzo Man in the Moon 20th Anniversary Imperial Stout. Med Stronzo vet man aldrig vad som väntar, smågalet brukar det vara, inget undantag med det här ölet. Den innehåller hackade dadlar, fikon, plommon och russin som flamberats i 23-årig Ron Zacapa. Sedan har ölet legat och gottat sig fem månader i portvinsfat. Ölet som vi fick prova var specialtappat till flaska för denna provning, enligt uppgift var ölet klart till 98%. Riktigt välsmakande redan nu, söta dadlar, russin, rom och choklad. Även denna lättdrucken trots sina 9%. Lär fungera fint till en lämplig dessert. (bild lånad från Man in the Moon)



Imorgon klockan 18:00 öppnas dörrarna för allmänheten då ovanstående öl liksom de andra jubileumsölen kommer att finnas att smaka. De andra ölen är dessa:

Amager Man in the Moon Bourbon IPA
Beer Here Man in the Moon Eclipse Pils
Dugges Månens Amber Ale
Mikkeller Black Moon
Nögne Man in the Moon Barrel Aged Anniversary Imperial Brown Ale
Nynäshamns Man in the Moon Ekfatslagrad Bötet Barley Wine
Nynäshamns Man in the Moon Ekfatslagrad Dragets Kanal DIPA
Ängö Månens Citrus Weisse

Utöver dessa öl kommer även 6-7 andra öl som aldrig tidigare serverats i Sverige kopplas på. Ölen kommer att kunna köpas i provsmakarglas. En del av ölen kommer att finnas i väldigt små mängder, endast ett fat, andra i lite större volymer. Vidare kommer det att finnas en del gamla maträtter från tidigare menyer, bland annat köttbullar som försvann för typ 10 år sedan. "De gamla rätterna" kommer att finnas på menyn i alla fall april ut. Livemusik, mingel med bryggare och andra representanter, ja det kommer att bli full fart. Det lär bli en kväll att minnas.

Stort tack till Daniel och Eryo för en schysst provning. Sist men inte minst vill jag passa på att säga grattis till 20-åringen.
↧
↧

Öl i Nice

March 24, 2014, 1:50 am
$
0
0
Den gångna helgen tillbringades på egen hand i Nice med en kortare utflykt till Monaco. (mer om det i ett annat inlägg). Inför resan tog det inte så lång tid att komma fram till att Nice inte tycktes vara något Mecka för oss ölälskare. Frågan är om det stämde?

Som alltid då nya städer besöks tar jag en titt på framförallt Ratebeers information om det aktuella resmålet. Den högst rankade ölbutiken i Nice är ett ställe som heter Brune Rousse Houblon, det ligger centralt, inte långtifrån Gare de Nice, det vill säga centralstationen. Det som först slog mig var att öppettiderna var lite udda, 07:45-13:00 och 16:00-20:00. (stängt måndagar)

Det var en liten butik, det stod på en skylt att de skulle ha 300 olika öl. Orkade inte räkna alla men siffran stämde nog rätt väl. En hel del välkända öl från Belgien, Tyskland men även franska, även då från mindre för mig helt okända bryggerier. Tyvärr är min franska obefintlig, detsamma kunde sägas om innehavarens engelska. Ratebeer hade han i alla fall hört talas om, ja så mycket mer än så blev inte sagt. Förstås lite synd då det hade varit kul att veta lite mera om de olika ölen. Nu tog jag bara några stycken mer eller mindre slumpvis, kändes inte rätt att ta fram kameran heller så det blev bara några intetsägande foton med mobilkameran. De sex ölen jag köpte kostade sammanlagt 18,60 EUR.



Senare på kvällen var det dags att besöka den högst rankade baren i Nice, Vini Mundo. Som namnet antyder handlade det mesta om vin men lustigt nog hade de ungefär 10 olika öl från Nøgne Ø. Jag nöjde mig med en Nøgne Ø # 100 (Batch 100). Den är ju alltid lika trevlig att dricka, en spännande hybrid mellan en Barley Wine och DIPA. Flaskan kostade 9 EUR vilket jag tyckte var ett bra pris. Damen som serverade mig talade hygglig engelska så jag var tvungen att fråga henne varför de hade såpass många öl från Nøgne Ø. Anledningen var att det var en vinimportör från Norge som hade haft med sig några flaskor för några år sedan, ägarna till Vini Mundo tyckte om ölen och på den vägen är det. Onekligen en udda upplevelse att hitta såpass många öl från Grimstad på ett och samma ställe i Nice, vem hade kunnat tro det? Tyvärr kan jag inget om vin, men gissningsvis är Vini Mundo ett bra ställe för de som gillar vin då de såg ut att ha mycket att välja mellan.



I övrigt innebar fredagen inget öldrickande på lokal, till kvällsmålet fick jag ge mig och dricka ett glas vin då ölalternativen var Heineken och Leffe Brune, det var inga öl som jag orkade dricka.

Lördagen innebar regn, regn och regn. Det kändes inte så roligt att knalla på stan (förutom utflykten till Monaco). På kvällen lättade det i alla fall och då passade jag på att titta in på ett ställe som heter L'Oxford, den näst högst rankade baren i Nice, beläget i Vieux Nice (Gamla stan). Det handlade om ett väldigt litet ställe med hela fyra fatöl, av dessa provades den mest "exotiska" Delirium Red. Ett glas på 25 cl kostade 4 EUR. En väldigt söt öl som jag inte riktigt blev kompis med.



Nästan vägg i vägg låg De Klomp som stoltserade med hela 13 fatöl, men inget av dem intresserade mig. Noterade bland annat sex olika Grimbergen. Dessutom spelades det så in i bomben hög musik där att bara det fick det att börja snurra runt i skallen, tack men nej tack.

Inser att denna text blir rätt kort, men det finns inte så mycket mer att skriva om öl i Nice. Visst kan man alltid gå in i vanliga matbutiker och hitta mer eller mindre obskyr öl att ticka men inte ens det orkades med. I övrigt är Nice värt att besöka, särskilt om man gillar äldre primadonnor, förlåt damer som vägrar att plocka upp efter sina små söta fyrbenta vänners bombardemang på gator och torg.

Förövrigt var det kul att för en gångs skull åka ensam, särskilt med tanke på hur litet hotellrummet på Mercure Nice Marche Aux Fleurs var. Har man inga problem med små rum kan hotellet rekommenderas då det låg så bra, på promenadavstånd från alla nämnda ställen.


Annars började resan med en klassiker. Innan jag åkte ner hade jag tittat på vilken av de två flygbussarna som gick närmast hotellet, men då biljett till den aktuella bussen skulle köpas fick jag veta att det var strejk. Istället fick det bli en droska. Viva La France!
↧

Öl i Monaco

March 25, 2014, 10:59 pm
$
0
0
Som jag nämnde i det förra inlägget om öl i Nice så blev det även en kortare utflykt till Monaco. Två orsaker till det, dels besöka ett nytt land (nr 53 i ordningen) samt att förstås dricka några öl från det landet.

Från Nice är det mycket enkelt att ta sig till Monaco, tågresan tar ungefär 20 minuter och tågen går ofta. En biljett kostar tur och retur kostar endast 7,60 EUR så inte blir man blåst heller.



Regnet det kom ner från himmelen med bestämdhet trots det blev det lite promenerande främst i hamnområdet där Monacos enda ölställe lämpligt nog var beläget. Stället i fråga är Brasserie de Monaco. Deras öl är vad jag förstått de enda ölen från Furstendömet Monaco som man dricka.



Då jag knallade in vid tolvtiden var jag den enda gästen då de precis öppnat. Eftersom jag inte ätit någon frukost så var jag lite hungrig så det fick bli en riktigt god hamburgare med tillbehör. Till det togs en provbricka med de aktuella fatölen som de hade påkopplade. Tre stycken öl handlade det om, Brasserie de Monaco Blond, Brasserie de Monaco Blanche och Brasserie de Monaco Ambrée.

Hamburgaren var som sagt riktigt god, den kostade 14 EUR. De tre ölen var på vardera 0,12 cl och de kostade 5 EUR. Klart hanterbara priser med andra ord.



I ärlighetens namn var inget av ölen några smaksensationer, godast var Brasserie de Monaco Ambrée. I den fanns det smak av malt, lite nötter, aningen frukt och karamell. Inte så mycket kolsyra och med en lätt munkänsla. Blanche serverades med en citronskiva, första gången som jag råkat ut för ett sådant ofog.

Blev lite förvånad över att de var så mycket personal på stället, men kanske är det mer livat senare på dygnet och framförallt då vädret är varmare? Annars var det ett modernt ställe, rent och fräscht med ett läge som inte var långtifrån ingången till tågstationen. Tar ungefär 10 minuter till fots från det att man lämnar tåget.



Redan nu kan det konstateras att det här året kommer att bli ett bra reseår, Köpenhamn och San Francisco har redan klarats av. Köpenhamn blir det även i maj i samband med CBC. Senare i maj blir det även två nya länder. I juni hägrar ytterligare ett nytt land. Sedan är sommarsemestern på ritbordet och den kommer att bli intressant minst sagt. Lär säkert återkomma med några rader om de respektive resorna.
↧

Kort besök på Malmö Brygghus

March 31, 2014, 1:59 am
$
0
0
I onsdags var det dags att bränna av lite Eurobonuspoäng, en lämplig dagstur hägrade tillsammans med ett par kamrater. Det fick bli Malmö, dels för att äta lunch, röra på fläsket genom att gå omkring lite på stan för att sedan avsluta med ett besök på Malmö Brygghus.

Klockan 09:25 lyfte kärran från Arlanda, 10:30 gick flygbussen från Sturup, 11:10 satt vi på Gyros Pita, stället där man äter den godaste gyrosen som finns att finna i detta rike som en gång i tiden fick namnet Sverige. Jag har sagt det förr och kommer att säga det igen, det finns inte en motsvarighet till suverän gyros. Det är alltid lika svårt att begripa att något så enkelt kan vara så gott, mättande är det också. Att vi inte har en sådant ställe i Stockholm gör mig lika besviken varje gång.



Efter lunchen gick vi till ett närbeläget "irakiskt" bageri och köpte bröd och fetaost. Man vet ju aldrig när man blir hungrig igen så det är alltid bra att hade lite nödproviant. Efter det gick vi ner till Västra hamnen för att studera arkitekturen och de olika husen. Vet inte riktigt vad jag ska tro om det området, kändes lite sterilt även om vissa av husen var riktigt fina. På vintern lär det även vara lite bekymmersamt att hålla tupén på plats.



Nåväl, till det elementära i denna lilla berättelse. Efter att jag vinkat av grabbarna, ja de åkte hem med tidigare flyg, begav jag mig till Malmö Brygghus. 16:00 öppnade de vilket innebar att jag hade ungefär 1,5 timmar på mig innan det var dags att ta flygbussen tillbaka till Sturup.



Som vanligt ett otroligt trevligt besök, så fort man är innanför dörrarna känns det som att vara hemma.



Under besöket fick jag äran att prova ett par öl som skulle ha premiär dagen efter, Nerdbrewing Public Static Lemongrass IPA som är bryggd på Malmö Brygghus tillsammans med Hannes Gruber som vann Sällskapet Maltes hembrygdsfestival 2013 med det ölet. Ölet i fråga var "behagligt", fint drickbar med en touch av citrongräs. Fanns även grapefrukt samt lite ananas. Bitterheten upplevde jag som snäll. Det andra helt nya ölet hade inte ens ett namn men det rörde sig om en pilsner som säkert lär tilltala den stora massan. Jag tyckte att den var ok, mycket lättdrucken med bröd, citrus och lite gräs.



Ett par andra för mig nya öl provades också, Malmö Saison La Charrue vilket är en saison som hade premiär för inte så länge sedan. Torr och uppfriskande, lär fungera alldeles utmärkt under en varm sommardag för det gjorde den även under en småkylig onsdag i slutet av mars. Kul att få dricka en god svensk saison, det är inget som görs dagligen vill jag lova. Malmö Who's Your Pater är en Belgian Strong Ale som jag inte tyckte var så utmärkande. Inte dålig på något sätt men aningen anonym.

Några gamla bekanta hanns det också sägas hej till, Malmö Canned Wheat som det alltid är lika trevlig att dricka. För jäkla bra helt enkelt. Detsamma måste säga om Cacao-Porter som jag tycker bara blir godare och godare för varje gång. Så härliga chokladtoner i den att man som en chokladälskare av rang inte kan bli annat är själaglad.



Ett kort besök det var denna gång men utöver ovanstående fick jag även äran att prova ett par öl direkt från tank. Den mest intressanta av de två smakade mycket äpple med en touch av brett, gissar att det kommer att bli en riktigt intressant öl. Vi får vänta och se.

Stort tack till Anders och Hampus för de goda ölen och trevligt snack. En sak är säker, jag kommer att återkomma.
↧
Search

Ölrating 4000

April 4, 2014, 12:46 am
$
0
0
Då öl nummer 3000 skulle provas i juni 2013 så var det inte vilken öl som helst utan en 3 Fonteinen Framboos. En öl som verkligen är helt magnifik. Tidigare i veckan var det dags att dricka öl nummer 4000, slumpen gjorde att det blev en Skånsk Klassiker från Två Bryggare i Ystad.

Kan inte säga att jag hade några större förhoppningar då jag strax innan mer eller mindre hade spottat ut några klunkar Ysta Tattoo från samma bryggeri. Det ölet var verkligen odrickbart, infekterat och genuint uselt.



Nå, min inställning är att alla öl ska få en seriös chans så även Skånsk Klassiker. Det handlar om en lageröl på 5%. Färgen var klar guld med ett hyfsat stort, fluffigt vitt skum.

Doften var inte upphetsande, gräs, bröd, aningen karamell liksom smör. Skönt nog kändes inte ölet infekterat, något som tyvärr mer eller mindre alltid de öl från Två Bryggare som jag tidigare provat varit. Precis som i doften kände jag vibbar av smör, karamell men även lite gräs, bröd och en viss fruktighet. Absolut inget att skriva hem om men jag slapp i alla fall att vaska. Är det månne ett trendbrott?

2.3/5


↧
↧

Artikel om öl i senaste numret av Scanorama

April 14, 2014, 1:04 am
$
0
0
Bevisen för att intresset för öl hela tiden bara ökar och ökar finner man numera på många olika ställen. I SAS senaste flygmagasin Scanoramaär fem sidor ägnade åt öl, närmare bestämt åt tjeckisk sådan. På en av bilderna syns ett bekant ansikte.


Hoppas att det fortsätter så, för inte kan man väl läsa för lite om öl?




↧

På ölmässa i Göteborg

April 16, 2014, 1:36 am
$
0
0
Egentligen hade jag ingen tanke att åka till Göteborg den gångna helgen men då inget annat av värde stod på agendan så var det lika bra att ta en tur. Förutom mässan i Nacka har jag bara besökt mässan i Malmö (förra året) så det var förstås kul med något nytt. Att jag inte varit i Göteborg på en "ölresa" sedan den smått legendariska ölbloggarträffen 2009 bidrog också till att det kändes helt rätt att åka till rikets näst största stad.



En Öl & Whiskymässa arrangerades för första gången 2013, en mässa som fick utstå mycket kritik. Det såldes bland annat fler förköpsbiljetter än vad de kunde ta in vilket medförde långa köer för att komma in och hämta ut glas. Det rådde trängsel och allmän villervalla. Nå, de flesta brukar lära sig av sina misstag så jag måste säga att jag inte var orolig över årets mässa, det hela skulle säkert flyta på bra. På den officiella hemsidan erkände arrangörerna att mässan år 2013 inte var optimalt arrangerad, något som bidrog till att jag kände tillförsikt.

Mässan pågick under tre dagar, torsdag, fredag och lördag. Jag hade köpt en biljett till fredagen, 14-23. Biljetterna såldes med olika insläppstider vilket jag tycker är smart, det gör att köerna blir kortare. Då jag anlände till Svenska Mässan 13:45 var den inga köer överhuvudtaget, det var bara att knalla in och hämta sitt glas. Biljetten kostade 230 och i priset ingick ett ölglas och ett whiskyglas.



Nu besökte jag inte mässan 2013 men enligt uppgift var lokalerna dubbelt så stora, 9000 kvadratmeter. Det var luftigt och hur lugnt som helst vid tvåtiden på fredagen, på eftermiddagen fylldes det på med fler besökare och senare på kvällen var det betydligt mer livligt även om det aldrig blev några direkta köer vid några av utställarna som jag besökte. Sammanlagt besöktes mässan av 16000 besökare med flest sådana på lördagen.

Antalet utställare var 130, både gamla bekanta och nya sådana. Ungefär 25 av utställarna var småbryggerier, några av dessa var helt nya för mig. Tycker att det var en trevlig blandning av stort och smått, kändes som att alla fick lika stor uppmärksamhet av arrangörerna även om vissa utställare förstås alltid har en bättre placering i lokalerna en andra, det går ju inte att komma ifrån det faktum.

Även om mässan i Göteborg än så länge är betydligt mindre än den i Nacka så insåg jag att det skulle vara en omöjlighet att hinna med "allt". Hade inga direkta planer på vad som skulle provas utan tog det som det kom.

Började med att besöka Elixir Wine:s monter där jag provade några öl. En av dessa var Stronzo Mr. Papsø's Sticky Rye - Bourbon Barrel Aged, en potent Imperial Stout med mycket smak och doft. Det intressanta med den är dock att den är en i raden av öl där etiketten inte godkänts av Systembolaget. Byråkraterna anser inte att etiketten är "måttfull". 




Nu ska jag inte gå in på politik men ibland undrar man verkligen vilka det är som sitter och ägnar sina arbetsdagar åt liknande petitesser?  

Ett kortare besök  blev det även hos det Göteborgsbaserade bryggeriet All In Brewing:s monter. Två öl provade jag där, All In Brewing / Dugges Musikhjälpen IPA vilket är en öl som bryggdes som en del av Musikhjälpen 2013 för att främja alla tjejers rätt att överleva sin graviditet. Ölet var sympatiskt, väldigt humligt med mycket apelsin, mandarin och grapefrukt. En öl som var ännu godare var All In Brewing Midnight At Noon vilket är en fint balanserad Black IPA. Mixen av framförallt kaffe och humle tyckte jag mycket om. 



Efter detta var det dags att rikta in kompassen mot tre skånska utställare, jag började hos Constant Companion, grundat 2013. De importerar riktigt intressanta öl som är så långt ifrån "stor stark" som man kan komma. Jag hade den stora glädjen att bland annat få prova tre japansk/belgiska lambic från OWA Brewery SPRL. Ölen är framtagna av japanen Leo Imai som är bosatt i Belgien. Att mannen bakom ölen är från Japan inser man direkt då man tittar på de riktigt vackra etiketterna, japaner älskar fina etiketter och omslag. 



Jag hade ingen aning vad som väntade, började i alla fall med OWA Ume Lambic, vilket är en plommonlambic. Måste direkt erkänna att jag hade problem med att beskriva både dofterna och smakerna då ölet var riktigt speciellt. Det var inte alltför syrligt. Lite bär tyckte jag mig känna liksom plommon och något som påminde om gräs. En riktigt unik dryck som var god om än inte magnifik. Kanske är det godare nästa gång som jag provar det? Ölet kommer till Systembolaget 2/5 så då lär det bli ett köp då jag hemskt gärna vill prova ölet igen.   

Nummer två blev OWA Yuzu Lambic, Yuzu är en östasiatisk citrusfrukt. Mig veterligen var det första gången som jag smakade något som innehöll Yuzu. Gott det var det, smaken var frisk med mycket yuzu, det vill säga citron. Påminde starkt om pastiller som man kunde köpa på Finlandsbåtarna på 1980-talet, tyvärr har jag glömt vad själva godiset hette. Kände även en del lime och funk. Tycker även att ölet var syrligare än Ume. Udda och kul öl. 

Sist men inte minst provades OWA Sakura Lambic. I ölet har det använts körsbärsblomma, en av Japans nationalsymboler. Om de två ovanstående ölen överraskade så gjorde Sakura det ytterligare ett par steg, hade verkligen inte väntat mig att ölet skulle dofta och smaka så mycket "jul". Särskilt var det en massa kanel och andra vagare kryddor. Verkligen en kul och udda upplevelse. 

Min favorit av de tre "japanska"ölen var trots allt OWA Yuzu Lambic då jag tycker att  den var den friskaste och mest drickbara av de tre. Det är bara att hålla utkik efter dessa öl, tycker verkligen att alla intresserade ska ta chansen och prova dem.  



Lämpligt nog var Brekeriet och Constant Companion placerade bredvid varandra, det krävdes inte mer än några steg så var nosen placerad framför deras intressanta monter. Brekeriet måste alla som ens är lite ölintresserade vid det här laget ha hört talas om. De tre skånska bröderna har levererat intressanta och i de flesta fallen riktigt högklassiga öl i snart två års tid. I Göteborg hade jag lyckan att få smaka kanske den godaste hittills, Brekeriet Blondette vilket är en riktigt uppfriskande och fint syrlig öl. Ölet är en skön symbios av äpplen, citrus, ek, hö, funk och syrlighet. Helt enkelt toppenbra! Misstänker att jag inte är ensam om att vara ytterst nyfiken på de sju helt nya ölen som Brekeriet kommer att ha med sig till CBC som väntar om drygt två veckor. 



Riktigt nöjd efter detta knallade jag över till Malmö Brygghus sköna monter där det var en mängd törstiga själar. Som vanligt hade de med sig många öl, denna gången provade jag bara de två som var nya för mig,  Malmö Automatic Pale Ale och Malmö Fader Franssons American Burley Wayne. Förstnämnda ölet var den godaste, den var sådär skönt lättdrucken men ändå med en hel del karaktär, kan tänka mig att den fungerar alldeles förträffligt som en perfekt törstsläckare under varmare dagar. Citrus, mango och ananas noterades liksom lite hö och småkakor. Återigen går det inte annat än att jubla inombords över dessa skåningar som bidrar med så mycket till Öl-Sverige.




Tiden den går snabbt då man har kul, hos Mohawk provades en skvätt av de fyra nya ölen Small Batch-serien. Tycker att Mohawk Small Batch Sincere Saison var den mest intressanta och godaste av de fyra. Rätt bitter och torr med behagliga toner av frukt, lite kryddor och en lätt funkighet.




Öl från Qvänum Mat & Malt stöter jag inte på ofta. I Göteborg provades två nya, Qvänum Svea och Qvänum Skördeöl.  Den mest intressanta av dessa två var Svea. Söt med en lätt munkänsla. Lite funk, vete, citrus, bröd och humle. En småtrevlig öl i all sin enkelhet. 

Brewery International hade med sig några varianter av FiftyFifty Eclipse som jag helt missade att prova. Nåväl, det är ju bara att åka till Kalifornien så är problemet löst. Istället drack jag ett stycke samarbetsöl mellan Lervig och Nøgne som heter We Love Wheat. I ärlighetens namn är inte det det godaste ölet som de två bryggerierna producerat. Söt med en del alkohol, jäst, malt, frukt samt svaga kryddor. Godare var Ugly Duck Hop Devil som var en rejält humlad skapelse.



Då jag hade saker att uträtta på lördagen så kände jag att det började bli dags att runda av, innan jag gjorde det fick det allt bli ett besök i den snyggaste montern av dem alla, Stigbergets Bryggeri. Hade aldrig tidigare druckit något från dem så passade förstås på att prova alla fem som de hade med sig till mässan.



Godast var Stigbergets Endless Summer Ale - Amarillo Single Hop som var frisk och fräsch med mango, citrus och apelsin. Även hö och lite småkakor noterades. Lättdrucken och inte så bitter.

Slutforceringen innebar några öl från Rådanäs Bryggeri, Oceanbryggeriet, Beerbliotek innan jag återvände till Constant Companion:s monter där en sista öl dracks, LoverBeer BeerBera vilket är en italiensk suröl. Torr och vinös och fint balanserad. Smak och doft av druvor, funk, vinäger och lite bär. Ännu ett intressant bryggeri att dricka öl från igen, javisst är det så.



En riktigt trevlig mässa var det, en dag var egentligen för lite, men bättre än ingenting. Inser i efterhand att jag helt missade att besöka exempelvis Belgoklubbens monter. Skönt nog var stämningen god, såg inga som helst "incidenter" utan alla tycktes sköta sig väl. Kul med en välarrangerad mässa.

Med tanke på de stora lokalerna finns det möjlighet att bygga ut mässan med flera utställare nästa år. Det ska bli riktigt kul att se hur det hela utvecklar sig. Jag är inte omöjlig så kan mycket väl tänka mig att återvända 2015.

CBC är nästa ölspektakel som ska besökas, 2/5 börjar det så det är inte så många dagar kvar.

 
↧

Några besökta pubar i Göteborg

April 17, 2014, 7:58 pm
$
0
0
Efter de sedvanliga morgonbestyren togs spårvagnen till Hemköp Majorna med syftet att köpa några folköl. Tycker att det är trevligt att det numera går att köpa lite mer intressanta folköl i våra matbutiker även om jag gärna skulle se att det fanns betydligt fler olika sorter.



När det var gjort var det dags för lunch och därefter en promenad från det i Nordstan belägna hotellet. Målet med spatserturen var Andra Långgatan där flertalet pilsnerpang är belägna. Nu fanns det inte tid att besöka alla utan det fick bli två, började med en plats som jag aldrig tidigare besökt, Ölstugan 1892 Tullen.



Ölstugan 1892 Tullen var ett ställe som jag direkt blev förtjust i, lokalen var inte överdrivet stor men under besöket fanns det gott om plats för alla. Åt ingenting men maten den såg schysst ut och dessutom till rimliga priser. Det roliga med Tullen är att de bara har svenska öl, hur många olika vet jag inte men det fanns en hel del. Var förstås tvungen att prova en Oceanbryggeriet Ölstugan Tullen Red Ale, en öl som var helt ok. Karamell, bröd, frukt och lite vibbar av bär. Inga krusiduller utan det var bara att hälla i sig. Ett par flaskor beställdes också, Rådanäs California Common och Beerbliotek Smoked Porter. Habila öl bägge två utan att vara spektakulära. Ölstugan 1892 Tullen besöker jag gärna igen, det är svårt att inte tycka om stället.



På andra sidan gatan ligger The Rover, en bar som jag besökt en gång tidigare men det är såpass länge sedan som 2009. Måste säga att jag inte kände igen mig, kanske har stället renoverats eller så har jag en begynnande alzeimers, vem vet?



The Rover är också det ett ställe som man inte kan annat än tycka om direkt efter att man klivit innanför tröskeln. 32 kranar och ett antal flaskor. Utbudet på tapp var varierat, både svenska och utländska öl. Servicen var vänlig, snabb och kunnig. Priserna lägre jämfört med Stockholm, ja så är det nästan alltid ute i landet. Precis som på Ölstugan 1892 Tullen var det lugnt på The Rover, klockan var bara tidig eftermiddag så det förklarar nog saken. Sedan pågick det som bekant även en ölmässa i Göteborg.



Efter att ha scannat av fatutbudet valde jag en Struise Weltfreude vilket är en relativt lätt suröl med olika bär, fatlagrad, 4% alkohol. En smått förtjusande öl som var riktigt smakrik med mycket bär. Lätt kropp och med en torr avslutning. Riktigt uppfriskande och lite av en optimal törstsläckare. Då andra åtaganden väntade på eftermiddagen blev det bara en öl till, Ocean Scary Gary Pale Ale. Det var en snäll ale med småkakor, grapefrukt, karamell och malt. Lättdrucken och medelbitter. Helt ok.



Senare på aftonen var det dags för kvällsvard och aftonbön tänkte jag skriva men det sistnämnda stämmer förstås inte, däremot fick levern ytterligare lite stimulans. Platsen för kvällen var Ölrepubliken, ett ställe som jag aldrig tidigare besökt. I samma lokaler huserade tidigare Delirium Café, det besöktes 2009. Det var mycket folk och ganska stimmigt men ett bord för två ficks tämligen omgående. Kvällsmåltiden bestod av en oväntat god torskrygg, alltid positivt då man kan äta god mat på en pub.



Ölmässigt togs det lugnt, men en purfärsk Omnipollo Astral Amarillo/Simcoe kunde jag inte motstå. Mycket färsk humle i den, fina toner av ananas, citrus och mango. Bitter men inte överdrivet sådan. Alkoholen väl dold. Riktigt bra som det mesta från Omnipollo.



En flaska De Molen Haver & Gort blev det också. Den har jag stiftat bekantskap med tidigare.

Kan inte tänka mig att det ska behöva dröja fem år till nästa lilla pubrunda i Göteborg. Förra lördagen gav helt klart mersmak. Inte blir det sämre av att staden numera har så många bra och intressanta lokala bryggerier.

Måste avsluta med en visa av Cornelis dock sjungen av "Rolletrubadur".
↧

Köpenhamn, torsdag 1/5. Mikkeller Friends.

May 8, 2014, 7:40 am
$
0
0
Torsdag 1/5 var det för tredje året i rad läge att flyga ner till Köpenhamn för att besöka Copenhagen Beer Celebration, CBC. Denna gången var varken Eddan eller Eirik  med som följeslagare men då jag börjar så smått känna mig vuxen var det inga som helst problem att på egen hand rutinmässigt ta metron till Frederiksberg och knalla 200 meter till det något slitna Radisson Blu Falconer Hotel.

Efter att ha klarat av incheckningen (gjorde det via webben), handlat lite tilltugg till rummet och käkat en sen lunch (klockan var runt 16) knallade jag iväg till Mikkeller & Friends, en promenad som för mig tar 23 minuter.

Väl framme på Mikkeller & Friends började jag i deras bottle shop, några flaskor inhandlades, bland annat en FiftyFifty Imperial Stout Eclipse. (återstår att ta reda på vilken variant) Precis som tidigare skulle det underlätta om shopen hade korgar i vilka vi kunder kunde lägga de flaskor som vi ämnar köpa. Butiken är liten så då det är mycket folk finns det alltid en risk att tappa en flaska, vilket förstås vore ytterst trist.



Vid ett av borden satt ett gäng bekanta från Stockholmstrakten, bland annat Johan och Tom (Fajanen). De hade anlänt en dag tidigare och hunnit med att redan dricka en hel del kul öl, bland annat tunga pjäser från Three Floyds vilket de gladeligen meddelade mig. Jaja, man kan inte vara med överallt även om några droppar av de ölen gärna hade fått hamna i min mage. En gäng bekanta Uppsalabor som var på SF Beer Week i fabruari fanns också på plats. Det är skönt att veta att man inte är ensam om att vara något ölintresserad.



Föga förvånande var det nästan fullsatt på Mikkeller & Friends, men då personalen är duktig tog det aldrig någon lång tid att få beställa det man ville. Under besöket drack jag en del som tidigare provats men även några nya öl. Till de nya hörde ett par från Cigar City, Invasion Pale Ale och Florida Cracker White Ale. Av dessa två tyckte jag att den sistnämnda var den godaste. Uppfriskande med bland annat ananas och vete. Utan att överdriva alltför mycket vill jag påstå att ölet säkerligen skulle fungera alldeles förträffligt under en varm sommardag, kändes verkligen som en stabil törstsläckare.

Kvällens godaste och mest potenta pjäs var utan tvekan Mikkeller Black (Grand Marnier Edition). En kolsvart öl på hela 21%. Alkoholen var riktigt väl kamouflerad och ölet kändes inte så tungt som jag trodde. Det var förstås sött med mycket mörk choklad men även något som påminde om vindruvor. En fin öl att småsmutta på.



Inledningen i Köpenhamn blev synnerligen civiliserad, inte ens salongsberusad var jag då jag sa adjö till grabbarna och gick tillbaka till hotellet. Nästa dag klockan 10:00 var det dags för det första passet på CBC 2014. Javisst, det kommer ett inlägg om det senare.
↧
↧

Köpenhamn fredag 2/5. CBC och Stella 5.

May 12, 2014, 6:43 am
$
0
0
Då var det äntligen fredag 2/5, vilket innebar att det var dags för CBC 2014. En nyhet i år var att det handlade om fyra pass, två på fredagen och två på lördagen. 10:00-14:30 och 15:30-20:00 var tiderna för dessa.



Runt 09:00 lämnade jag hotellet och gick iväg mot Sparta Hallen där ölfestivalen skulle hållas. Vädret var soligt och fint så bensträckaren på 45 minuter var riktigt skön. När jag kom fram var det en rätt lång kö men jag måste ha halkat på något då jag råkade hamna bredvid Balder och M2 som stod långt framme i kön. Bara att erkänna att det inte var så snyggt gjort men ibland kan man känna sig som en kines. (ni som varit i Kina vet att kineser generellt sätt inte är så pigga på att köa)

Efter att ha hämtat ut det rosa bandet (inträde till alla fyra pass på CBC) var det inte många minuter kvar tills portarna öppnades och det var dags att börja smaka en öl eller två.



Lustigt nog var öl nummer ett den allra godaste under hela CBC tillsammans med en annan som dracks på lördagen. Ölets namn Cigar City Hunahpu's Imperial Stout - Double Barrel Aged. En otroligt elegant och smakrik öl som var något utöver det vanliga. Kan inte tänka mig att en Imperial Stout kan bli så mycket godare. 4.7/5 fick den i betyg på Ratebeer vilket gör att den hamnade på min topp-10 lista. (har satt betyg på drygt 4200 öl)

Såhär i efterhand är det kul att titta på de fem första ölen som jag drack, det är sannerligen inte vardagsmat att dricka sådana öl inom loppet av 30 minuter:

Cigar City Hunahpu's Imperial Stout - Double Barrel Aged
Three Floyds Dark Lord Russian Imperial Stout (Bourbon Vanilla Bean)
Westbrook Bourbon Barrel  - Aged Siberian Black Magic Panther
Mikkeller Spontantripleblueberry
Mikkeller George vs. Kolsvart vs. Raspberry Jam

Snacka om rivstart och en härlig start på dagen, i en normal värld hade de fem ölen räckt under en hel dag men ölfestivaler är ölfestivaler så det blir nästan lite industriellt med intagandet av öl. Av bara farten provades Prairie Artisan Ales Bomb!, Brekeriet Saison Sauvage, Funky Buddha Last Snow Porter, B. Nektar Zombie Killer med flera. Sistnämnda var en en typ av mjöd som jag inte provat tidigare, inte så överdrivet söt med nästan bara en massa honung utan det fanns även friska äpplen och lite syrliga körsbär. Helt klart en intressant mjöd. Måste även nämna Boneyard Notorious IPA3 som utan tvekan hör till de allra godaste dubbelipor som jag haft äran att prova. Frisk och fruktig med en massa härligheter i form av ananas, mango, grape m.m. En sann lycka att bekanta sig med sådana öl.



Jämfört med de två tidigare CBC upplevde jag att det var mer folk än "vanligt" på fredagen, särskilt då under det första passet som var ganska livligt. Det hela rullade dock på, några direkta köer handlade det aldrig om förutom hos Cigar City och Three Floyds då de släppte ovannämnda tunga pjäser. Jag har ett bra minne för ansikten så det var kul att se andra obekanta människor som också varit på de två tidigare upplagorna av CBC. Föga förvånande kändes det ibland som att det var fler svenskar än danskar i hallen, särskilt då under lördagen då det vimlande av profiler.



Matmässigt tycker jag att det var bättre än tidigare åren, särskilt förtjust blev jag i Casual Street Foods hamburgare med sidfläsk. Löjligt gott och smått genialt på en ölfestival. Under de två dagarna åt jag tre sådana, hade gärna smällt i mig ytterligare 10 men hur skulle det ha sett ut?



71 nya öl liksom några gamla favoriter hann jag med dag ett på CBC. När det återstod ett par timmar av fredagens andra pass var det läge att bege sig mot Mikkeller & Friends där några kamrater som inte var på CBC satt och väntade.

Föga förvånande var det mer eller mindre packat med folk en fredagkväll på Mikkeller & Friends men det fanns en sittplats åt mig vilket förstås var skönt. En öl som gjorde stort intryck på mig var en Black IPA med namnet Surly Blakkr. Väldigt fint balanserad och mycket drickbart. Fint rostad och med fina dofter och smaker av grape, ananas, lakrits och lite kaffe. Det är den godaste inom den genren som jag hittills druckit.

Kvällen på Mikkeller & Friends var bra, när det började bli läge att avrunda fick jag den synnerligen briljanta idén att gå fram till baren och beställa en flaska Mikkeller Festival Special Edition 2014 - Stella 5. En Imperial Stout med havtorn. Flaskan på 1,5 liter och alkoholhalt på 16%. Perfekt öl att dela på 2,5 person efter en lång dag på CBC.



I ärlighetens namn kan jag erkänna att Stellan gav mig en rejält orolig mage och en magnifik huvudvärk vilket gjorde att jag försov mig fint nästa dag. Något liknande har inte hänt på flera år men nu var det alltså dags.

Nästa inlägg kommer att handla om lördagens något försenade äventyr på CBC.

↧

Köpenhamn lördag 3/5. CBC, sliten och Atrial Rubicite.

May 18, 2014, 11:09 am
$
0
0
Som jag nämnde i mitt förra inlägg slutade fredagen med alldeles för mycket innanför västen, nattsömnen påverkades menligt och lördagens start blev i högsta grad försenad. På CBC öppnades portarna klockan 10:00 men jag orkade inte dit tidigare än vid 13-tiden. Hade jag inte betalat för samtliga pass så hade jag med största sannolikhet inte gått på lördagens första dito.



Ibland är det bra tur att man inte kan se sig själv då jag förmodligen såg ut som en vandrande vålnad då jag pliktskyldigast tog några smakprover innan det var dags för en timmas vila innan eftermiddagspasset. Den godaste ölen som jag trots allt lyckades få i mig under förmiddagspasset var Brekeriet Kombucha. Enligt mig den bästa av de sju nya ölen som Brekeriet hade med sig till CBC. Härligt balanserad och frisk med en fin syrlighet liksom citrus, druvor, jäst, gräs och grapefrukt. Synnerligen drickvänlig.



Efter att ha ätit lunch och vilat ute i solen var humöret betydligt bättre och orken till att trots allt prova öl nästan blivit normalt var det bara att tuta och köra. Av de 48 öl som provades på lördagen var de allra flesta klart godkända, en som var betydligt godare än så var Jester King Atrial Rubicite, vilket är en Sour Ale med hallon. En alldeles magnifik öl, helt suveränt god med en massa härliga hallon i både doft och smak. Fantastiskt uppfriskande och med en härlig syrlighet. Precis som Cigar City Hunahpu's Imperial Stout - Double Barrel Aged belönades ölet med 4.7/5. Det är faktiskt rätt stort att av de 119 ölen som provades på CBC hamnade två av dem på min alla tiders topp-10.

En annan öl som jag njöt av var Mikkeller X Imperial Stout Cake Edition, söt med choklad, kakor, kola och lakrits. Munkänslan var skönt krämig. En riktigt seriös dessertöl.



Inför CBC var jag väldigt nyfiken på Närkes nya variant av Stormaktsporter, Ragnarök. Dålig var den absolut inte men lite väl mycket torv, rök och Islaywhisky för ett högre betyg.

Det är svårt att jämföra de tre olika årgångarna av CBC, från första året 2012 går det inte undvika att tänka på vagnen som Struise hade med sig, det var verkligen en höjdpunkt. Förra året hade en hel del av barnsjukdomarna fixats till. I år tycker jag att det fungerade bättre med maten, det var fanns bättre möjligheter till att skölja glas. För egen del upplevde jag inga direkta köer till toaletterna även om jag läst om folk som tyckte att köerna bitvis var lite väl långa. I år kändes det som att det var fler riktigt seriösa ölnördar på plats då det var väldigt många som satt och tickade samtliga öl mer eller mindre industriellt. För egen del satt jag inte mer än 30-40 minuter under de fyra passen, tycker helt klart att det är roligare att gå runt i salongen. Men men, alla har vi olika vägar till lyckan, det måste förstås respekteras. En sak som var nytt för i år och riktigt bra var en karta som visade var de olika bryggerierna var placerade, det är något som jag saknade under de två första årgångarna.

En annan iakttagelse är att nästan alla amerikanska bryggare har skägg och tatueringar. Inget ont om det, men själv kan jag inte skaffa mig ens en liten tatuering för då blir jag inte insläppt på japanska badhus vilket förstås vore ytterst beklagligt nästa gång Japan ska besökas.



Tycker även att några av dessa amerikanska bryggare var lite sega på att servera, istället stod de och snackade med folk i grannens monter eller med folk som satt i deras egna monter. Lite bättre lyhördhet mot oss gäster som trots allt betalat en god slant hade i vissa fall kunna vara fint. Eller så kanske det bara var jag som var ivrig? De mest populära bryggerierna som t ex Three Floyds måste haft det lättjobbat då deras öl tog slut redan före halvtid på flera av passen. Själv missade jag några öl som jag gärna provat men samtidigt har jag full förståelse för att ölen kan ta slut. Men i det stora hela var CBC 2014 ett riktigt fint kalas för oss ölnördar även om jag personligen tröttnade lite på alla dessa Berliner Weisse och Gose som många bryggerier hade med sig. Ett tag kom jag på mig själv att sukta efter en riktigt god tysk veteöl men det var förstås lite fel forum för det.

CBC 2015, jodå, det känns givet att medverka på.


↧
Search

Mikkelleröl ombord på SAS

May 28, 2014, 1:22 am
$
0
0
De som läser eller har läst min blogg har säkert noterat att jag då och då beger mig ut på en resa. Länge har jag varit bekymrad över flygbolagens tråkiga öl, finns en del ljusglimtar som exempelvis Lufthansa som brukar servera perfekt upphällda veteöl men då endast i Lufthansa First Class på långlinjerna.

För egen del flyger jag för det mesta med SAS, på SAS finns nästan alltid bara vanliga Carlsberg, en öl som jag helst inte dricker. Länge har jag drömt/fantiserat om att Mikkeller ska ta fram en egen öl till SAS, har flera gånger nämnt det ombord och till min stora glädje blir det nu verklighet!



Snart kommer Sky-High Wit finnas ombord på SAS, frågan är bara på vilka flighter? Man kan bara hoppas att de gäller samtliga flighter och att det inte bara sker under en begränsad period. I nästa vecka ska jag flyga på måndag, tisdag och lördag, får se om det redan då finns att få tag på.

Kan inte annat än säga grattis till detta giftermål, hur kul som helst! Burkarna är dessutom riktigt snygga, de påminner om SAS äldre målningar.
↧

Öl i Sarajevo

May 29, 2014, 7:56 pm
$
0
0
För en vecka sedan var det dags att bege sig ut till Arlanda ännu en gång för att med Air Serbia flyga via Belgrad till Sarajevo. Sarajevo är en stad som jag länge velat besöka så det kändes verkligen fint att äntligen komma dit. Inför resan hade jag förstås troget läst om olika ölställen i staden och det tog inte många minuter att inse att de var få.

På Ratebeer finns bara ett ställe inlagt, Pivnica HS. Det är ett bryggeri med tillhörande stor ölhall av klassisk typ där de flesta av deras öl samt mat serveras för den intresserade. Lämpligt nog låg Pivnica HS en kort promenad från vårt hotell i Sarajevos gamla stad.



När vi kom dit kring 18:00 på fredagkvällen var där bara ett par andra gäster. När vi lämnade efter ett par timmar var det några fler besökare men det var långt ifrån fullsatt. Servicen var vänlig och resonabelt snabb.



Under vårt besök hade de sju olika öl att erbjuda, av dessa provades tre. Först ut en Sarajevsko Tamno vilket är en dunkel. Mitt livs första öl från Bosnien var en positiv överraskning med choklad, lätt rostad malt, lite kola och frukt. 3,50 BAM kostade en halvliter, det motsvarar 16 SEK. Förstås löjligt billigt för en svensk men i efterhand har jag förstått att stället var dyrt för att vara Sarajevo.



Ett par till öl provades, en filtrerad respektive ofiltrerad Sarajevsko Svijetlo. Bägge två vanliga småtrista lageröl men bägge gick i alla fall att dricka.



Två öl var, två rejäla bitar kött, två efterrätter samt två kaffe kostade med dricks runt 400 svenska kronor, det vore synd att klaga.

På andra sidan gatan från hotellet låg City Pub vilket är ett ställe som tycktes tilltala en påtagligt yngre publik jämfört med Pivnica HS. Förutom en drös andra drycker hade de runt 15 olika öl. Staropramen, Becks med flera. Verkligen inget intressant ställe ölmässigt annat än att det var skönt att sätta sig ner och fukta strupen då det var rejält varmt i Sarajevo.



Utöver ovanstående två ställen hittades inga andra ställen som inte bjöd på annat än några vanliga, ljusa eurolager, både inhemska och utländska. Till hotellrummet köptes ett par buteljer, Sarajevsko 0% och Sarajevsko Radler. Förstnämnda var förstås tunn och trist, så trist att det inte ens fanns någon ork att dricka upp. Sarajevsko Radler påminde ganska mycket om 7 Up fast med en touch av "vuxendricka". I mitt tyckte hyfsat läskande.



Slutsatsen är att till Sarajevo åker man inte för att dricka öl i världsklass, under vistelsen funderade jag över när invånarna och besökare får möjlighet att dricka en IPA eller liknande på något av stadens ställen. Utan att veta så känns det som att det fortfarande kan dröja.

Bortser man från öl så är Sarajevo verkligen värt ett besök, staden är lagom stor och ligger vackert med berg runt om. Det mesta i absoluta centrum var renoverat och människorna vänliga och "moderna". Inga konstigheter utan det kändes som att besöka vilken annan stad som helst. Maten var riktigt bra. Att sedan priserna är minst sagt humana gör inte saken sämre. Det är inte så att jag vill återvända på direkten men ett framtida återbesök är inte alls otänkbart, vi får se.


↧
↧

Öl i Belgrad

June 1, 2014, 10:48 pm
$
0
0
Efter ett par dagar i Sarajevo var det dags att flyga till Belgrad, en flight som tog ungefär 40 minuter. Belgrad hade jag hört en hel del om, staden var bland annat känd för ett livligt nattliv, något som dock har mattats på senare år då myndigheterna har infört restriktioner vad gäller öppettider på nattklubbar och liknande ställen.



Nu är inte jag någon nattklubbsmänniska utan i vanlig ordning var det öl som stod i fokus. Vi anlände till Belgrad sent på söndagseftermiddagen. Efter att ha checkat in på trevliga Hotel Excelsior var det hög tid för mat. Zlatno Burence är en restaurang som inte låg alltför många minuter från hotellet, de serverar serbisk husmanskost. Givetvis hade de även några öl.



Måste säga att maten var riktigt bra, för motsvarande 70 svenska kronor fick man följande: soppa, sallad, tallrik med "serbiska specialiteter", bröd och sist men inte minst cevapcici. Utan att rodna alltför mycket vill jag hävda att jag kan äta mycket men i det här fallet var det bara att ge upp, det var så mycket mat att jag bara häpnade. Ölen de kostade ungefär 10 kronor för en halvliter, två stycken lyckades jag klämma i mig. Först en Zajecarsko Svetlo Pivo och sedan en Weifert Tamno.



Förstnämnda var en typisk ljus lager som trots allt var ok i den varma kvällen. Weifert Tamno var intressantare, en Schwarzbier som hade choklad, kaffe, lätt rostad malt och lite kola. En aning frukt tyckte jag mig också känna. En skönt avslappnad öl som jag gärna hade köpt med mig hem några stycken av. Serbien är civiliserat land då det mesta är stängt på söndagar så några öl till hotellrummet inhandlades inte utan det fick vänta till måndagen. Zlatno Burence är ett avslappnat ställe som jag inte kan annat är hjärtligt tipsa om. Den äldre damen som serverade oss kunde ingen engelska men hon kändes verkligen som en mormor eller farmor, bättre kan det inte bli.

Efter en god nattsömn i det skönt svala rummet inleddes måndagen med frukost och sedan lite lätt sightseeing där vi tittade på Belgrade Fortress med anor från 500-talet och platsen där floderna Sava och Danube möttes. Sådana övningar ger förstås följder, man blir törstig. Ett ställe som låg riktigt nära hotellet var Soljica Cafe. Några inhemska öl hade de inte däremot fyra från BrewDog och tre från Mikkeller, något som är helt unikt för Belgrad. Jag nöjde mig med att dricka en Vesterbro Pilsner som kändes som en otrolig humlebomb efter att i några dagar mestadels bara provat ljusa lageröl. För att vara Belgrad var ölen dyra då de alla kostade mellan 20-25 SEK.



Lite senare på eftermiddagen besöktes The Black Turtle Pub, de har fyra olika ställen i Belgrad men vi valde den som låg närmast hotellet. För att komma till bardelen fick man passera restaurangdelen. Stället var inte så stort men det intressanta var att de hade några egna öl. Började med att beställa en The Black Turtle Blueberry vilken tyvärr var en vanlig lageröl med tillsatt blåbärssaft. Tydligen ska de även ha en "riktig" blåbärsöl men då enbart under Belgrads ölfestival. Hybriddrycken som serverades på puben räknades inte. Nå, hur som helst så var det en rätt läskande dryck som verkligen smakade mycket blåbär.



Vad gäller öl hade de tre olika på fat, The Black Turtle Svetlo, The Black Turtle Tamno och The Black Turtle Indian Pale Ale. En serbisk IPA lätt förstås spännande men tyvärr var det ingen höjdare. Konstig och lätt syrlig med bröd, gräs och örter. Någon humle lyckades jag knappt känna. Svetlo var en sådan där ljus lageröl, däremot var Tamno stabil dunkel. Ölen på The Black Turtle Pub var alltså inga fantastiska skapelser men initiativet att ha egna öl måste förstås hyllas. Vem vet vad de har att erbjuda om några år? Något som är värt att påminna om är att precis som i Sarajevo är det mer eller mindre fritt fram att röka bäst man vill, bartendern på The Black Turtle Pub rökte mest hela tiden.

Fler ställen än ovanstående hanns inte med denna gång. I kiosker/matbutiker fanns det några öl att köpa, det blev ett par buteljer, fanns ingen ork till mer "tickande" denna gången. Ölen var billiga, mellan 4-8 kronor för en flaska. Överhuvudtaget var Belgrad synnerligen prisvärt. På 2,5 dagar spenderas på två personer motsvarande 500 kronor och då snålade vi inte med varken mat eller dryck.



En sista ny öl blev det dock på flighten mellan Belgrad och Arlanda. På trevliga Air Serbia ingår både mat och dryck i biljettpriset, en Jelen Pivo fick äran att bli det sista ölet på resan. En drickbar om än tråkig öl med lite citrus, bröd, gräs samt spår av kokta grönsaker.


Numera börjar jag bli hyfsat resvan, lustigt nog är det ytterst få ställen* som jag besökt som jag inte skulle vilja rekommendera andra att besöka, Belgrad inget undantag. Det är en avslappnad stad med många stora parker, man slipper jaga "sevärdheter", maten god och billigt, damerna snygga tänkte jag skriva och ölen trots allt drickbara.

 *Efter att ha tänkt efter lite så finns det några städer som jag inte har bråttom att besöka igen. Caracas kändes inte helt säkert, Kairo var smutsigt och jobbigt kaotiskt, Minsk kändes bara allmänt bisarrt. Till skaran måste även Baku läggas även om det på många sätt var en unik reseupplevelse.
↧

Öl i Aten

June 13, 2014, 12:11 am
$
0
0
I lördags var det dags för ännu en resa, denna gången till Aten tillsammans med fyra goda vänner. Det var mitt första besök i Aten och i Grekland. På förhand visste jag ingenting om ölställen i Aten så Ratebeer var som vanligt en bra guide.



Efter att vi landat på kvällen och checkat in på vårt hotell togs det en taxi till Atens högst rankade ölställe, The Local Pub. Vi började med att äta kvällsmat på ett närbeläget ställe, sedan klev vi in kring 20:00. Det var lugnt i den inte alltför stora lokalen, på uteplatsen fanns det en del folk. Under kvällen blev uteplatsen full även inomhus (där vi satt) fylldes det på med en del folk. Precis som i många andra städer vid Medelhavet går folk ut sent, det märktes särskilt på vanliga restauranger.



The Local Pub hade 13 olika fatöl, antalet flaskor var omkring 50, både inhemska och utländska. Självklart började jag med att prova en inhemsk, faktiskt mitt livs första grekiska öl. Septem Citra Single Hop IPA från Septem Microbrewery en positiv överraskning. Frisk och välhumlad med tropisk frukt, citrus och grapefrukt. Inte alltför bitter utan en behagligt lättdrucken öl. Den kostade 3.50 EUR för 0,33 liter. 0,5 liter kostade 5 EUR. Priserna var nästan de samma oavsett vilken öl som beställdes, skillnaderna var små.



Efter Septem Citra provades två andra från samma bryggeri, Honey Golden Ale och Premium Red Ale. Tyvärr var inte lika de lika bra vilket inte förvånade mig.



Servicen var väldigt vänlig och personalen talade bra engelska, särskilt en (tror att det var ägaren, glömde tyvärr att fråga) var synnerligen trevlig och pratglad. Han och jag pratade av och till under kvällen, det var kul att höra om den grekiska ölscenen. Just nu finns det ungefär 25 bryggerier i landet men då ekonomin blir bättre trodde han att antalet skulle öka rejält. De flesta dricker ljusa lageröl som törstsläckare men nyfikenheten ökar hela tiden. Vänligt nog bjöd han även på tre öl, bland annat en Hoppin Frog/Amager Frog Hops From Amager vilken med grekiska mått inte var billig.

En bra kväll var det, tyvärr hann vi inga flera besök till Local Pub. På måndagar har de stäng men på fullt allvar erbjöd sig "ägaren" att ta med oss på en pubrunda samt träffa grekiska hembryggare, det var frestande att acceptera det trevliga erbjudandet men då detta inte var en renodlad ölresa med idel ölnördar som resekamrater var jag tvungen att tacka nej. Men onekligen en mycket fin gest. Besöker ni Aten vill jag verkligen rekommendera ett besök, baren håller bra nivå även jämfört med många svenska pubar, med grekiska mått har jag förstått att stället verkligen är något extra.

Söndagen ägnades åt en del sightseeing, bland annat besöktes Akropolis tillsammans med en mängd andra turister. Nä det här med sevärdheter har jag sedan länge tröttnat på även om det finns en del undantag.



På kvällen var det däremot dags för en intressant "sevärdhet", den högst rankade ölrestaurangen Bierhof. Som namnet antyder var konceptet tyskt. Schnitzeln var helt ok och öllistan innehöll enbart öl från Tyskland, många sådana, runt 100 olika handlade om. Nu kanske man kan tycka att det är knäppt att åka till Grekland för att dricka tysk öl men jag har då aldrig tackat nej till öl från Tyskland dessutom finns det än så länge inte så mycket intressant grekisk öl. Fem för mig nya öl hann provas, av dessa tyckte jag mest om Einsiedler Landbier. En öl utan några krusiduller som var skönt lättdrucken med hö, lite humle och kaksmet. Vi satt på Bierhof mellan 20:00 och 22:00, under den tiden var vi de enda gästerna. Mannen som serverade oss kunde bristfällig engelska. Flaskorna kostade mellan 4.50 och 6 EUR. Bierhof tyckte jag också om, enda nackdelen var musiken som spelades, dels var volymen onödigt hög och valet av låtar var udda. Psykedelisk musik är inte riktigt min sak.



På måndagen var det tidig uppgång då en utflykt till ön Aigina stod på agendan. På den ön hittades inga intressanta öl eller ölställen utan jag fick nöja mig med andra drycker som törstsläckare. På kvällen däremot besöktes den bästa ölbutiken i Aten, beer-shop.gr. Det visade sig vara en fräsch butik som legat på nuvarande plats sedan augusti 2013. Den manlige anställda kunde hyfsat bra engelska och verkade glad över att få prata öl men någon som var uppenbart intresserad. Lite drygt 100 olika öl hade de inne, ambitionen var att inom ett år eller så öka antalet till 300. Så värst många grekiska öl hade de inte men däremot BrewDog, Mikkeller, Westbrook med flera. Jag köpte fem flaskor för sammanlagt 13 EUR.



Aten är ingen fantastisk stad för en ölälskare (inte annars heller enligt mig). Dock finns det som sagt en del klart dugliga ställen. Då jag åkte hem en dag tidigare än de andra missade jag då de på tisdagen besökte en pub som heter Beer Time. Enligt uppgift var det stället ungefär i samma klass som The Local Pub.

Utöver ovanstående hade restaurangerna ett högst ordinärt utbud av öl där den ljusa lagern dominerade helt. Vi gick förbi ett ställe där inkastaren påstod att de hade ett enastående utbud av, på frågan om de hade IPA hade han tyvärr inget svar då han förmodligen aldrig tidigare hört det ordet.


↧

Öl i Mariehamn

June 16, 2014, 4:35 pm
$
0
0
I lördags togs det en tur till Åland med Viking Line. De säljer något som kallas för "triangelkryssning". Båtresa Stockholm-Mariehamn-Kapellskär med bussresa tillbaka till Stockholm samt lunchbuffé för endast 542 kronor för två personer, vore synd att klaga över det priset.



Som gammal båtnörd finner jag det alltid kul att vara till sjöss, särskilt då jag för första gången fick chansen att åka med Viking Lines nya flaggskepp Viking Grace. Hon levererades förra året och är imponerande tyst, dessutom drivs hon med gas vilket förstås skärgården tycker om. Mellan Mariehamn och Kapellskär seglar den gamla damen Rosella som levererades redan 1980, en skuta som jag inte åkt sedan 1984 eller 1985 så även det var förstås en kul grej att få göra igen. Viking Grace avgår relativt tidigt från Statsgården, 07:45. Det var mycket folk ombord på en lördag trots att det blåste fint (runt 15 m/s). Fartyget påminner mer om ett hotell än en traditionell Finlandsfärja, inte mycket till båtkänsla alltså men ändå en trevlig båt att befinna sig ombord på. Maten överraskade positivt. Öl fanns det ombord även om jag ingenting drack då jag ytterst sällan dricker alkohol tidigt på dagen.



En stor fördel med triangelkryssningen jämfört med en vanlig dagskryssning till Åland är att man hinner gå i land, ungefär fyra timmar har man på landbacken, något som förstås utnyttjades till att se om det fanns något ölmässigt intressant i Mariehamn.

Mariehamn är ingen världsmetropol utan en småmysig mindre stad där avstånden inte är särskilt långa. Från hamnen tar det ungefär 15 minuter att promenera till centrum. Väl framme i centrum börjades det med ett besök på Alko. Butiken är inte särskilt stor men ljus och fräsch. Utbudet av öl var ok, synd nog hade de inga öl från Stallhagen som jag inte provat tidigare. Nöjde mig med att köpa tre andra öl från Finland som jag tidigare inte druckit. Som vanligt är priserna lite högre på Alko jämfört med Systembolaget.



Efter besöket promenerades det lite på stan innan vi bestämde oss för att titta in på Park Restaurang & Bar, ett ställe som tycks vara den enda "seriösa" puben i Mariehamn. Park ligger också det i centrum, inte många minuter ifrån nyss nämnda Alkobutik. Det var inte så stort, lite lätt slitet. Inomhus var det nästan tomt men på uteserveringen satt det en del folk. Åker man till Åland så vill i alla fall jag dricka några öl från Stallhagen. Åtta olika fanns det att välja mellan, alla kostade 5.60 EUR för 33 cl.



Ett par provades, Stallhagen Blueberry Ale och Stallhagen Pale Ale. Förstnämnda hade vissa toner av blåbär men i övrigt en ordinarie öl som inte var särskilt intressant. Den var lätt och brödig. Stallhagen Pale Ale var lite bättre men inte den någon smaksensation. Lite humle, citrus, bröd, karamell och frukt. Dög som en törstsläckare men inget som behöver jagas. Utöver ölen från Stallhagen fanns det vanliga lageröl som Koff och liknande. Några öl från Sverige såg jag inte. Annars har jag läst att de ibland kan ha öl från t ex Nynäshamns Ångbryggeri.



När ölen var uppdruckna gick vi tillbaka till hamnen för att besöka Ålands Sjöfartsmuseum, men amatör som jag är så glömde jag bort att på Åland gäller finska tider. Vi var där klockan 16:00 svensk tid och de skulle stänga 17:00, trodde alltså att det var en timma kvar av öppningstiden men så var det förstås inte. Nåväl, det gjorde inget utan det var bara att sätta sig på en bänk och njuta av den fina utsikten innan det var läge att gå till den närbelägna båthamnen och åka hem med Rosella.

Överfarten var odramatisk, någon alkohol intogs inte däremot är det alltid kul att se något överförfriskade pensionär leva livet. Carpe diem som man säger.


↧
Viewing all 514 articles
Browse latest View live
Search